nr 11 (MC-Nytt nov 1962)

Redaktör och ansvarig utgivare: Bengt Björklund

Omslag: Bäste svensk i Trophee des Nations:

Jan Johansson, Lindström 250.

 

HASSE och BOSSE T-mästare 1962

Tog titlarna med full pott redan i 3:e omgången.

Text och foto: Göran Berg.

Hasse Hansson, Lindström 250

Hasse Hansson 2016.

Bosse Ekeberg, Husqvarna 175

Uppsalas Bosse Ekeberg (Husqvarna) för-
svarade sin SM-titel i klassen under 175 cc,
och Tibros Hasse Hansson (Lindström) er-
övrade stora klassens mästerskap för första
gången i samband med tredje omgången i
årets T-SM som kördes i Vimmerby. De
båda mästarna har nu full pott – 3×17 po-
äng – och kan inte hotas i den sista SM-
tävlingen i Botkyrka i december.

Vimmerby MS hade ordnat en verkligt
prima tävling. Dessvärre ställde inte de
väntade finska gästerna upp, som skulle ha
tävlat mot Sverige i landskampsutbytets au-
dra avsnitt. Det finska laget hade meddelat,
att de ej fått sina maskiner klara efter
ISDT.

För första gången i år omfattade en SM-
tävling både natt- och dagetapp. Banan var
85 km lång och kördes 1 varv på natten och
två på dagen. Arrangörerna hade satt gan-
ska snäva tider (exempelvis 45 km/timman
för klassen över 175 cc) på natten, ty man
hade vissa förhandsfarhågor, att banan
skulle vara för lätt. Detta gjorde att bästa
man – Bosse Ekeberg – erhöll 23 prickar
på nattvarvet. Därmed blev Vimmerbys
SM-omgång ingalunda någon prickfri histo-
ria där skiljeproven fällde utslaget, utan
kom att framstå som en den gamla hederliga
tidens T-tävling.

Jämnheten i toppen var emellertid fan-
tastisk. Efter nattetappen skiljde endast 1
prick mellan ledande Tage Magnusson (33
prickar) tvåan Olle Ståhl (34), trean Ove
Lindholm (35) fyran Bror Haglund (36) var-
efter tre man kom på 37 prickar: Stig Gö-
ransson, Bosse Sjösvärd samt den slutlige
segraren Hans Hansson, som haft krångel
med sitt lyse.

Banan blev mycket omtyckt av förarna.
Den var inte allt för svår, och några passa-
ger som sänkte cyklarna i gyttja, eller slog
sönder den mot stora stenbumlingar fanns
inte. Ett av de mera prövande avsnitten be-
stod i en bäck, där förarna enligt känt trial-
mönster medelst repavspärrningar tvingades
köra mitt i bäckfåran. En halvmeter högt
vatten gjorde denna bäckfåra till en verk-
ligt uppskattad publiksektion.

Sammanlagt startade ett sextiotal förare.
De var uppdelade i dels de två klasserna
över och under 175 cc. dels i seniorer. A-
och B-juniorer. Maskinmässigt dominerade
givetvis Husqvarna, men ett betydande in-
slag utgjordes även av Lindströmare och
Greevsar. Lindström fick sin första SM-

fullträff genom den snabbe och starke Hans
Hansson.

Specialprovet, som egentligen var ganska
obehövligt, med tanke på den rikliga prick-
belastningen (men det visste ju inte arran-
görerna på förhand var beläget på Vimmer-
bys motocrossbana. Denna avverkades
tvärsemot i vanliga fall, dvs åt andra hållet.
Endast ett varv ingick i varje förareprov.
Vid lika prickbelastning gällde snabbaste.
tid.

Lagtävlan förekom även, om dock ej i
SM. Segrande klubblag blev Kungsbacka
MA, vars trio Erland Andersson, Lasse Sell-
man och Bosse Andersson slog Uppsalas
garvade gäng Bosse Ekeberg, Roine Berg-
qvist och Lennart Gustafsson. Däremot fick
trialmästaren Erland en liten, men dock

revansch för sitt nederlag mot denne om
SM-titeln.

SM-tävlingen som gick under namnet
”Älgjakten” blev mycket populär bland fö-
rarna som uppskattade Vimmerby MS goda
arrangemang. Tävlingsledaren Inge Blank
och hans stab är säkert beredda att svara

för fler förstklassiga evenemang inom mc-
sporten.

RESULTAT, 5:e OMGÅNGEN I T-SM. VIMMERBY:

Klass I, över 175 cc: 1. Hans Hansson, Tibro
MK (Lindström) 64 pr.; 2. Tage Magnusson,
Nacka MS (Husqvarna) 65 pr.; 5. Bror Haglund,
Farsta MCK (Husqvarna) 66 pr. (Bästa A-jun.);
4. Bo Sjösvärd, Farsta MCK (Husqvarna) 72 pr.;
5. Stig Göransson, Alingsås MK (LT) 78 pr.; 6.
Olle Ståhl, Göta MS (Greeves) 78 pr.; 7. Len-
nart Gustafsson, Uppsala MCK (Husqvarna) 89
pr.; 8, Bruno Johansson, Skene MS (Husqvarna)
91 pr.; 9. Åke Pettersson, SMK Östgöta (Lind-
ström) 121 pr.; 10. B. J. Johansson, Kinna MK
(Husqvarna) 127 pr.

Klass ll, under 175 cc: 1. Bo Ekeberg, Uppsala
MCK (Husqvarna) 44 pr.; 2. Erland Andersson,
Kungsbacka MA (Husqvarna) 45 pr.; 5. Hans-
B. Blom, Vimmerby MS (Husqvarna) 64 pr. (Bäs-
ta A-jun.); 4. Lars Forsman, Uppsala MCK (Hus-
qvarna) 67 pr.; 5. Bo Andersson, Kungsbacka
MA (Husqvarna) 75 pr.; 6. Lars Sellman, Kungs-
backa MA (Husqvarna) 76 pr.; 7. Roine Berg-
qvist, Uppsala MCK (Husqvarna) 79 pr.; 8.
L.-E. Johansson, Tibro MK (Husqvarna) 84 pr.;
9. Leif Karlsson, Vetlanda MS (Husqvarna) 97
pr.

