nr 12 (MC-Nytt dec 1964)

Redaktör och ansvarig utgivare: Bengt Björklund

Omslag:

Crossen är över för den här säsongen. En
av de sista stora svenska crosstävlingarna
var den som kördes i mitten av oktober av
Upplands Väsby MK och i vilken Jeff
Smith  nr 1 startade med sin VM-BSA. Vi ser
honom på omslagets färgbild (tagen av
Svante Fischerström) på startlinjen tillsam-
mans med bl, nr 12. Gunnar Johansson (Lito)
och Ulf Svensson (SOH/NH). Nr 14 är Stig

Nordström, Nacka MS på Lito.

Jeff Smith fick tyvärr bryta denna gång.

SETT FRÅN SADELPLATS

av WICKE

KÅSAN –  ETT KRAFTPROV MED STORT K

Vad är egentligen en Kåsa? Slår man
upp ordet i en uppslagsbok står där: Dryc-
keskärl av fornnordiskt ursprung. Detta är
givetvis sant, men när det gäller mc-sporten
har ordet kåsa en dubbel betydelse. Dels
betyder det just detta som uppslagsboken
säger, ett dryckeskärl, som förrästen är till-
verkat av rent silver. Dels betyder det en
tävling som inte torde ha sin like i något
annat land. En tävling som är ett koncen-
trat av alla djävulska hinder som kan tän-
kas.

För en vanlig motorcyklist, som kanske
bara kör sin maskin på asfaltvägar över
weekenden, är det en upplevelse att följa
en Kåsa på nära håll. Först då kan man
göra sig en uppfattning om hur svår den-
na legendariska tävling egentligen är. Den
går inte att jämföra med någon annan täv-
ling. Alla sådana jämförelser kommer att
halta.

Begreppet ”väg” är väl aldrig så tänjbart
som när det gäller Kåsan. Ena minuten går
banan på en vanlig asfalterad väg, nästa mi-
nut bär det rakt ut i skogen. Ibland finns
där en antydan till skogsväg eller stig, men
oftast är det fråga om ren terrängkörning
över stock och sten. Det senare skall tas
absolut bokstavligt, stenar, trädrötter samt
inte minst vatten och lera måste kåsaföraren
kämpa mot.

Ta t. ex. ”träsket”, en passage i början
av årets Kåsa-bana, som var verkligt för-
rädisk. Med tur och skicklighet kunde man
köra rakt igenom, om man kom in i rätt
spår i början av sektionen. Navigerade man
däremot fel i början, hamnade framhjulet i
en dypöl, cirka metern djup. Så gjorde både
Tibblin och Lööf var sin ,gång med åtföljan-
de gyttjebad.

Ett gott råd till er vanliga landsvägs- och
söndagsåkare, ja till alla mc-entusiaster: –
Stick iväg till Kåsan nästa gång ni kan. Åk
dit i god tid och rekognosera terrängen, så
att ni hittar ut till de värsta passagerna. Ta
på er ordentligt med kläder, utrusta er med
höga gummistövlar och ficklampa. Sen ut
i skogen på natten och följ förarnas fram-
fart. Jag garanterar att det blir en upplevel-
se, som ni sent kommer att glömma.

TYSK SYN PÅ KÅSAN

Från en av de deltagande tyska klub-
barna i Kåsan har MC-Nytt fått föl-
jande brev, som lyder i översättning:

Härmed ber vi få lämna några
synpunkter på den nyligen genomförda
tävlingen ”November-Kåsan”.

Vår klubb har sex års erfarenhet av
sportutbyte med svenska motorcykel-
klubbar. Vi har personliga relationer att
falla tillbaka på, speciellt med Tage
Magnusson i Nacka MS som varit en
god rådgivare för oss i många angelä-
genheter. Vid vår resa till årets Novem-
berkåsa hade vi även tillfälle att gästa
våra vänner i stockholmstrakten och på
nedvägen därifrån till Härskogen besök-
te vi även Husqvarna Vapenfabrik och
såg deras produktion av motocrossmaski-
ner.

Vid ankomsten till Härskogen träffade
vi övriga tyska förare och fick intrycket
av inte allt för hög stämning.  Ett
samtal med Rolf Tibblin gav förklaring-
en varför. ”Stenar, stenar och åter ste-
nar” på banan och så tipset: Under natt-
etappen är ljuset det allt avgörande.

