LINDSTRÖM / HUSQVARNA 250 cc motocross, som numera finns med en motor som nära
nog utnyttjar klassgränsen 250 cc. Dessa maskiner kan dock inte ”köpas på dagen” utan
Lindströms produktionsuppläggning kräver en viss leveranstid.
Text och foto från MC-Nytt nr 4 1962.
Göte Lindström kontrollerar kvalitén i gjutningen av en cylinder 1964.
”Den är god”.
LINDSTRÖM – LIMHAMN ett begrepp mer och mer i svensk motorcykelsport.
De båda namnen hör liksom ihop i mc-sammanhang.
NÄRBILD på G. Lind-
störms special-Husqvar-
namotor. De kraftiga,
djupa kylflänsarna ses
tydlig framträda lik-
som topplocket, vars
kylflänssystem är myc-
kel snarlikt HVA:-fabri-
kens. Den avbildade
motorn är treväxlad,
men has Lindströms har
man även experimente-
rat med 4-växlade drev-
salser till HVA. Serie-
produktion av – dessa
har dock ännu ej kom-
mit igång.
SENSATIONELL MALMÖ-GIV: SPECIAL- HVA 250
Rolf Tibblins EM-seger i 250-klassen med
den svenska Husqvarnan, har som bekant
medfört en allt större efterfrågan på just
en ”replikamodell” av den berömda fa-
briks-250:an. Då man tydligen på HVA-
fabriken ställer sej avvaktande – än så
länge – till en serie 250-kubikare, har ett
prisvärt initiativ kommit från en lokal
Husqvarna-expert i Malmö, Göte Lind-
ström, som sedan flera år driver motor-
verkstad och försäljning med Husqvarna
som specialitet. Lindström har nämligen
på prov tillverkat ett halvdussin 250-kubi-
kare, mycket snarlika Husqvarnafabrikens
egen version av EM-maskinen. Som grund-
stomme har Lindström i samtliga fall an-
vänt sej av helt vanliga standard Hus-
qvarna ”Guld- och Silverpilen”. De sex
maskinerna, som redan levererats, har
samtliga visat sej synnerligen krutfyllda
och flera skånska juniorförare har blivit
hart när oslagbara i sin klass med dessa
maskiner. Ett exemplar av Lindströms
HVA-Special har också under februari le-
vererats till den kände TT- och crossföra-
ren Lennart Lindell i Eskilstuna.
Den stora modifieringen ligger i sjäva
motorn. Som grund använder Göte Lind-
ström en vanlig 175 cc Silverpil-motor. Av
denna blir det emellertid inte mycket or-
ginaldelar kvar sedan ombyggnaden före-
tagits. Balanspartiet modifieras så att ba-
lanshalvorna fylls och görs tyngre, vevsta-
ken slipas och poleras, ny kolv, ny cylin-
der och ny topp monteras och slutligen
förses maskinen med helt nya avgasrör.
Den nya cylindern är liksom fabrikens
specialdito försedd med dubbla avgaspor-
tar, eller rättare sagt – den enda stora
portenär försedd med en lösmonterbar
förgrening med skruvfäste för dubbla av-
gasrör. Även de senare är mycket lika fa-
brikens egna specialpipor. Cylinder är ut-
förd i lättmetall med mycket djupa kyl-
flänsar och fodrad med gjutjärnsfoder. In-
sugningsröret är också specialtillverkat
och gjutet i aluminium. På detta sitter
monterad en 32 mm Bing sportförgasare.
Det kan nämnas att många experiment-
och arbetstimmar ligger bakom tillverk-
ningen av Göte Lindströms special-Hus-
qvarnor. Enbart gjutmodellerna har tagit
400 timmar i anspråk.
Förutom modifieringen av motorer, före-
tar Lindström, om så önskas ombyggnad
av hela kompletta maskiner för motocross-
bruk. Cyklarna förses då med Earlstyp
framgaffel, av liknande slag som fabrikens
egen, samt en bakgaffelupphängning, som
också får identisk med de på fabriksmaski-
nerna, En total kostnad för modifiering av
en Silverpil till ovanstående beskrivna
trim belöper sej på 1600 kr och omändring-
en av motorn kostar separat, om inga an-
dra åtgärder med cykeln vidtages, 1000 kr.
Under våren beräknar G. Lindströms Mo-
torverkstad kunna leverera ett 25-tal be-
skrivna “Works Replicas” och intresserade
torde lämpligen omgående kontakta fir-
man för säker leverans.