B-juniorer. ingår ej i SM (endast två varv x 85
km: 1. B.-O. Gustafsson, Huskvarna MK (Hus-
qvarna) 44 pr.

Klubblag: 1. Kungsbacka MA (Erland Anders-
son, Lars Sellman, Bo Andersson) 194 pr.; 2.
Uppsala MCK (Bo Ekeberg, Roine Bergqvist,
Lennart Gustafsson) 212 pr.

Klass I, över 175 cc:

Hans Hansson (Lindström)            17 17 17 51
Tage Magnusson (Husqvarna)       11 15 15 39
Bo Sjösvärd (Husqvarna)                  10 912 31
Lennart Gustafsson (Husqvarna)      911 9 29
Sune Skogsmo (Husqvarna)             1215 0 27
Olle Ståhl (Greeves)                          15 0 10 25
Stig Göransson (LT)                           012 11 25
Bror Haglund (Husqvarna)                0 715 20
Bruno Johansson (Husqvarna)          0 8 8 16
Bengt Olsson (Husqvarna)                13 0 0 13
Klass II, under 175 cc:

Bo Ekeberg (Husqvarna)                 17 17 17 51
Erland Andersson (Husqvarna)    15 15 15 45
Lars Sellman (Husqvarna)              101210 32
Bo Andersson (Husqvarna)             12 0 11 23
Rune Isaksson (Husqvarna)             15 9 0 22
Kenneth Aronsson (Husqvarna)       915 0 22
Leif Karlsson (Husqvarna)                  8 6 7 21
Roine Bergqvist (Husqvarna)             7 0 9 18
Hans-B. Blom (Husqvarna)               0 013 13
Lars Forsman (Husqvarna)               0 012 12

 

ENGLANDS REVANSCH I 250 LAG-VM

David Bickers, Greeves 1:a

Aarno Erola, Finland, Husqvarna 250.

Foto: Nick Nicholls.

Storbrittannien tog en odiskutabel revansch på Sverige när lagmästerskapet i
crossens 250-klass kördes i Shrubland Park nära Ipswich i England. De grön-
tröjade britterna nöjde sig inte blott med en stor poängövervikt – 226 mot Sve-
riges 183, utan demonstrerade eftertryckligt i andra heatet, genom att köra in
med samtliga fem mannar i linje över mållinjen, samma taktik som Sveriges 500-
landslag begagnat sig av i Schweiz, en månad tidigare. Under det officiella nam-
net ”Trophee des Nations” avverkades för första gången en lagtävling enligt po-
ängsystem med två kompletta lopp efter mönster från individuella VM. Syste-
met visade sig fullt tillförlitligt och vi kan förmodligen räkna med detta även i
500-klassens mästerskap i fortsättningen.

Sveriges landslag var delvis slaget på för-
hand när det anlände till Shrubland Park.
De saknade sin nykorade världsmästare
Torsten Hallman, som inte kunnat komma
loss från studierna, de kände hotet hänga
över sig i form av ett väl inkört brittiskt
lag på hemmabana, ett motståndarteam som
var utrustat med förstklassiga fabriksma-
skiner och med d:o service. Det svenska la-
get hade vidare några psykologiskt mindre
lämpliga faktorer som belastning: Det hade
bl. a. inte ens utrustats med landslagströjor,
till skillnad mot de övriga nationerna, som
ståtade i splitt nya och snygga dräkter.
Svenskarna hade till sist begåvats med en
lagledare, som de inte kände från tidigare,
och vars kvalifikationer grabbarna inte hade

en aning om.

STARKT SKANDINAVISKT IN SLAG

Åtta nationer var representerade, och där-
av utgjorde de skandinaviska länderna Sve-
rige, Norge, Danmark och Finland halva in-
slaget. Övriga var hemmanationen Storbrit-
tanien, Belgien, Holland och Irland. Bland
de nationer, vars frånvaro förvånade en
smula hörde Italien och Tjeckoslovakien,
båda kunde med säkerhet ha mobiliserat
upp slagkraftiga lag.

Tävlingen omfattade som nämnts två se-
parata lopp, om vardera femton varv. Sam-
manlagt startade 39 förare, det var f. ö.
Danmark som endast hade fyra man av fem
möjliga med i sitt lag. Nu kom tre förares
sammanlagda resultat att räknas, varför det-
ta kanske inte spelade så stor roll för vårt
broderland.

Dagens stora individuella namn i tävlin-
gen blev David Bickers (Greeves), Europa-
mästare i 250 cc, 1960 och -61. Bickers har
den stora fördelen att bo alldeles i närheten
av Shrubland Park och att han var väl in-
körd på banan visade sig mycket snart. Han
toppade nämligen resultatlistan i båda lop-
pen. I första heatet lade han sig etta redan
i starten, med Jeff Smith på andra plats. Av
svenskarna tog Sune Skogsmo en god start,
under det att Olle Pettersson och Sievert
Eriksson fick stopp i den stora grop som
fanns som ett uppbromsningshinder, strax
efter startrakan. Den väldiga uppförsbacke,
en nästan lodrät vägg, som utgör passagen
upp ur gropen, var svår att klara för många
av förarna och inte mindre än 18 av de 39
startande måste göra flerfaldiga försök in-
nan de kom upp för branten.