Alla våra förare hade order om att i
görligaste mån ”överleva” denna natt-
etapp och skulle anpassa sin körning där-
efter. I sammanhanget ber vi få rikta
uppmärksamhet på att det inte körts
nattävlingar i Tyskland under de senaste
fem åren.

I samband med tävlingsarrangemanget
imponerades vi av den goda ordningen
och lugnet i samband med maskinbesikt-
ningen, uthålligheten bland funktionärer
som gjorde det möjligt att genomföra
denna långa tävling, det stora intresset
bland åskådare som letat sig långt ut i
skogarna och morasen samt de fack-
mässiga förberedelserna hos bl. a. topp-
förarna.

På minussidan antecknade vi avsak-
nad av polisiär ordning vid start och
målplatsen, likaså avsaknad av sjuk-
vårdspersonal i större omfattning ute på
banan, vidare den sena ändringen av
respittiden från 120 till 180 minuter.
Trots detta var körningen på Kåsabanan
en upplevelse.

Avsaknad av erfarenheter från natt-
tävlingar bör beaktas när resultaten av
de tyska förarna studeras. Om det blott
rört sig om en dagtävling är vi övertyga-
de om att våra mannar gjort en betydligt
bättre insats.

Vi i Kaltenkirchen Motor-Sport-Klubb
önskar nu blott att våra sportvänner i
Sverige skall inhibera alla egna sport-
evenemang under påskhelgen 1965 och
istället inrikta sig på att komma man-
grant till start i vår egen ”Onkel Toms
Hytte” som körs som sedvanlig 2-da-
dagstävling i påsk. Till sist önskas alla
en verkligt god julhelg och ett gott nytt
år för bästa vänskap inom motorcykel-
sporten 1965.

För Kaltenkirschen (ADAC)
MOTOR-SPORT-CLUB

Wilhelm Henning
Tävlingsledare

 

Ovanstående ger en viss förklaring till
varför de tyska amatörförarna med Hercu-
les inte kom runt i Kåsan. Med Zündapp-
förarna var det ett annat förhållande –
visserligen var de säkerligen lika otränade
vid mörkerkörningen, men de hade i varje
fall inte egna maskiner att ta hänsyn till.
Den positiva andan i det tyska brevet är
emellertid ett gott tecken och vi är överty-
gade om att få se tyskar i Kåsan fler gång
er.

TIBBLINS FEMTE ” RAKA ” KÅSA

Rolf Tibblin är fortfarande Kåsakung efter den 40:e Novemberkåsan vilken hölls på MC-
NYTTs hemmplan,Lerumstrakten, i föregående månadsskifte. Men Kåsa-kronan sitter
betydligt lösare på ”Tibban” nu än den gjort de fyra föregående gångerna då han vunnit.
Tibblins 5:e seger i denna, den äldsta och mest legendariska av landets mc-tävlingar var
inte överlägsen och i början såg det t. 0. m. ut som om Tibblin, i sadeln på fabrikens egen

250 cc Husqvarna skulle bli slagen av en privat 175:a.

Förhistorien var följande: I ISDT hade
både Benny Sellman och Erland Anders-
son från Kungsbacka MA båda plockat
”guld” med fabrikens 252-kubikare i 350-
klassen. Benny Sellman  yngre broder till
trialmästaren Lasse Sellman – var en syn-
nerligen  positiv överraskning för fabriken
och tävlingsledaren Bror Jaurén erbjöd
följaktligen Benny att köra en 250 cc fab-
riksmaskin tillsammans med Tibblin, Cen-
neth Lööf och svenske crossmästaren i 250
cc, Åke Jonsson.
Men Benny hade aningar om hur årets
Kåsa-bana skulle bli. Han visste att det
fanns mycket sten, att det var smalt och
även rätt så gyttjigt på sina ställen. Han
visste också att hans gamla 175:a med Sil- .
verpilsmotor var betydligt segare under
sådana förhållanden än den vassa 250:an,
och att han för egen del var mera hem-
tam på den egna maskinen som bl, a. hade
Earlsgaffel.
Benny Sellman hade rätt. Han åkte onek-
ligen mycket fort med sin egen cykel och
efter det inledande nattvarvet ledde han
Kåsan med tre prickar före klubbkamra-
ten Kurt Gustavsson och Rolf Tibblin som
hade sex vardera. På det andra varvet hän-
de dock det tråkiga att Benny Sellman kör-
de sönder en del av bakbromsskölden och
att bromsen av denna anledning slutade att
fungera. Så småningom kom han i mål än-
då som 3:a i hela tävlingen, en upp-
levelse rikare men åtminstone en cross-
känga fattigare – hela ena sulan var borta

och Benny körde praktiskt taget  på bara
foten. Sulan hade gått åt till att bromsa
med!