Text och bild från MC-Nytt nr 3 1960.
1960.
En av de första 236cc 1959 med den ”runda” cylindern.
Bild från www.lindstrom-mx.se
Foto: Nisse Wedin
Ralf Knuut Lindström 236 från 1960.
Lindström 236 cc 1960 med lockcylinder och Bing 32 förgasare.
Helmuth Blahusch MSK Hammaren.
Lindström 236 cc med helrunda balanser.
Ny ”250 Husqvarna”
från G. Lindström
Husqvarnaspecialisten Göte Lindström i Malmö
har inneliggande order for inte mindre an åttio
nya 250-motorer, som så småningom skull leve-
reras till hugade spekulanter på snabba moto-
crossmaskiner, runt om i Skandinavien. G. Lind-
ström presenterade strax före julhelgen en helt ny
version av sin välbekanta specialcylinder och d:o
topp och på bilden härintill ser vi hur den nya
250 cc Lindström-motorn ter sig ut. Som synes mera
”fyrkantiga” drag än tidigare.
Text och bild från MC-Nytt nr 1 1961.
Rolf Tibblins EM-seger 1959
medförde en betydligt stegrad
efterfrågan på helsvenska mo-
tocrossmaskiner i 250 cc. Emel-
lertid hade Husqvarnafabriken
ingen möjlighet att själva byg-
ga en serie tävlingscyklar till
försäljning, varför en privat
firma, Lindströms Motor, Lim-
hamn, på eget initiativ lance-
rade en ombyggnadssats till
Husqvarna Silverpilen, vilken
förvandlade denna standard-
motorcykel till en fullt kom-
plett motocrossmodell i 250-
klassen.
”Lindström/HVA” blev med
tiden allt mera kända och
framgångsrika, och de ”barn-
sjukdomar” som dessa byggen
från början drogs med, för-
svan mer och mer. De erhöll
i stället åtskilliga segrar, både
på svenska och internationella
tävlingsbanor, och numera ex-
porterar även Lindströms Mo-
tor dylika maskiner bl.a. till
våra grannländer, I sin första
version mätte motorn 70 x 61,5
mm (dvs. den hade Silverpilens
standardslaglängd). Detta för-
hållande gav 236 cc. Emeller-
tid provade Lindström en egen
”fabriksmotor” som med Len-
nart Lindell som förare gav en
3:dje plats i SM 1961. Denna
motor mätte 70×64 mm=246
cc. Efter Lindells framgång sat-
te Lindströms Motor omedel-
bart igång en serie replicamo-
torer för försäljning, och nu-
mera finns det således två ver-
sioner av den välkända ”Lind-
ström/HVA :n”.
Namnet Lindström börjar numera bli känt även utanför rikets gränser och Limhamn är orten, förstaden till Malmö, där den idoge mekaniken fabricerar snabba tävlingsmotorcyklar med sitt eget namn som signum.
Det började 1948. Göte Lindström drev då en kombinerad cykel och mc-firma på Järnvägsgatan i Limhamn, utan några större ambitioner på tävlings-
verksamhet. Hans kunder bestod av ordinärt folk som ville ha sina hojar översedda och det märke som Lindström mest uppehöll sig vid var Husqvarna.
Men i början av 50-talet dök det upp en ny kundkategori, grabbar som ville ha sina Husqvarna 120 cc utrustade för tillförlitlighetstävlingar.
Göte Lindström började preparera maskinerna så att de blev vattentäta, han fixade till lite bättre luftrenare, krökte upp avgasrören och gjorde en del småförbättringar. Så tog hans iver att bygga och att trimma sin början.
NÄRA VÄG HEM…
Sedan hände det att Göte Lindström byggde sin familj en skaplig villa på
Ankarsmedsgatan, varvid han planerade att ha sin verkstad i källarplanet under huset.
Redan då hade det nämligen blivit mycket kvällsarbete, och det var bekvämt att ha nära väg hem till frun och familjen, och inte minst till sängen, då han allt som oftast, på grund av mycket jobb höll på till småtimmarna…
Ungefär samtidigt släppte Husqvarna ut sin omskrivna ”Silverpil”- en cykel som skulle komma att medföra en mindre revolution ifråga om Göte Lindströms verksamhet.