Den som närmast kunde hänga med tät-
männen Bickers och Smith var belgaren
Walter Baeten. Han körde en ESO fyrtakts-
maskin, som drog mycket bra runt om ba-
nan. Bakom honom låg Norges Carl-Reidar
Andersson, som försvarare av de nordiska
(och Husqvarnas) färgerna. Efter honom
följde i sin tur Don Rickman på den Bul-
tacoförsedda Metissen. Baeten föll emeller-
tid snabbt bakåt, allt under det att Don
Rickman plöjde sig snabbt framåt med sin
snabba tvåtaktare. Snart var Don förbi både
Baeten och Carl-Reidar och så låg plötsligt
tre britter i täten. Men förgasartrubbel
gjorde att Rickman snart fick stanna upp
för justering och detta gjorde att han ram-
lade nära nog ur prislistan.

”TRUBBEL” FÖR SVENSKARNA

Men det var inte bara detta brittiska ess
som drogs med maskintrubbel. Svenskarna
var långt ifrån gynnade. Jan Johansson, som
blev vår bästa förare, med en sjunde plats i
första omgången, fick inte sin Lindström att
gå rent på rakorna, och därav kan vi anta,
att hans placering kunnat bli ännu bättre.
Skogsmo, som startat snabbt, gick emeller-
tid nästan lika snabbt ”på öronen” varvid
hans framskärm slogs loss, på grund av
detta tvingades han slå av på takten. Ric-
kardsson hade för sin del oturen att ”blåsa”
en topplockspackning, varför hans tionde
plats i första loppet egentligen var mycket
bra. Sievert Eriksson och Olle Pettersson
hade slutligen fått ut nya provmotorer från
Husqvarna, av den nya fyrväxlade typen,
och för båda behagade lådan spöka, och di-
rekten gick aldrig i. De lät därför till andra
omgången växla om sina maskiner, så att
de endast använde sig av de tre lägsta väx-
larna.

Före Jan Johansson var ställningen i mål
den, att två engelsmän (Bickers och Smith)
toppade listan, före belgaren Baeten, Norges
Carl-Reidar Andersen, Arthur Lampkin
samt Finlands Aarne Erola. Sverige hade
trots allt placerat sig på andra plats i lag-
tävlingens första omgång, med 92 poäng, ef-
ter Storbrittanniens 112 o. före Belgiens 87.

EROLA STARTSNABB
MEN FICK BRYTA

I det finska laget var Erola den klart
bäste och detta visade han än tydligare i
andra omgången, då han tog en mycket
snabb start. Emellertid hämtade David Bic-
kers upp den finske mästaren, efter endast
några få hundra meters körning. Erola var
nu klämd mellan två brittiska sköldar, Bic-
kers och Smiths, och på fjärde plats låg en
annan gröntröja, Arthur Lampkin, därefter
kom ytterligare två ”gröna” förare, Clough
och Rickman. Var fanns då svenskarna? Ja,
flera drogs fortfarande med trubbel, exem-
pelvis Sievert Eriksson och Olle Pettersson,
som förtvivlat kämpade med sina felväxla-
de Qvarnor, och den ende som hade något

egentligt ”häng” på engelsmännen var Jan
Johansson och hans Lindström. Hur skulle
inte en Hallmansk ledning ha kunnat lätta
upp humöret och dra med sig de övriga . . .

FEM PÅ EN LINJE

Walter Baeten körde mycket hårt med
sin Eso och var snart uppe på femteplats.
Men engelsmännen A Clough och Rickman
körde på i ullstrumporna, och plockade
snart upp belgaren. Deras landsmän Bickers
och Smith låg nu i ledningen, precis ,som i,
första loppet och de ledde faktiskt med
över 250 meter före Erola när sex varv
hade körts. Clough och Rickman började nu
jaga finnen, och under tiden pressade sig
Arthur Lampkin förbi Baeten. Fem engels-
män låg nu på fem av de sex främsta plat-
serna. Den ende som kunde blanda sig i den
gröntröjade uppgörelsen var Finlands Erola.

Men snart fick denne gå ur tävlingen, på
grund av motortrubbel. Storbrittanien låg
nu 1-2-3-4-5. Med laget i en så oslag-
bar position, såg det ut som om Bickers och
Smith började göra upp, privat sinsemellan.
Deras åkkapacitet var förkrossande, och de
började snart ,varva eftersläntarna, bland
vilka många av de nordiska ländernas förare
befann sig. Men på sista varvet avblåste
Smith och Lampkin sin privata strid och
stannade upp för att vänta på sina tre lag-
kamrater. Efter känt svenskt mönster defi-
lerade så den gröna femklövern tillsam-
mans på ett led över mållinjen. Trophe des
Nations 1962 var överstånden och Stor-
brittanien hade lagt en ny seger till sin tidi-
gare i tävlingens korta historia.

RESULTAT, TROPHEE DES NATIONS:

1. Storbrittanien (David Bickers, Greeves 1:a
+1:a; J. V. Smith, BSA, 2:a+5:a; A. J. Lampkin,
BSA, 5:a+3:a; Alan Clough, Dot, 12:a+2a; Don
Rickman, Bultaco/Metisse 33:a+4:a). Resultat
av de tre första förarna: 112+114 poäng=226.

2. Sverige (Jan Johansson, Lindström 7:a+8:a;
Stig Rickardsson, Lindström, 10:a+11:a; Olle
Pettersson, Husqvarna, 11:a+10:a; Sievert
Eriksson, Husqvarna, 15:e+14:e, Sune Skogsmo,
Husqvarna, 16:e+28:e), 92+91=183.

3. Belgien (Walter Baeten, Eso, 5:a+-; Joel
Robert, Greeves, -+6:a; A. Piron, Greeves 8:a
+7:a; Nick Jansen, Greeves -+12:a; A. Trol-
seme, 22:a+-). 87+95=182.