Av denna anledning fick Sellman slå av
på takten på nattvarv två vilket dock inte
innebar att Kungsbacka MA för den sa-
kens skull lämnade ifrån sig ledningen till
Tibblin. Kurt Gustavsson som också gilla-
de årets Kåsa-terräng höll Tibblin bakom
sig. Kåsa-kungens sedvanliga taktik att gå
ut lugnt på första nattvarvet och därefter
hårddra ifrån konkurrenterna höll således
inte denna gång. Inte heller var Tibblins
säregna ”sparkstil” överlägsen. Därtill var
terrängen alltför svår.

SLITSAM ÅKSTIL

Denna sparkstil består i att Tibblin sätter
ena benet före maskinen och på så sätt
riktigt häver sig fram – som en stridsvagn
genom morasen. Denna stil kommer till
sin rätt på banor av typ Trollhättan och
Hedemora där han riktigt briljerat med
denna teknik. Den är mycket effektiv, men
samtidigt är den tröttande. För en ”vanlig”
förare allt för tröttande, det är inte många
mer än Tibblin som vågar sej på att köra
så en hel Kåsa.

På Kåsan 1964 tröttade sparktekniken
Tibblin så mycket att han verkligen var
”tagen” efter nattetappen. Han var inte lika
livlig och språksam som vid  andra kåsor,
då han praktiskt taget verkat oberörd efter
en hel hård natts körning. – Jag känner

mej inte riktigt i toppform, sa Tibblin när
han kopplade av över ett glas varm mjölk.
Jag känner det s0m om jag borde haft
minst tio prickar mer än jag har . . .

Nattkörningen var ansträngande för
Tibblin av en annan anledning också. Det
var första gången som han körde med tele-
skopgaffel i ett sådant här sammanhang
och ljuset fladdrade givetvis betydligt mer
med en sådan gaffel med lång fjädringsväg.
Både Benny Sellman och Kurt Gustavsson
körde med gamla Earlsgafflar. Dessa ger
en helt annan fjädringsrörelse och ljuset är
mycket stabilare. Detta har inget att göra
med gafflarnas egentliga vägegenskaper –
det har ju visat sig att teleskopen är de
överlägsna på crosstävlingarna, men i sko-
gen i mörkret råder helt andra förhållan-
den än på en crossbana där man i regel
känner varenda höj och meter.

Ställningen efter två körda nattvarv var så-
ledes att Kurt Gustavsson ledde Kåsan med
1 prick (18 sammanlagt) före Tibblin (19)
och Benny Sellman (21).

STORT BORTFALL

Bortfallet på Kåsan 1964 var stort med
tanke på att goda väderleksförhållanden
rådde. Alvar Schlegel från Arboga som var
med i juryn i år, och som ordnade med den
svåra Arbogakåsan för tre år sedan (då
regnet öste ned och förvandlade banan till
rena träskmarkerna) kommenterade: – Det
finns tydligen fler kåsor än vår egen som
knäcker förare och maskiner!

Genom att förlägga starten så tidigt som
klockan 17 på lördagseftermiddagen, just
då mörkret lägrat sig kring nejden, spara-
de arrangörerna SMK Göteborg ett par
värdefulla timmar och redan kring mid-
nattssnåret hade de främsta kommit i mål.
Vilan var behövlig, ty två varv återstod
på dagen – till skillnad mot andra kåsor
var banan jämnt fördelad här. Andra gång-
er har man kört 2/3 på natten och 1/3 på
dagen.
Gryningen kom så småningom och jak-
ten efter den åtråvärda trofén fortsatte kl.
07.01 på söndagen. Kurt Gustavsson gick
ut som ledare men redan efter ett halvt
varv hade Tibblin kört in tidsskillnaden
dem emellan – 1 prick – och genom att
ta nya, avgångstider hade den senare star-
tande ”Tibban” dessutom kommit fatt
Kurt. Förmodligen räknade han att ha bätt-
re kontroll över sin oväntade konkurrent
på det viset. Jakten mellan de båda på-
gick c:a ett varv, ända tills Kurt körde sön-
der sin växelspak, vilket gjorde att han
fick använda handkraft vid nedväxlingar-
na. Innan dess hade ledningen växlat flera
gånger mellan Tibblin och Gustavsson. Ett
av de dråpligaste momenten inträffade i
början av andra varvet vid träsket i Rya
den s. k. ”gamla landsvägen”.