Det visade sig nämligen att Silverpilen var en begärlig tävlingsmaskin i minsta klassen och att den var lätt att trimma vidare.
Men några färdiga tävlingsmaskiner av denna typ fanns inte. Jobben måste beställas av specialister, och just en sådan specialist kom nu Göte Lindström i Limhamn att bli.
1956 borrades hos Lindström en Silverpilscylinder till 236 cc. Detta var den första maskinen med en cylindervolym närmare 250cc.
Men värmeavledningsproblemet för den omborrade orginalcylinder var stora, och någon direkt framgång rönte inte nyheten.
Den maskin, i vilken provmotorn sattes, kördes av en lokal förare från Limhamn, utan nämnvärda resultat.
Den specialborrade cylindern hade kombinerats med ett orginaltopplock och d:o förgasare, men snart märkte Lindström att även dessa arrangemang behövde bytas ut.
Det var det året som Kurt Gustavsson, Kungsbacka vann ett lopp för småmaskiner på Saxtorp, och blev mycket uppmärksammad.
”250 cc” hade ännu inte slagit igenom, trots att klassen var öppen för maskiner upp till denna cylindervolym. Det var mest Silverpilar som gick i original-
utförande.
Lindström 250. Helmuth Blahusch. Hallstahammar.
Bild från www.lindstrom-mx.se
1961.
1961.
Lennart Möller och Ronnie Nerbring 1961.
Bild på Lennart Lindell SMK Stockholm trea i cross-SM 250 cc 1961.
1962.
Janne Johansson vid landskampen Sverige-Norge.
OY Julius Tallberg AB trialcykel Lindström 248 cc
18 hkr, 85 kg från 1962.
351cc 1962, detta ex har körts av Bengt Olsson som var JSM 2a 1963.
Bild från www.lindstrom-mx.se
Foto: Nisse Wedin
Denna 246cc 1962 har tidigare körts av Bengt Olsson Limhamns MK
Bild från www.lindstrom-mx.se
LOVANDE FÖRARE
Något senare ringde en ung förare vid namn Anders Franzén ned till Lindström och ville beställa en specialcylinder för sin Husqvarnamotor.
Lindström kollade upp vad det var för en grabb, och tog inget betalt för jobbet.
Istället bad han Franzén prova en nykonstruerad cylinder och resultatet blev att på tio starter i motocross, vann Anders Franzén inte mindre än nio segrar.
Anders Franzén var en av de mest lovande crossförare vi haft här i landet, och det är mycket beklagligt att han måste sluta tävla på grund av en ryggskada, anser Lindström, som i sin första ”firmaförare” såg en blivande världsmästare. Men sådant är ödet ibland.
Försäljningen av trimningsdetaljer tog fart på allvar 1960. Fortfarande hade Lindström en stor del av sin omsättning baserad på standard-Silverpilar och försäljning av nya sådana maskiner, men han kom också tidigt underfund med strukturförändringen på marknaden och den allt mer inriktade tävlingsverksamheten.
FLER SPECIALDETALJER
Detta blev hans riktmärke. Han började se sig om efter allt fler specialdetaljer och började konstruera speciella utblåsningsrör, skydd för luftrenare och andra kompletteringsdetaljer, och samtidigt byggde han även om standard Silverpilar till kompletta tävlingsmaskiner.
När endast vevhuset och centralramen återstod av den forna Silverpilen, ansåg sig Lindström ha rätt att uppkalla maskinen efter sitt eget namn.
När han 1962 knöt an en mycket god förare vid namn Jan Johansson, och även utvidgade sitt ”stall” att omfatta tillförlitlighetsförarna Hasse Hansson och
Erland Andersson, lät han anmäla maskinerna under namn ”Lindström” i tävlingarna.
Ännu har inte detta slagit igenom bland alla arrangörer, utan vissa sådana tar sig friheten att ändra anmälningarna så att märkesnamnet i startlistorna blir Husqvarna istället.
VIKTIGAST – RESULTATEN!
Men det viktigaste, tycker Lindström, är att grabbarna gör goda resultat på hans maskiner. Jan Johansson låg länge trea i VM i år, men kördes om på slutet av ett par öststatsförare. Bild på Janne 6:a i Sveriges 250-GP 1961 i
Knutstorp. Foto: Bertil Nisson
Jan har gjort fina resultat även i 250-SM och när det gäller SM i tillförlitlighet har Hasse Hansson, Tibro vunnit stora klassen, två år i följd.
