nr 10 (MC-Nytt okt 1960)

Mcn6010stor

MC-Nytt nr 10 oktober 1960

 

Redaktör och ansvarig utgivare: Bengt Björklund

Omslaget

 

Märket som kommer … Honda har dokumenterat sig som ett verkligt kommande mc-märke i europeiska tävlingar genom sin påkostade insats i årets TT-VM. Även de inhemska förarna börjar nu anpassa sig till europeiskt körsätt.     Omslagsbilden, som Mick Wollett tog under 250-loppet på Monza, visar japanen Takahashi (Honda) i ledningen före östtysklands Ernst Degner (MZ).

STRÅLANDE SLUTSTRID OM SM

 

Fantastisk kamp mellan Bill och ”Storken” i  500-finalen på kullarna vid Kuröd – platsen för nästa års Grand Prix

 

Den hårdaste crossfight som någonsin förekommit på en svensk bana var allmän åsikt om den rafflande slutstriden om SM i 500-klassen. Denna utspann sig på Kurödbanan i Uddevalla, där ”SM-finalen” även blev en god generalrepetition inför nästa års 500-Grand Prix på denna bana.

Före den 4:e och sista SM-tävlingen låg Bill och Sten på lika poäng, 28 vardera. För båda var tävlingen utomordentligt viktig – Bill försvarade ju sin SM-titel och för Sten gällde det återupprättelse för den förlorade VM-titeln. Det blev också en klappjakt som aldrig tidigare skådats. Speciellt i andra heatet där Storken satsade allt vad han var värd för att om möjligt betvinga sin motståndare och det på en tid som överträffade Bills segertid från heat ett. Men detta lät sig inte göras.

Landslaget dominerade naturligtvis stort i detta SM. Redan i starten i första heatet tog Bill Nilsson hand om befälet följd av märkeskollegan Tibblin, som körde Husqvarnas nya ”Ex-kam-motor”. Denna var mycket vass, men dessvärre tycktes den lida av någon barnsjukdom – obalans någonstans.

Snart gick emellertid ”Storken” (Monark) upp i ledningen och så småningom fick Tibblin även släppa förbi Gunnar Johansson (Lito) varpå följde Lasse Gustafsson (Monark). Glansfullt körde privatföraren Pelle-Mas Persson (Matchless) låg före Ove Lundell (Monark) ända in till sista varvet då Ove drog förbi.

Hade man under heat ett någorlunda följt med vad som hände nere i fältet, så koncentrerades uppmärksamheten i heat två helt på den rasande slutfight som ”Storken” Lundin etablerade med Bill Nilsson, och som gick ut på att dra ifrån Bill och notera bättre segertid än i första heatet.

Hade denna taktik lyckats hade vi sett SM-titeln växla, vilket nu ej blev fallet, eftersom Bill tydligen hade mycket att sätta mot ”Storkens” ihärdiga attacker. Det var ett grant skådespel som bjöds de åttatusen åskådarna på Kuröd denna vackra höstsöndag. Bill som tagit hand om starten fick släppa förbi sin gamle antagonist redan efter ett varv och därefter växlade ledningen gång på gång mellan de båda.

Övriga förare blev mer eller mindre sparvar i tranedansen. Bill avgjorde mot slutet SM på sin tydligen något bättre kondition och var nio tiondelar före i mål. Efter toppduon följde Gunnar Johansson som lugnt och säkert tog tredjeplatsen i tävlingen totalt genom sina jämna placeringar i toppen. Ove Lundell blev fyra.

På femte plats placerade sig Rolf Tibblin, men tyvärr hade han bytt maskin mellan heaten och sadlade sin konventionella stötstångscykel i andra heatet. Detta resulterade i att Svemos kontrollant uteslöt Tibblin ur prisbedömningen och som en följd av detta gick Ove Lundell om Gunnar Johansson i SM-tabellen, där Ove nu tog bronset före Gunnar.

Närmast efter landslaget kom BSA-privatisten Karl-Ingemar Larsson som gjorde en verkligt snygg körning – liksom Bill och Gunnar tillhör Karl-Ingemar MK Orion som om lag-SM varit upplagt på samma sätt som MCdN haft ett fint segerlag i mål denna söndag.