EN GAMMAL RIKSVÄG

Här gick riksvägen Göteborg – Töllsjö –
Borås så sent som 1923. På den tiden hade
inte, träsket ätit sig in i vägbanan, som gi-
vetvis underhölls. Numera går det  fordon
sisådär ungefär vart femte år på denna
vägstump. Förra gången som passagen var

med var vid Kåsan 1959. Den innehåller
just bara ett enda spår, litet snett till väns-
ter från ”vägbanans” mitt räknat. Hur det
helas er ut kan ni själva studera på den
bildsvit som berättar om hur det t. o. m.
gick för de ledande i Kåsan.

Störtdykningarnai detta träsk är vid det
här laget nära nog historiska. En av de
värsta svarade Bill Nilsson för 1959 då
han kom med sin 250 cc NV och fick
tvärstopp och dök pladask i soppan. I år
har Bills stildykningsrekord slagits med
god marginal av Cenneth Lööf. Denne kom
i god fart på nattetappens andra varv, och
fastnade stenhårt på ögonblicket. Under
någon sekund avtecknade sig Cenneths Hus-
qvarna i mörkret med bakhjulet långt uppe
i luften, och frampartiet fullständigt sänkt
i gyttjan. Ekipaget påminde mycket om ett
krigsfartyg som gått på en fullträff i fören
och som är på väg ned mot botten i näs-
tan rät vinkel. Behöver vi påpeka Cen-
neths eleganta egna dykning?

DRAMATIK

Nästan samma sak hände Tibblin. Han
kom som etta i spåret, sedan Åke Jonsson,
som tidigare haft denna placering (på grund
av nya avgångstider) måst bryta mellan
varvningarna på grund .av punktering. Vi

som stod vid randen av träsket trodde gi-
vetvis att T ibblin skulle ta det lugnt och
sparka  sig igenom smörjan på sedvanligt
sätt. Men han tog det inte lugnt – förmod-
ligen på grund av vetskapen att Kurt låg
några hundra meter efter. Så ”Tibban”
brakade ut för mycket på högerkanten och
plask bar det ned i det värsta dynghålet
på hela sträckan. Tvärstopp! Strax efter
detta kom Kurt Gustavsson. Nu trodde man
att det skulle bli en enkel sak för denna att
fräsa förbi. Men så lätt gick det inte. I
spåret  som Kurt valde låg en stor sten och
det blev tvärstopp även för Kåsatvåan.
Tävlingens två toppmän fann varandra så
ledes stående vilt kickande mitt. i smörjan.
Kurt Gustavsson fick i gång sin ”Qvarna”
kvickast, men inte många sekunder  senare
tände även Tibblins motor och den vilda
jakten tog ånyo sin början. Litet senare
hände det där med Kurts växelspak.

Även Tibblin råkade ut för trubbel. Mot
slutet av tävlingen började hans bensintank
att läcka och han fick slå av något på tak-
ten för att inte de dyrbara dropparna skulle
förflyktigas alldeles i onödan. Detta gjor-
de att Tibblin t. o. m. tog någon prick på
inloppssträckan till målet vid Härskogen.

TYSKA PRESTATIONER

Av topptippade förare var det åtskilliga
som hörde hemma bland de c:a 75% av
de startande i senior/ junior-A-klassen som
bröt. Bland dem Erland Andersson (ma-
skinskada), Olavi Hookanen (bråckbesvär)
på natten och Åke Jonsson (punktering) på
dagen. Av de 12 Startande tyskarna kom
tre i mål. Samtliga tre av dessa ,var zün-

Detta är Rolf Tibblin på 250 cc Husqvarna
på väg mot sin femte Kåsa-seger. Han är
på väg in mot den svåraste passagen på

hela banan, ”Gamla landsvägen” vid Rya.