4. Norge (Roger Smestad, Husqvarna, 18:e+
16:e; Carl-Reidar Andersen, Husqvarna, 4:a+
20:e; Ragnar Snellingen, Greeves, 14:e+9:e;
Tore Austad, Husqvarna 28:e+23:e; Finn Lyse-
braate -+-). 84+75=159. \

5. Holland (Rudi Boom, Lindström, 13:e+15:e;
J. van der Hoek, 31:a+19:e; S. Scram, 25:e+
29:e; F. Selling, Greeves, 9:e+17:e; R. Selling,
Greeves 19:e+21:e) 79A+71=150.

6. Finland (Aarno Erola, Husqvarna, .6:a+-;
Frank Nyman, Eso 23:e+18:e; Reimo Rie, Eso,
17;e+-; Osmo Kiukkonen, Husqvarna, 20:e+–;
Pennti Kalteva, Husqvarna -+-). 77+22=99.

7. Danmark (Arne Nielsen, Husqvarna, 21:e+
15:e; Erik Jensen, MZ –+30:e; E. Bonne, Lind-
ström, 27:a+24:a; H. Sahl, Greeves, 29:a+27:a).
43+54=97.

8. Irland (E. J. Andrews -+-; G. F. Scharlett
24:a+-; A. Mc Woods, 32:a+26:a; M. Hayes
26:a+22:a, B. Nally 30:e+25:e). 40+47=87.

 

SLUTKÖRT I 500-CROSS- SM 1962

SM-marginalen mellan mästaren R. Tibb-
lin o. silvermedaljören G. Johansson blev så
knapp som den någonsin kunde bli – en
poäng. I den femte och avslutande SM-cros-
sen i 500-klassen, i Motala, segrade nämli-
gen Gunnar Johansson, med P.-O. Persson
på andra plats och Rolf Tibblin på den föl-
jande. Tibblin hade ju titeln i sin ägo redan
före start. Gunnar Johanssons goda höst-
form har givit honom en odiskutabel an-
draplats i crossens 500-klass totalt, både i
VM och SM och det är möjligt att kampen
kommer att skärpas ytterligare mellan hon-
om och Tibblin 1963. Blir ”Silver-Gunnar”
vår nästa crossvärldsmästare?

Resultat, femte SM-omgången i Motala:

1. Gunnar Johansson (Lita) 1+2=3; 2. P.-O.
Persson (Monark) 2+4=6; 3. Rolf Tibblin (Hus-
qvarna) 6+1=6; 4. Jan Liljedahl (Husqvarna)
3+6=9; 5. Sten Lundin (Lito) 5+5=10; 6. Ove
Lundell (Monark) 10+3=13; 7. Kurt Gustafsson

(BSA) 8+8=16; 8. Kurt Grahn (Husqvarna) 4+
13=17; 9. Roine Lööf (Husqvarna) 11+7=18; 10.
Bert Lundin (Monark) 9+9=18.

Slutlig SM – tabell 500 cc MOTOCROSS:

Rolf Tibblin (Husqvarna)     101010 9 8 39 (47)
Gunnar Johansson (Lito)       0 9 91010 38
P.-O. Persson (Monark)            8 0 7 8 9 32
Sten Lundin (Lito)                          7 7 5 6 27 (30)
Bill Nilsson (BNS)                    9 8 8 0  0  25
Ove Lundell( Monark)             0 3 6 6  5  20
Roine Lööf (Husqvarna)           5 4 0 4 2  15
K.-I. Larsson (Albin)                  6 6 2 0 0  14
Ingemar Österberg (Husq.)      0 6 5 3 0  14
Jan Liljedahl (Husq.)                 0 0 0 5 7  12
Kurt Gustafsson (BSA)                0 0 4 0 4  8
Ove Berglund (Husqvarna)          4 0 1 0 0 5
Kurt Grahn (Husqvarna)            0 0 0 2 3   5
Kjell Ahlgren (Husqvarna)          3 0 0 0 0  3
Bert Lundin (Monark)                  2 0 0 0 1  3

Stig Larsson (SGS)                        0 2 0 0 0  2

Rune Karlsson (Matchless)          1 0 0 0 0  1
Magnus Sjöberg (Lito)                  0 1 0 0 0  1
Valter Andersson (Lito)               0 0 0 1 0   1

 

En kommentar till ovanstående SM-facit
är på sin plats. 19 förare har tagit SM-
poäng. Av dessa kör hela 17 man med mer
eller mindre svensktillverkade maskiner.
Husqvarna har sin poängmän, däribland
svenske mästaren Tibblin. Lito har fyra fö-
rare med på listan, därnäst kommer märk-
ligt nog Monark, vars gamla fabriksmaski-
ner fortfarande är still going strong i pri-
vata ägares händer. Speciellt har P.-O. Pers-
son skött sina kort på detta märke, hans
tredjeplats i SM gör att vi även kan för-
vänta oss en del resultat från honom i VM-
tävlingar nästa år. Två engelska maskin-
märken finns med i SM – en BSA körd av
Kurt Gustafsson och en Matchless, manöv-
rerad av Rune Karlsson. Hemmabyggen
representeras av K.-I. Larsson (Albin) och
Stig Larsson (SGS), men dessa är båda täm-
ligen lika Lito och Husqvarna. Det skall
tydligen till svenska grejor om det skall bli
resultat i 500-klassen.

 

6 Tage-Fahrt, Garmisch – Partenkirchen

Så här såg det ut i de bayerska bergstrakterna under 1 962 års ISDT: Regnvåt!
under tävlingens första dagar och därefter mulet väder. Terrängen är svår och
eländig, men bekymrar föga de ,skickliga Sixdaysförarna, som på bilden här ovan

representeras av Sveriges Trophylagmedlem
och guldmedaljör Lasse Sellman (HVA 125).