Sammanlagt resultat, 4:e SM-tävlingen: 1) Bill Nilsson 1-1, 2) Sten Lundin 2-2, 3) Gunnar Johansson 3-3, 4) Ove Lundell 6-4, 5) Lasse Gustafsson 5-5, 6) Karl-Ingemar

Larsson 8-6, 7) Åke Nilsson 9-9, 8) Arne Larsson 13-8, 9) Roine Lööf 16-7, 10) Ingvar Pettersson 14-11.

Slutlig SM-tabell: 1) Bill Nilsson, MK Orion, HVA 10,8,10,10 =38, 2) Sten Lundin, Botkyrka MK, Monark 9,10,9,9 =37, 3) Ove Lundell, Varbergs MK, Monark 6,6,7,7 =26, 4) Gunnar Johansson, MK Orion, Lito 8,7,2,8 =25, 5) Karl-Ingemar Larsson, MK Orion, BSA 4,4,5,5 =18, 6) Lasse Gustafsson, SMK Motala, Monark 0,0,8,6 =14, 7) Åke Nilsson, Voxnadalens MK, BSA 2,3,4,4 =13, 8) Rolf Tibblin, Upplands-Väsby MK, HVA 0,9,0,0 =9, 9) Ingemar Österberg, Nacka MS, BSA 7,1,0,0 =8, 10) Roine Lööf, Uppsala MCK, Matchless 1,5,0,2 =8, 11) Per-Olof Persson, Borlänge MK, Matchless 0,0,6,0 =6, 12) Arne Larsson, Vissefjärda MS, AJS 3,0,0,3 =6

250-EM slutkört

 

Sista EM-tävlingen för året i 250-cross kördes i trakten av Leichlingen nära Köln i Västtyskland. Resultatet blev en seger för redan klare mästaren David Bickers (Greeves), vilket gjorde dennes EM-seger ännu mera övertygande. För Sveriges del var det tråkigt att behöva bevittna Torsten Hallmans synnerligen stora otur – han ledde klart båda heaten till in på slutvarven, men råkade ut för att gasvajern gick av i första och att gasen hängde sig i andra heatet.

Lika illa var det för Rickardsson, vars vevaxel brast. Han hade då kommit 9:a i första heatet efter diverse trubbel och låg bra till i andra. Svenskt glädjeämne var Lennart Dahlén som kom 3:a därmed körde upplänningen ”dött lopp” i EM med sin kollega Rickardsson och engelsmannen Lampkin, som kom 5:a här. Dagens överraskning – tjecken Soucek, som blev tvåa efter Bickers med en ESO. Soucek tog därmed 3:e platsen totalt i EM. En tysk Maicoförare vid namn Sprecht kom 4:a.

EM-tabellen  med slutpoäng på 7 tävlingar: 1) D.Bickers, Greeves 8,4,6,4,8,0,3,2,6,0,8,8 =48, 2) J.Smith, BSA 0,3,0,6,1,3,0,0,8,8,6,0 =35, 3) M.Soucek, ESO 0,2,0,8,6,0,1,3,0,0,0,6 =26, 4) S.Rickardsson, HVA 0,0,8,0,0,2,8,0,0,3,4,0 =25, 5) A.Lampkin, BSA 4,6,0,0,0,0,2,8,0,1,2,2 =25, 6) L.Dahlén, HVA 1,0,02,3,0,0,4,6,3,0,3,4 =25, 7) T.Hallman, HVA 0,0,4,0,0,6,6,4,4,0,0,0 =24.

Sievert SM-segrade i 250

 

25-årige Uppsalabon Sievert Eriksson – reservdelsman i bilbranschen när han inte åker motorcykel – blev årets svenske mästare i 250-motocross genom att taktiskt bevaka sina poäng i de två sista SM-tävlingarna som gick i Upplands Väsby och Uppsala. I båda dessa tävlingar triumferade hans klubb- och märkeskamrat Lennart Dahlén före Stig Rickardsson och Torsten Hallman (som blivit klar att köra i Väsby efter sin Englandsvurpa).

Sievert gick in på fjärdeplatsen i båda loppen och tog därmed så pass många poäng att han vann sin titel med god marginal. Hans konkurrenter hade ju inte varit med i första SM-et i Älvsbyn, där Sievert åkte hem en komfortabel seger. Årets SM-regler har väckt en hel del diskussion till livs bland de aktiva och frågan är om man till kommande säsonger fortsätta att räkna samtliga tävlingar under förutsättning att SM kolliderar med EM där våra bästa mannar så tappert slåss om den högre värdigheten.