 

dappförare, representerande tre olika ma-
skinstorlekar, 18:e mannen Ginger med 100
cc, 20:an Specht på 175 cc och 21:an och
sista mannen i mål på fyra varv, Sengfel-
der med 50 cc. Därmed vann den tyske
trialmästaren även MC-NYTT’s Cup som
var uppsatt för denna maskinklass. Länge
ledde Andreas Brandl med en annan 50
cc  Zündapp och låg sensationellt främst
bland alla deltagande tyskar med denna
maskin. Men han tvingades liksom många
andra runt Kåsan att bryta – på grund av
en avbruten brytarnocksarm. Günther Seng-
felder och Zündapp kan nu berömma sig
av att denne förare är den ende som någon-
sin tagit sig runt en Kåsa med en 50-kubi-
kare – två gånger t. o. m. Förra gången
var det i Trollhättan 1962.

Var nästa års Kåsa skall läggas är ännu
inte bestämt. Det stolta priset vandrar vi-
dare, men kanske inte så länge till. Rolf
Tibblin har två inteckningar i den s. k.
”7:e” Kåsan, den som tidigare tillhört Ed-
vin Sagström på 30-talet. Han kommer
förmodligen inte att chansa år 1965. Han
har säkert längsta benet före då också och
kanske är terrängen lämplig då för ”spark-
stilen”. I så fall vinner Tibblin om bara
maskinen håller. Och det tycks den, alltid
göra för herr Kåsa-kungen.

Åke Jonsson, svensk crossmästare, låg på
4:e plats när en förarglig punktering stop-
pade hans planer på topplacering. Liksom
Cenneth Lööf och Rolf Tibblin körde han

en av fabrikens egna 250:or.

Strax efter detta hände kommer Benny Sell-
man. Han har full rulle på sin 175 cc med
Silverpilsmotor och han klarar den svåra
sträckan precis på millimetern. Benny Sell-
man var den verkliga Kåsa-överraskningen

i år.

Det är Kurt Gustavsson från Kungsbacka
som anländer fast besluten att inte välja
samma usla spår som Tibblin . . .

KLASSA CROSSEN EFTER NYA LINJER!

Här om någonstans behövs ” lätta ” och ” tunga ” mc!

STEN ” STORKEN ” LUNDIN I MC-NYTT INTERVJU

”Storken” Lundin
stödjande sig på en typ av motorcykel som
han inte direkt älskar. En 400 cc Hus-
qvarna. Det kunde lika gärna ha varit en
360 cc Lindström eller en 420 cc BSA.
”Storken” gillar nämligen tunga motor-
cyklar. Men samtidigt som han är kon-
servativ på den punkten är han lika radi-
kal i sitt klasstänkande. I en specialintervju
med MC-NYTT säger han så här på tal
om crossens klassindelning:

Jag tycker att den nuvarande klass-
indelningen har spårat ur. Vi har en 250-
klass och en 500-klass. I den senare kate-
gorin tillåts cyklar från 351 cc och uppåt
500 cc. Under de senare säsongerna har
vår gamla genuina 500-klass utökats med
en hel del ”sjuka” cyklar, sådana som blott
går just över den nedre klassgränsen, detta
för att regelmässigt kunna passa i den hög-
re klassen. De är allt för lika 250-klassens
maskiner för att det skall bli någon verk-
lig skillnad på våra två crossklasser. Fort-
sätter utvecklingen några år till så kanske

vi helt enkelt har två klasser, men med
tämligen lika maskinmaterial – och dit
vill väl egentligen ingen.

Min idé är, säger ”’Storken”, att sär-
skilja lätta och tunga motorcyklar riktigt.
Detta sker enklast genom att den större
klassen ändras att omfatta maskiner om
minst 500 cc. Det nuvarande ”ingen-
mansland” mellan 251 cc-350 cc flyttas
lämpligtvis upp till 500 cc, eller förskjutes
mellan 351 cc-500 cc.

Den tunga maskinklassen kan gärna om-
fatta upp till 750 cc, ty ett naturligt urval
uppstår alltid på grund av en motors bäs-
ta lämplighet. Det har ju visat sig att allt
för stora volymer inte tjänar någonting
till. Jag tror att de flesta cyklar på så sätt
skulle hålla sig kring 500 cc, men att ändå
somliga förare som ville pröva, kunde sad-
la om till låt oss säga 650 cc, som säker-
.ligen skulle bli billigare i drift, på grund
av att de kräver mindre motortrimning än
500-kubikarna. Hela tiden skulle vi då hålla

oss i en riktigt tung motocrossklass för
riktiga motorcyklar.