INTERNATIONELLA SIX DAYS TRIAL
– på tyska språket betitlat enligt ovan –
är världens mest välkända och längsta mc-
testning. Det är en mångskiftande tävling,
där individuella prestationer belönas med
medaljer i olika valörer, men framför allt är
ISDT en lagtävling, där huvudinslaget ut-
göres av kampen om den åtråvärda ”Inter-
nationella Trophyn”. Om denna trofé täv-
lar endast ett lag, omfattande sex man, från
varje nation. De måste köra motorcyklar,
tillverkade inom det egna landet. Silverva-
sen är en annan av ISDT:s stora priser, om
vilken fyrmannalag kör. Där gäller inte rik-
tigt lika hårda bestämmelser ifråga om ma-
skiner, ty det är tillåtet att välja vilket fab-
rikat som helst, oberoende av tillverknings-
land. Vidare innehåller ISDT märkeslags-
och klubblagstävlingar samt olika maskin-
klasser från 50 och upp till 750 cc där ge-
nomsnittsfarterna hålls olika för olika ma-
skinstorlekar. Men vad som än gäller för
de skilda tävlingslagen, finns en huvudregel
för varje enskild deltagare: – Vill man nå
resultat måste man verkligen kunna köra
förstklassigt, inte blott på de olika etapp-
sträckorna, utan även i specialprov såsom
motocrossbacktävlingar och hastighetslopp
på landsväg. Man måste kunna sin motor-
cykel utan och innan och snabbt kunna re-
parera densamma om något fel uppstår.
Motorcykeln slutligen, måste vara av sådan
klass, att den håller för detta svåra prov i
sex dagar. När alla andra moment är över-
ståndna återstår nämligen hastighetsprovet,
och där får maskinerna verkligen bekänna
färg.

ÅTTA SVENSKAR TOG GULD

I denna hårda testning startade i år fjor-
ton svenska motorcyklister. Av dessa full-
följde nio man. Åtta av dessa tog guld, en
tog silver. Sverige, som endast vunnit hu-
vudtävlingen en enda gång – år 1923 –
blev i Trophytävlingen sista nation, och
hamnade på sjunde plats. Den åtråvärda
trofén togs hem av Tjeckoslovakiens Jawa-
och Cz-förare, som var de enda i detta
sammanhang som körde prickfritt. I Silver-
vastävlingen kom Sverige på 12:e plats.
Trots de blygsamma lagplaceringarna måste
dock tävlingen anses som mycket positiv för
Sveriges del, då åtta guldmedaljer trots allt
bärgades. De åtta förarna var följande: Tro-
phylaget: Tage Magnusson (250 Husqvar-
na), L.-O. Hagman (175 Husqvarna), Er-
land Andersson (175 Husqvarna) och Lars
Sellman (125 Husqvarna). Vaslaget: Bengt
Eriksson (175 Husqvarna), Sven Falk (175
Husqvarna) och Bernt Hasselrot (175 Hus-
qvarna). I militära klubblaget kom en man
in med guld i bagaget – Sigvard Bände på
Jawa 250 cc. Medaljlistan kompletterades
av individuelle, privat tävlande Ingemar
Eriksson från Hällefors, som körde 175 cc
Husqvarna och erövrade silvermedalj, med
1 prick i protokollet.

För Sveriges del såg såväl Trophylagtäv-
lingen som kampen om Silvervasen ut att
arta sig bra första dagen. Alla förarna i
Trophylaget var prickfria, när de avverkat
den 245 km långa etappen, som innehöll
motocrossprov som skiljernoment. Av de
fjorton startande svenska förarna var alla
prickfria utom Anders Eriksson, som körde
en 175 cc CZ i det svenska militära klubb-
laget. Tjeckoslovakien ledde emellertid i
Trophytävlingen, redan på denna första
etapp. Med Jawa 350 och 250 samt CZ 175
och 125 cc ledde tjeckerna knappt (12,915)
före Storbrittanien, som hade 672,416. Sve-
rige låg på tredje plats med 649,488 och
bland svenskar som utmärkt sig i special-
proven kan nämnas Tage Magnusson, som
tog 117,029 av 120.000 möjliga bonuspo-
ang.

OTUREN BÖRJAR

Kampen mellan Storbrittaniens trophylag
och Tjeckoslovakiens försvann ganska snart,
då en av de engelska förarna råkade ut för
punktering, som renderade honom tre pric-
kar i protokollet. England hade för första
gången på flera år fått fabriksstöd vid upp-
sättande av sitt Trophylag, och segern skul-
le säkert ha smakat, ty det var 1953 som
Storbrittanien senast vann ISDT. För Sve-
riges del var det ännu längre sedan – 1923.

De svenska segerplanerna fick dock en
allvarlig knäck, då Bosse Ekeberg andra da-
gen fick bryta, på grund av fel på nållagret
till kolvbulten. Denna känsliga detalj höll
inte, och detta kom att kosta Sverige 100
prickar per dag i fortsättningen. Men krång-
let med Bosses motor var inte det enda som
drabbade Sverige. Under den svåra etappen,
som omfattade 292 km, gav även militär-
lagföraren Anders Eriksson (175 CZ) upp,
på grund av transmissionsfel (bakkedjan).
I Trophytävlingen var Tjeckoslovakien nu
enda prickfria lag, med Storbrittanien på
andra plats med tre prickar.