1962.
Lindströms katalog från 1963.
Helrunda balanserna dom sitter i 236cc Lindströms motor .
1963.
Sammanlagt har 360 stycken 250-motorer lämnat Lindströms verkstad vid
Ankarsmedsgatan under de fyra sista åren.
Och nu börjar serien om 360 cc att börja rulla. Den sistnämda given tror Lindström mycket på, Jan Johanssons resultat i 500-klassen förra hösten talade sitt tydliga språk och i år är det meningen att Lindström skall anmäla sin förare även i 500-SM.
En Finsk 351 cc.
Under 1964 happas Lindström kunna klara av c:a femtio ”360:or”. Ett nytt vevhus är också på gång för samtliga motortyper, och när detta kommer blir namnet Lindström ännu mera adekvat för produktionen.
Då är det också, som tidigare nämnts i MC-Nytt, meningen att en växellåda av helt ny typ kommer att finnas på Lindströmarna.
Men det är mycket arbete med utveckling av en sådan verksamhet. När man dessutom hör att Lindström har en hel del kunder även bland Go-Kartförare
(200 cc) och att exportverksamheten börjar växa ut, med bl.a. god försäljning på Holland, då förstår man att Göte Lindström ibland klagar över att det är trångt i hans localer under det egna huset.
Janne Johansson 1962.
Janne Johansson 1963.
Hasse Hansson Tibro MK på Lindström vinner Munksvängen i Botkyrka 1963.
Ralf Arkelind och Gunnar Liljedahl hejar på! Foto: P-O Stackman.
Limhamn MK -Cross 1963
Lindström 246cc 1964 med Ceriani framgaffel och Radieli bensintank.
Bild från www.lindstrom-mx.se
Göte Lindström och Ronnie Nerbring 1964. Foto: Mark Lost.
1963.
MC-NYTT’s red. gjorde en rundresa i landet
före jul och besökte bl. a. Malmö. I förorten
Limhamn hölsade vi på hos Göte Lindström,
som hade fullt snärj i sin verkstad med att
leverera ombyggnadsmotorer. Den första
360:an stod just klar för leverans till en kund.
Lindström berättade att han gått från sin tidi-
gare plan att tillverka ett separat vevhus, a´
la´ Husqvarna för stora klassen. Istället kon-
centrerar sig Lindström på en helt egen motor,
vilken kommer att tillverkas som prototyp 1964
och köras av bl.a. Jan Johansson i 250-VM.
Det nya vevhuset är helt byggt i block med
växellådan, som kan bli ända upp till 6-väx-
lad.
På de nya vevhusen kommer Lindström att
bygga sina tidigare 360-cc-cylindrar, vilka vi-
sat sig mycket segerrika.
Text från MC-Nytt nr 1 – 1964.
FRAMTIDSPLANER
En helt ny firmabyggnad står på hans önskelista där även hoppet om att mc-
Intresset skall utvecklas ytterligare i vårt land, så att hans framtida fabrikation av kompletta Lindström crossmaskiner skall bli en stadigvarande och god sysselsättning.
Som det är nu är hans firma mycket koncentrerad. Den fasta personalen består av Lindström själv och hans förtrogne, Ronnie Nerbring, plus en lärling och en del goda vänner som kommer frampå eftermiddagen och ”extraknäckar” med att hjälpa Lindström få fram eftertraktade leveranser runt om i landet, till grann-
länderna och till kontinenten.
Lindström – Limhamn är en firma sjudande av aktivitet, där jäktet trivs tillsammans med yrkeskunskapen och
därförhoppningen om framtiden är grundmurad.
Text och foto: MARK LOST MC-nytt nr 2 1964.
Hasse Hansson på Lindström 360 snabbast på
MC-Nytt´s special- trial i Bersbo 1965.
Lindström 352 cc från 1965. Denna mc har EG ram av smal modell, tank i aluminium.
1966.
Lindström 360 cc från 1966.
1966.
Göte Lindström och Ronnie Nerbring med en leverans nya maskiner
utanför verkstaden i Limhamn 1965.
MC-Nytt´s samlarserie ”Män och Maskiner” nr 9.
Janne Johansson Lindström 360.
Farleight, England 1966. Foto: Nick Nicolls.
MC-Nytt nr 3 1967.
Bild från Sveriges 500-GP i Hedemora 1966.
Foto: Bertil Nilsson.
Janne Johansson 1967.