De maskiner, som i vissa kretsar går
under namnet ”bölhögar” dvs. tvåtaktare,
kunde på så sätt få tävla för sig själva,
i egen inbördes konkurrens. Om högsta
maskinvolym skall vara 250 eller 350 cc
för dessa är väl egentligen en intern fråga
för tvåtaktsförarna – jag tror inte att det
är någon fartskillnad på dessa cyklar in-
bördes, säger ”Storken” som avslutning.

Med ovanstående förslag vill vår tidi-
gare tvåfaldige världsmästare slå vakt om
just begreppet ”riktiga” motorcyklar i mo-
tocross. Nivelleringen som nu är på väg
är enligt ”Storken” synnerligen av ondo.
Ovanstående inlägg kommer nära nog ett
år efter vår förra debattartikel i ämnet.
Vi hoppas att ”Storkens” uttalande skall
följas av fler förares yttrande och våra
spalter står följaktligen öppna för debatt i
frågan: Vilken är crossens riktiga maskin-

indelning.

SPORTSKVALLER

Lite mera skvaller om Litos nya motor. 500-
kubikaren som skall köras av Sten Lundin så
småningom när den blir fördig, blir lätt. När-
mare bestämt C:a tio kilogram lättare som
komplett motorenhet än en motsvarande NH
med AMC växellåda. Lito har en egen växel-

låda som bultas fast direkt vid vevhuset utan
mellanliggande motorplåtar.

Även inuti själva motorn finns nya, okonven-
tionella detaljer i crossmotorsammanhang. Ba-
lanseringen av motorn sker genom ett utanpå-
liggande svänghjul (samma princip som bl.a.
Moto Guzzi) men detta ligger inte så skyddat
som på de tidigare italienarna utan helt och
hållet inkapslat i en kåpa. Svänghjulet inne-
håller även kopplingen,varför man även på
denna punkt har sparat vikt.

 

Motorn har det s. k. ex-kamsystemet som
praktiserades på en Husqvarna på försök för
ett par år sedan. Ännu återstår flera måna-
ders arbete och vi får således vänta ytterli-
gare ett tag innan vi får se Sten Lundin ute
med denna nyhet. Att han kommer att begag-
na sig av den stör att försöka rycka åt sig
sitt tredje VM, den saken är säker.

Ganska spännande detta med tre svenska fö-
rare som alla tre är på jakt efter sitt tredje
VM. Tibblin kommer med en ny maskin även
han, och vad beträffar Bill så är det inte
otroligt att han kan överraska med något nytt,
det har han ju gjort förr.

 

Sedan blir det som alltid ett visst besvär med
de som inte ligger allra främst i SM-tabellen

att hålla kontakten med arrangörerna för att
bli med i VM. ”Storken” drabbas av just detta
besvär nästa år.

 

Bröderna Rickman som har sin verkstad för-
lagd till New Milton i Hampshire utökar sin
produktion högst betydligt för 1965 och vi kom-
mer även att flytta in i helt nya lokaler. Den
stora nyheten är tillverkningen av 250 cc Me-
tisse/Bultaco för motocross och trial samt att
Bultaçofabriken skrivit kontrakt med Sammy
Miller som förare för 1965. Detta kommer säkert
att ge Rickmanbröderna ytterligare vind i seg-
len. Hittillsdags har de levererat trehundra av
sina ramar till 500 cc crossmaskiner och denna
del av tillverkningen kommer också att utökas.

Metisse/Bultaco är den första egentliga kom-
pletta motorcykel som Rickmans offererar. Den
har den nya 250 cc Bultacomotorn vilken som
väl de flesta vet är en tvåtaktare. Motorn är
kortslagig och högvarvig. 30 hästkrafter upp-
ger fabriken att man tar ut på motoraxeln
vid 8.000 varv/minuten.

 

Litet mera om den nya Metisse/Bultaco: Den
är trots sitt robusta utförande med bl. a.
Nortongaffel så lätt som 96 kg fulltankad och
tävlingsklar. Priset är omkring 4.500:- svenska
kronor i England, vilket betyder att den natur-
ligtvis blir någon tusenlapp dyrare när den
kommer hit. Leverans väntas ske av de första
seriebyggda exemplaren på nyåret.