BRUSTEN BAKAXEL

Under andra dagsetappen hade Bosse Sjö-
svärd inte haft det speciellt bekvämt. När
han anlände i mål hängde motorn löst i
hans 125 cc Husqvarna, de bakre bultarna
hade ramlat bort, och det hela måste ha
skakat rätt så bedrövligt för honom. Han
monterade emellertid nya bultar och trodde
väl att saken därmed var klar för honom till
tredje dagsetappen. Men skakningarna mås-
te ha mattat ut materialet, ty tvåhundra me-
ter efter starten på onsdagsmorgonen, fick
Bosse ge upp  hans bakaxel small av och
gjorde det helt omöjligt att fortsätta färden.
Så var Sveriges Trophylag plötsligt reduce-
rat till endast fyra man! Det svenska Silver-
vaslaget, som tidigare haft Sven Falk inblan-
dad i en prickaffär, men fått denna ur värl-
den genom arbete av bl. a. överstelöjtnant
Hasselrot i Internationella Juryn, blev nu
verkligen decimerat, genom att Curt Sven-
mans kolvbult (175 cc Husqvarna) behagade
spöka – ett identiskt fall till Bosse Ekebergs
tidigare bortfall ur tävlingen. Tredje sven-
ska sortin var Anders Jönsson i SMI:s

klubblag, vars Jawa gav upp p. g. a. tänd-
ningskrångel. Tiden, som åtgick att repare-
ra, det grova felet var såpass omfattande
att Jönsson erhöll 72 prickar, och därmed
var han borta ur tävlingen. Detta är kon-
tentan av ISDT – maskinerna måste gå
klanderfritt och händer det något, får i så
fall reparationerna ske blixtsnabbt. De
tjeckiska förarna är föredömen härvidlag.
De kör också fort där det går att köra fort,
saktar in så att inga tillbud inträffar på
verkligt svåra sträckor, behövs det en juste-
ring så är de rent fenomenala mekaniker.
Men så är de också heltidsanställda testföra-
re vid Jawa-Cz-fabriken. Dettalag var nu
det enda prickfria i Trophytävlingen.

LEDNING UTAN PRIS

Något som förundrar utomstående bedöma-
re av ISDT är att de individuella prestatio-
nerna inte ges mera egenvärde än vad som
nu sker. På fjärde dagsetappen gick sålunda
Sveriges Tage Magnusson (Husqvarna) upp
i klassledningen i 250 cc, genom största
skörd av bonuspoäng. Tages maskin gick
verkligt bra, och klarade bl. a. backproven
med glans. Men något utöver själva äran att
leda klassen, resulterar inte denna bedrift i.
Bland övriga svenskars med- och motgångar
kan vi notera att Erland Andersson haft det
besvärligt med en läckande bensintank, en
sak som i fortsättningen kom att vålla hon-
om oro tävlingen ut. Men som den glade
grabb Erland alltid är, lät han sig inte ned-
slås av denna malör, utan körde friskt vi-
dare. Tjeckoslovakien var fortfarande prick-
fria i Trophylagtävlingen när fjärde dags-
etappen var till ända.

HÖGRE HASTIGHET

När femte dagen inleddes, fanns det kvar
222 man av ursprungliga 286. Etappen var
inte speciellt svår, och vädret var nu bättre,
om än grått och mulet. Tävlingen hade låtit
införa hastighet ”A” dvs. en högre marsch-
hastighet på etapperna än under tävlingens
första regnvåta skede. Detta betydde mera
jäkt för de tävlande, och speciellt för Trop-
hylagets Erland Andersson började det se
kritiskt ut, med hans läckande bensintank,
vilken enligt gällande regler ej fick bytas ut.
Men Erland kämpade glatt vidare och så
gjorde även övriga svenskar. Förutom Tjec-
koslovakien – hade nu förmodligen de an-
dra nationerna gett upp hoppet om att kun-
na segra i kampen om den internationella
trophyn. Striden om den ävenledes åtrå-
värda Silvervasen fortsatte dock, med fyra
prickfria lag. Bl. a. var Tysklands och Stor-
brittaniens B-lag prickfria. Sveriges drogs
med de prickar, som en förare mindre för-
orsakade, dvs. 100 per dag.

JÄKTIGT VARVLOPP

Så var lördagen inne, med dess korta, tu-
ristbetonade marschetapp fram till hastig-
hetsbanan vid Ettal, där det avgörande
varvloppet skulle ske. Detta slutmoment har
en viss förmåga att sålla undan maskiner,
vars kondition inte är den bästa. De hastig-
heter som de olika klasserna skulle avverka
varvloppet med var följande: 50 cc -44
km/tim; 75 0. 100 cc – 58 km/tim; 125
0. 175 cc – 75 km/tim; över 175 cc 87
km/timman. Som ett exempel kan vi nämna
att Lasse Sellman, som körde Sveriges enda
125 cc i varvloppet, hade fullt schå med att
hinna in under den stipulerade tiden, det
hade i hans fall räckt med ett stiftbyte för
att guldpengen skulle ha fått bytas mot sil-
ver. Den höga genomsnittsfarten för förare
av alla kategorier över 175 cc är också för-
vånande. En 200 cc går således betydligt
saktare under varvloppet än en 600- eller
650 cc, men ändå skall de hålla samma mi-
nimifart.

På vägen fram mot varvloppet utspann
sig dramatiska händelser i kampen om an-

draplatsen Trophylagtävlingen. Det gällde
äran och om denna kämpade Storbrittanien
och Sovjet. Båda råkade ut för trubbel, men
det föll sig så slumpartat, att de båda län-
derna höll sina placeringar som 2:a och 3:a
in i mål. Under det avslutande varvloppet
hände några småmalörer, bl. a. stiftbyte för
Erland Andersson och Tage Magnusson,
men de hade båda marginal över ifråga om
tid och behövde ej bli utan den begärliga
guldmedaljen.

GOTTWALDOW NÄSTA ÅR?