SM-tabellen efter avslutad tävling: 1) Sievert Eriksson, Uppsala MCK, HVA 10,8,7,7 =32, 2) Lennart Dahlén, Uppsala MCK, HVA 0,9,10,10 =29, 3) Stig Rickardsson, SMK Hedemora, HVA 0,10,9,9 =28, 4) Sune Skogsmo, SMK Stockholm, HVA 7,6,4,4 =21, 5) Torsten Hallman, Uppsala MCK, HVA 0,0,8,8 =16, 6) Bertil Eriksson, SMK Gävle, HVA 4,2,5,5 =16, 7) Lennart Lindell, SMK Stockholm, HVA 0,7,6,0 =13, 8) Bengt Dahlberg, Göta MS, Greeves 9,0,3,0 =12, 9) Hans Svensson, Älvbygdens MK, LT 8,0,2,1 =11, 10) Cenneth Lööf, Göta MS, Greeves 5,4,1,0 =10, 11) Lennart Persson, MK Orion, HVA 6,0,0,0 =6, 11) Åke Törnblom, Upplands-Väsby MK, HVA 0,0,0,6 =6, 13) Lars Forsberg, Göta MS, HVA 3,3,0,0 =6, 14) Roine Andersson, MK Orion, HVA 0,5,0,0 =5, 15) Magnus Sjöberg, Vissefjärda MK, HVA 0,0,0,3 =3, 16) Hans Hallman, Uppsala MCK, HVA 2,1,0,0 =3, 17) Ted Lindskog, MK Orion, HVA 0,0,0,2 =2, 18) Conny Andersson, Älvbygdens MK, LT 1,0,0,0 =1.

mcn60_010_001

Aktuell MC-test i MC-Nytt nr 10 oktober 1960 Husqvarna ”Silverpilen”

Testförare: F.-O. Fägerström

 

Den första Husqvarna ”Silverpilen” presenterades våren 1955. I stort sett är dagens ”Pil” identisk med den ursprungliga, om än del förbättringar företagits, tekniska finesser, som knappast uppfattas av ögat. Den mest märkbara förändringen gentemot ursprungsmodellen är den nya tank som ”Exportmodellen” förlänades 1959 och anledningen till denna ändring var att motorn utrustades med ett tyngre balansparti, vars större vikt kompenserades med den lättare tanken.

Dagens Silverpil är aktuell av en speciell anledning – det är den enda i dag tillverkade motorcykelmodellen på den svenska marknaden och det är med samma material som ingår i ”Pilarna” – ramrör av krommolybdenflygstål – som Husqvarna har byggt upp de 250- och 500-motocrossmodeller som erövrat Europa- och Världsmästerskapen 1959 resp. –60. Låt oss av denna anledning ta oss en titt på vår helsvenska mc-representant!

GEDIGET BYGGE

Utseendet – det är sportigt, smidigt och vittnar om ett gediget bygge helt igenom. Den Silverpil som ställdes till Mc-Nytt´s förfogande var mycket lättstartad, även vid kall motor. Gången var hög, men inte oroväckande, om man blott brukade gasreglaget med förstånd.

AVANCERAD KURVTEKNIK…

Väghållningen var mycket god, även med hänsyn till maskinens ringa vikt. Däckutrustningen var inte speciellt lämplig för körning på rullgrus men är ypperlig på permanenta vägar. Vid hög fart har man en känsla av att maskinen är för lätt i framändan men i övrigt är vägegenskaperna superbra och maskinen går att lägga ned mycket kraftigt vid kurvtagningen. Det finns ingenting som tar i nedtill, en bidragande orsak till detta är det ”upplagda” sportröret. Även på ytbehandlade grusvägar uppförde sig Silverpilen perfekt.

90 KM PLUS

Växellådan är treväxlad, med detta oaktat ger den ett gott växelregister för alla slags farter – möjligen kan man anmärka på att det är ett något för långt steg mellan 2:an och 3:an. Tvåan är en kraftig accerlerationsväxel. Toppfarten på högsta växeln noterades till 90 km/tim – möjligen gör en fullt inkörd maskin något mera i hastighet. Växelpedalen på höger sida har motsatta växelförhållanden gentemot en engelsk maskin – 1:an nedåt – och man får ”tänka” i början vid växlingen. Mycket exakt och lättrampad växling!