Rickmans svenske generalagent Kurt Grahn
kommer förmodligen att ta hem en maskin av
den nya 250:an på prov till vårsäsongen.

 

 

Metisse/Bultaco 250 cc motocross är i stort sett identisk med de
tidigare ”Petit/Metisse” vars rambyggnad och komponenter an-
vänts av bl. a. Bill Nilsson i hans 500 cc ESO-bygge. Rickmanbrö-
derna utvidgar nu och går över till rena fabrikstillverkningen.

 

Tre nya postorderkataloger har utkommit se-
den sist. Först kom Flinks ”katalog nummer
4″ vilken presenterar Åmålsfirmans egen pro-
duktion av trimnings- och konverteringsdetal-
jer av i första hand Husqvarnamotorer. Förga-
sardetaljerna har givits ett stort utrymme och

bl. a. har Flink kamplett service för såväl
Amal, Bing och Dellorto. Likaså finns en stor
variation av insugningsrör för olika cylindrar
och förgasare. Flink har vidare hela sitt
trimningssortiment med och här kan särskilt
nämnas det nya utblåsningsröret som fått en
annorlunda form än tidigare. Detta är givetvis
liksom övriga detaljer bänktestat för bästa re-
sultat. Flinks prislista kostar endast 1:- och
bör finnas hos var och en som sysslar med mo-
tortrimning och -sport.

Den andra katalogen som dök upp var Kurt
Grahns specialhistoria för motocross. Den är
liksom Flinks utförd i boktryck och innehåller
åttio sidor. Metisse företrädesvis, dvs Rick-
man ramar, glasfiberkomponenter men även
Triumph och Matchless motorer samt AMC
växellådor. Sprängskisser över motorer och
växellådor förenklar beställningarna. Vidare
finns det liknande skisser för Ceriani gafflar,
vilka hör till Grahns större artiklar. 2:50 är pri-
set för denna snygga katalog och det tycker
vi är mycket skäligt.

Den tredje katalogen kommer från Lelles. Fir-
man i Uppsala har verkligen åstadkommit en
nyhet inom postorderbranschen för mc. Kata-
logen är nämligen på 162 sidor, den har färg-
omslag och även om inlagan är i elektrosten-
cil så är den så väl redigerad och snyggt
upplagd att priset, 4:80 absolut inte är nå-
gonting att säga om. Här finns det mesta för
både den private motorcyklisten och för den
enskilda motorfirman, inte minst ett stort sor-
timent verktyg. I katalogen ingår även en rad
artiklar som är författade av MC-NYTT’s med-
arbetare Åke Wremp samt en del skämtteck-

ningar.

Kurt Gustavsson som blev tvåa efter Tibblin i
Kåsan berättade litet om vad det kostar hon-
om som privatförare att göra iordning en kå-
sacykel före och efter. Totala omkostnaderna
för maskinvården beräknar Kurt till 500:- vil-
ket inkluderar nya kedjor och drev runt om
före, nya vajrar, nya lampor och lampinsatser
och nya stötdämpare i Earlsgaffeln fram.
Efter tävlingen fick 250-motorn borras om, in-
nan den återlämnades till klubbkompisen
Tommy Hultgren som varit vänlig nog att låna
ut sin dyrgrip till Kurt Gustavsson som till
skillnad mot Benny Sellman ville prova på 250
cc istället för 175 cc.

Kurt Gustavsson har haft ett framgångsrikt år
i år. Det kanske mest framgångsrika av hans
tio år som crossförare. Han har vunnit MC-
NYTT’s trial i vintras, han har blivit femma i
SM 500 cc, han har vunnit inte mindre än 11
individuella segrar i kontinentala crosslopp
och nu på toppen av alltsammans blev han
tvåa i Kåsan. Det var f. ö. blott Kurts tredje
Kåsa. Han har bara tävlat i de kåsor som
körts i Västsverige på senare år, Hindås
1959, i Trollhättan 1962 och nu i Härskogen
1964.

Kurt, Benny och Tibban hoppas få möta var-
andra igen i MC-NYTT’s Special-Trial i Bersbo
utanför Linköping i mitten av februari -65.