ISDT var över och Tjeckoslovakien hade
vunnit tävlingen för sjunde gången. Därmed
har denna nation distanserat Storbrittanien
som inregistrerat sex segrar. Sverige har en-
dast vunnit Internationella Trophyn en
gång. Organisationsmässigt står nu Tjecko-
slovakien i tur att anordna tävlingen 1963.
Ryktesvis talades det om att tjeckerna möj-
ligen skulle låta evenemanget vandra vidare
till någon annan nation. Det hela är tydli-
gen något av ett önsketänkande dels från
svensk sida, dels från andra nationers. Som
det nu var i Bayern, hade politiska förveck-
lingar åter fått träda in i bilden, där bl. a.
västtyskarna hade nekat de östtyska MZ-
förarna visum. Inga östtyskar fanns därför
med på startlinjen. Ett neutralt land som
Sverige har möjlighet att återge ISDT dess
struktur av helgjutet sportevenemang. Att
Tjeckerna, när saken kommer på tal, skulle
vilja släppa evenemanget ifrån sig är dock
föga troligt – det ligger för mycket propa-
gandavärde i ISDT, ty detta arrangemang
är ju också ett tecken på föregående års se-
ger. Tjeckerna har hela sin statliga klubbor-
ganisation bakom sig för ett sådant evene-
mang, Sverige har jämförelsevis blygsamma
resurser. Därför är det mest troliga att vi år
1963 får stifta bekantskap med staden Gott-
waldow igen, som mötesplats för denna sto-
ra kraftmätning ifråga om motorcykelkör-
ning.

Ryssarnas ISCH-maskiner såg inte mycket
annorlunda ut än förr om åren. Men det
”böliga” i deras motorer var nu utbytt mot
vassare toner och bl. a. var dess 250-kubi-

kare mycket snabba på varvloppet.

USA:s berömde ”Ökenräv” Bud Ekins,
som vunnit den berömda långdistanstävling-
en ”Big Bear Run” flera gånger, klarade sig
genom ISDT mycket bra i år. Han tog guld,
till skillnad mot förra året då han erövrade
silver. Han körde även i år en Triumph 650

cc.

En annan uppmärksammad USA-förare
var John Penton, mannen som håller rekor-
det ”Kust till Kust” i USA med en R69
BMW. Den här gången körde Penton en
ISDT-utrustad R27 BMW om 250 cc. Det
var hans debut i ISDT och det blev silver
(5 prickar) som minns av tillställningen.

Finland hade som vanligt sitt välbekanta
vaslag med i tävlingen. ”Big” Pertti Packa-

len hade dock oturen att krocka med en
tysk förare och måste därefter bryta på
grund av maskinskador. Övriga, Benjamins-
son, Hokkanen och Kärhä körde prickfritt
och tog guld med sina Jawa- 240 och 350

cc.

En enda dansk förare fanns med- Börge
Andersen, som körde en 250 cc Greeves.
Någon längre körning blev det dock ej för

vår grannlandsförare – redan på andra
etappen hade motorn fått nog.

Procentuellt var det således lättast att er-
övra guld i den största klassen, där endast
en förare bröt på grund av krock. 250-k1as-
sen var den största och där var också kon-
kurrensen hård. I 350 cc tog jämnt hälften
guld, likaså tog mer än hälften guld i 50 cc
och 100 cc. 500-klassen hade å sin sida ett
förhållandevis (till 750-klassen) litet antal

guldmedaljörer.

Tyskarna hade i sitt segrande Vaslag ut-
nyttjat förmånen som de små maskinerna
erbjuder i fråga om lägre genomsnittshas-
tigheter. Det tyska segerlaget bestod av en
Zündapp 100 cc, en Victoria 75 cc, samt en
Kreidler och en Zündapp 50 cc. Hur skulle
det vara om Sverige så småningom satsade
på småmaskiner dvs. 50 cc?
Resultat: ISDT 1962.

INTERNATIONELLA TROPHYN:

1. Tjeckoslovakien (Frantisek Höffner – Jawa
550; Vladimir Stephan – Jawa 550; Frantisek
Bouéka – Jawa 250; Zadenek Polanka – CZ
175; Drahoslav Mirakel – Cz 175; Bohuslav
Roucka – Cz 125) 0 prickar.

2. Storbrittanien (Ken Heanes – Triumph 650;
Tim Gibbes – AJS 650; Johnny Giles – Triumph
500; John Harris – BSA 500; Gordon Blackeway
– Triumph 550; Frank Billor – AJS 350) 108
prickar.

5. Sovjetunionen (Boris Maltschikow – ISCH
350; Svatoslav Jadtrebov – lSCH 350; Edvin
Kirsis – ISCH 250; Reinis Reschetnis – ISCH

250; Vladomir Semin – K 175; Anatolij Rudenko
– K 175) 140 prickar:

4. Polen (Edward Kurowskai – Junak 350; Ja-
nusz Orzepowski – Junak.350; Jan Kubalksi –
SHL 175; Janusz Konzcarek – SHL 175; Stani-
slav Tylka – WSK 175; R. Szcerbakiewicz –
WSK 125) 452 prickar.

5. Italien (Franko Dall’Ara – Guzzi 175; Gian-
franco Saini – Guzzi 175; Canzio Tosi – Gilera
125; Eugenio Saini – Guzzi 125; Fausto Verga-
ni – Gilera 100; Luigi Gorni – Gilera 100) 447
prickar.

6. Västtyskland (Sebastian Nactmann – BMW
600; Erwin Schmider – NSU 350; Richard Hess-

ler – Zündapp 250; Gunterh Dotterweich –
Maico 250; Lorentz Müller – Hercules 175; Lo-
rentz Specht – Zündapp 175) 600 prickar;

7. Sverige (Bo Ekeberg – Husqvarna 250; Tage
Magnusson – Husqvarna 250; L-O. Hagman –
Husqvarna 175; Erland Andersson – Husqvar-
na 175; Bo Sjösvärd – Husqvarna .125; Lars
Sellman – Husqvarna 125) 900 prickar.

INTERNATIONELLA SILVERVASEN:

1. Tyskland B (Kramer – Zündapp 100; Klingen-
schmidt – Victoria 75; Sengfelder – Zündapp
50; Rotermundt – Kreidler 50) 0 prickar –
2385,049 bonuspoöng.

2. Strobritannien B (Eastwood – AJS 500; Sharp
– Greeves 250; Sharp – Greeves 250; Lampkin
– BSA 250) 0 prickar – 2271,802 bonuspoäng.