NYTT STYRE

Bromsarna, som utseendemässigt ej hör till de allra grövsta, är i själva verket mycket fullgoda. De svarar absolut mot maskinens fartresurser och lite till. Bromspedalen på vänster sida, liksom reglagen i övrigt var mycket lättåtkomliga och likaså är hela körställningen vilsam. Jag hade inte någon gång känslan av att köra en lätt motorcykel på denna punkt. Helt säkert har även Silverpilens körställning förbättrats en hel del genom att fabriken numera monterat ett bredare styre, det gamla ”TT-styret” är slopat till förmån för ett vettigt standardstyre av sportig allroundmodell.

INGA LÖSA SKRUVAR

Det är mycket jag vill lovorda ifråga om den här testningen. Under mina testkörningar, och speciellt när det gäller mindre maskiner med små cylindervolymer, brukar jag alltid gå över cyklarna mellan vart körpass och dra bultar och muttrar. Så även denna gång men till min förvåning fann jag inte några lösa delar, ej heller kunde jag upptäcka något oljeläckage eller oljedamm. Detta tyder på verklig toppstandard i produktionen hos Husqvarna. Likaså noterade jag med tillfredsställelse att man utrustat den senaste upplagan Silverpilen med ett ordentligt skruvlock med bajonettfäste på bensintanken, mot tidigare plastlock av trycktyp.

STABIL FJÄDRING

Fjädringen skall också få sin eloge – ingen gång under de fyrtio mil jag utsatte min Silverpil för närgången hårdkörning kunde jag notera något genomslag framtill i den gummiavfjädrade bottenlänksgaffeln, ej heller i de hydrauliskt dämpade smäckra stötdämparna bak.

INGEN ANMÄRKNING

Finns det då inget att anmärka på ifråga om denna svenskkonstruerade och svenskbyggda motorcykel? Nej – inte som jag ser det – ur den yngre sport- och bruksförarens synvinkel – där man måste ge Husqvarna Silverpilen ett mycket högt beröm som allround motorcykel i den lätta klassen under 75 kg. Om man dessutom ser på alla de sportresultat som uppnåtts och regelbundet fortfarande uppnå med dessa serieproducerade – om i viss mån på tävlingsbanan ofta en smula hemmatrimmade och d:o ombyggda Silverpilar – så måste man erkänna att vi i den svenska Husqvarna har en stor nationell tillgång inom mc-sporten och vi har all anledning vara tacksamma för att en svensk fabrik fortfarande håller på mc-branschen och förser denna med en kurant och aktuell modell.

TEKNISKA DATA:

Motor: 174 cc 1-cyl. 2-taktsmotor, vändspolsystem,effekt 9 hkr vid 6000 v/min. Cylinderdiameter, 60 mm. Slaglängd 61,5 mm. Kompressionsförhållande 7,4:1. Cylindertopp och cylinder i lättmetall med hårdkromat cylinderlopp. Vevaxeln lagrad i dubbla, oljesmorda kullager, smörjningen till dessa sker separat från växellådan. Vevstaken lagrad i rullager. Förgasaren är en dubbelförgasare av märket Bing 18/18/1. Tändning medelst svänghjulsmagnet.

Växellåda: Byggd i block med motorn. Manövrering medelst fotpedal å höger sida. 3 växlar samt friläge. Utväxling: 18,3-10,2-7,0.

Kraftöverföring: Primär: medelst kuggdrev. Koppling: kork i olja samt stållameller. Bakkedja: 1/2×5/16”.

Hjul: Fälgar i högglanspolerad duraluminium, koniska nav i lättmetall med bromstrummor 20×140 mm. Däck: Trelleborg 2,75×19” fram, 2-lagers, 3,00×19” bak, 2-lagers.

Fjädring: Framgaffeln av Husqvarnas eget patent med dubbelverkande gummifjädring. Bakhjulsfjädring med svängarm och hydrauliska stötdämpare.

Mått: Fulltankad vikt 75 kg. Hjulbas 1270 mm. Sadelhöjd 800 mm. Frihöjd 215 mm. Total längd 1980 mm. Total bredd 700 mm. Bensintankens rymd 6 lit.  Bensinförbrukning vid hård växelkörning 0,35 lit/mil.

Pris: 2380:- inkl. statlig accis och oms.

Tillverkare: Husqvarna Vapenfabriks AB, Huskvarna.

mcn60_010_005