5. Tjeckoslovakien A (Klimt – Jawa 350; Se-
dina -Cz 175; Pudil – Cz 175; Chasak – Cz
125) 0 prickar, 2250,437 bonuspoäng.

4. Tjeckoslovakien B (Hofman – Jawa 350; Ze-
men – Cz 175; Roucka – Cz 125; Darebny –
Cz 125) 0 prickar 2221,217 bonuspoäng.

5. Italien A (Tagli – Guzzi 175; Daminelli –
Guzzi 175; Moscheni – Gilera 100); Panarariv
– Gilera 100) 0 prickar – 2136,675 bonuspoäng.

6. Storbritanien A (Peplof-Triumph 350; Flet-
cher – RE 250; Sandiford – BSA 250; Brittain
– RE 250) 0 prickar — 2116,508 bonuspoäng.

7. Sovjetunionen 39 prickar; 8. Österrike 87; 9.
Halland B 208; 10. Italien B 500; 11. Holland A
400: 12. Sverige 400; 15. Finland 500; 14. Polen
729; 15. Schweiz B 950; 16. Schweiz A 1002; 17.
Tyskland A 1100; 18 Belgien 1115.

Klubblagstävlingen: 1. ;Klubblaget DUNKLA,
Tjeckoslovakien – 0 prickar – 1686,958 bonus-
poäng; 2. ADAC-Gau, Württemberg I, Tyskland,
0 prickar. – 1672,659 bonuspoäng.
Fabrikslagtävlingen: 1. Zündapp II – 0 prickar
– 1775,417 bonuspoäng; .2 Kreidler l – 0 pric-
kar – 1749,992 bonuspoäng; 5. Cz ll – 0 prickar
– 1729,420 bonuspoäng.

SPORTSKVALLER

Novemberkåsan är det stora samtalsämnet
denna månad. Tävlingen körs den 10-11 no-
vember i regi av SMK Trollhättan som körde
sin senaste kåsa  för jämnt tio år sedan. Det
är möjligt att årets tävling blir den sista om
den 6:e Novemberkåsan, i vilken Rolf Tibblin
har två tidigare ”raka” inteckningar. Vinner
han nu igen, så tar han hem bucklan för all-

tid.

Låt oss titta tillbaka i Kåsans annaler för att
se, vilka tidigare storfräsare som kunnat ut-
föra en sådan bragd. Den första Novemberkå-
san sattes upp år 1915. Det dröjde till 1922,
innan den slutade vandra, men då hade Erik
Westerberg (Harley-Davidson) hunnit ta tre
raka segrar, 1920-21-22. Det är egentligen
fantastiskt, att en såpass ”historisk” person
fortfarande finns mitt bland mc-grabbarna, i
form av TT-specialist i Svemos TK och aktiv
på alla våra hemmatävlingar . . .

 

Efter det att Westerberg vunnit sin fina för-
sta Kåsa blev det Gunnar Kalens tur att trium-
fera. Denne legendariske förare, som gjorde
sig mest känd som TT-förare hos Husqvarna,
vann Kåsan i direkt följd med Sarolea åren
1926-27-28 samt gjorde en liknande presta-
tion åren 29-30-35, sista gången på Husqvar-
na. Edvin Sagström blev nästa Kåsainnehava-
re (4:e Kåsan) och vann denna med omväxlan-
de Husqvarna och DKW åren 1934-35-56.

 

Den femte Kåsan blev den mest seglivade.
Denna började vandra år 1937, då Folke Lars-
son (Zündapp) tog en inteckning men gick
bara en gång till före andra världskriget -58
med Hedelin (DKW) som segrare. Sedan dröjde
det till 1946 innan nästa tävling kördes, men
det skulle dröja ytterligare nio år innan den
slutlige innehavaren, Gunnar Johansson tog
sin första inteckning. Gunnar Johansson (NV)
vann slutligen Kåsan, hård kamp med sin
gamle vän Bill Nilsson, genom att upprepa
segern 1956 och 1959.

 

Den sjätte Kåsans historia kan således kom-
ma att bli lika kort som den andra, tredje och
fjärdes . .

Ett mycket allvarligt hot mot Rolf Tibblin ut-
göres onekligen av finske Jawaföraren Olavi
Hokkanen som hittills varje år, i landskamps-
inslaget i Kåsan har varit tvungen att hålla
inne med krutet, till förmån för en jämn lag-
prestation. I Gävle kom Hokkanen tvåa. I år
siktar han helt på en individuell körning.
Det får bära eller brista, säger Olavi, men jag
skall försöka ge Tibblin en så hård match
som möjligt.

 

Torsten Hallman och Rolf Tibblin, Sveriges två

världsmästare i motocross, blir Husqvarnas
enda helt fabriksstödda förare i Kåsan. Kan
Hallman eventuellt bli ett internt hot mot Tibb-
lins tredje raka seger?

 

Upplands Väsby MK har vunnit lag-SM i
motocross för andra året i följd. Tävlingen
kördes i Oskarshamn, och med VM-ettan Rolf
i Tibblin som lagankare, tillsammans med förare
som Jan Liljedahl, Ola Magnusson och Ulf
Svensson (dock ej TT-d:o) kunde resultatet en-
dast bli ett – seger. Individuell segrare blev

som sig bör Rolf Tibblin. Tvåa i lagtävlingen
blev Kungsbacka MA.

Genom att Tibblin togs ut till lag-SM, missa-
de arrangörerna av Nackas stormotocross på
Fisksätrabanan sitt frömsta ess. Fjolårssegra-
ren i Nackas flerheatstävling, Sten Lundin,
blev nu slagen av P.-O. Persson, som vann
tre heat. ”Pelle-Mas” har gjort många över-
tygande körningar denna säsong och hans se-
ger i Nackacrossen kom som pricken över i:et.