MC-Nytt nr 1 mars 1959
Redaktör och ansvarig utgivare Bengt Björklund.
Omslaget:
Sven i Furtan hör till de stora svenska publikidolerna genom tiderna. Här ses han på Norton Manx i en expressiv stilstudie från Sachsenring i Östtyskland.
Ove Lundell om våga och vinn på vintervägar!
Vinterns fröjder för oss mc-förare varierar. Jag har en känsla av att många grabbar under vinterns mörka kvällar får det bästa utbytet av sin hobby genom att plocka med cykeln. Att finputsa motorn och göra den klar för vårens och sommarens kommande äventyr, eller att få den i så´nt trim, att den går att byta mot nå´t nytt.
För min egen del tycker jag vinterns tjusning ligger i de tävlingar som bjuds på svepande skogsvägar där omväxlande mjuka och hårdfrusna snövallar strängar det band som blir tävlingsbana.
Varje år kör jag för egen del ett halv dussin sådana snötävlingar, men i år har det än så länge bara blivit två.
Snösvängen uppe i Kolmården, som vanns av Allan Eklund, och så Midvinter Pokalen, den gamla traditionstävlingen hos SMK, som i år gick i Arboga den 7-8/2 1959. Det är den sistnämnda tävlingen som jag här skall försöka skildra.
Crescent saknades
Vi var sammanlagt 57 man som ställde upp. Bland konkurrenterna saknade vi faktiskt Crescent gänget, som tydligen tagit semester i vinter och ligger och lurpassar inför vårsäsongen.
Hva
Var rätt bra representerade och såväl Roffe Tibblin som Sune Olsson körde fabrikens egna specialcyklar, en sådan hade förresten även Rolf Stagman.
Mina märkeskompisar Allan Eklund, ”Spicky” Svensson och Sune Skogsmo körde liksom jag vår vanliga ”Blå Stinget” 200 cc med en del ändringar som kanske kan intressera läsarna.
Standard med små ändringar
Våra Monark cyklar är i huvudsak standard, men vissa ändringar har vidtagits, bl.a. har vi en annan framgaffel, vi har två separata avgasrör och beträffande bensintanken, så rymmer denna 10 liter.
Dessa räcker för ungefär lika många svenska mil på sträckor som kräver mycket växelkörning på ettan och tvåan.
Cykel är ju försedd med specialskidor och är därför ytterligare något nedväxlad mot i vanliga fall. Med ”fullt brus” på tvåan plöjer sej Blå Stinget fram genom spårsnön på oplogade vägar med ca 45 knutar i timman.
Räknar vi med hjulspinnet på bakhjulet blir det litet mer…Toppfarten på en skaplig raka, där man har chans att peta in fyran, ligger runt 100 strecket.
Kallt på natten
Första start gick på lördagskvällen kl. 18.01. Först ut i spåret var Ingemar Österberg på en 250 JAWA, men tråkigt nog för honom så försvann snart ”kompen” ur hans motor och han föll ifrån.
Själv åkte jag ut som nr 7 och före mej hade jag bl.a. Sune Skogsmo och Köpings grabben Lillebror Nasenius, en grabb jag tror kommer fint inom sporten.
Banan gick först i en mindre slinga, återvände tillbaka till startplatsen och fortsatte sedan i en större oval. Två varv skulle avverkas på natten och det var inte utan att det blev en aning kallt om ansiktet.
Temperaturen höll sig omkring minus 5-10 grader hela natten igenom. Sammanlagt körd vi 23 mil.
Under första etappen prövade jag en s.k. tratt eller strut, men den var man snart tvungen att lägga av, den gör varken till eller från i kylan. Och det värsta är, att den samlar en massa snö som man blir tvungen att bokstavligen ”tugga” då man ligger i spruten av en konkurrent…
Inne i skogen var det trångt och smalt på en del passager. På vissa ställen var ”vägarna” helt oplogade, resultatet blev ett enda djupt spår mitt i och på andra nattvarvet var det så djupt, att vevhuset skrapade i gång på gång.
Konkurrenter med otur
Flera grabbar hade otur med sina cyklar på natten. Bl.a. min märkeskompis och gamle trätobroder Spicky, som sa några mindre väl valda ord om sin tändspole.
Den verkliga oturen drabbade emellertid våra konkurrenter Hva- åkarna, som av olika orsaker tvingades bryta en efter en.
”Tibban” gjorde en ”skogsutflykt” och fick ingen rätsida på sina prylar, Stagman och Sune Olssons, Hedemoragrabben, trottel hängde sej så att deras motorer bara dog av sej själva.
Skogsmo och jag körde dött lopp
Under sista delen av nattetappen fick jag stanna på ett ställe och fixa fast tändkabeln, då denna behagade hoppa av. På så sätt blev jag någon minut försenad, och ivrig som man är i spåret la jag på några extra kol.
Detta hade till följd att jag rätt snart kom ikapp Sune Skogsmo, som startade tre minuter före mig, och efter en liten stunds krigande var jag förbi honom.
Noga räknat var det en minut som skilde oss åt i mål, men i fråga om prickar hade vi lika 39 var, detta berodde i sin tur på att Sune vid flera kontroller stämplat in på en tid, ut på en ny och på så sätt fått ny tidsangivelse.
I vilket fall som hels var vi tämligen ”nöjda” med nattens körning, då vi efter fem och en halv timmars körning, på en vägsträcka av i runt tal 23 mil, vid halv ettiden stelfrusna och trötta fick ställa in våra cyklar och hasa oss upp på hotellrummen för några välbehövliga timmars sömn.
Nio man till start
Kl.8 var man åter i sadel på söndagsmorgonen. B- juniorerna hade sin körning avklarad och av oss seniorer återstod endast sju startande,som tillsammans med två tappra A-klassare stod redo för start.
Naturligtvis var inte körningen i dagsljus lika komplicerad, men helt utan poänger var den inte heller.
Vad jag särskilt vill dra mig till minnes var att min gaswire hoppade ur läge i trotteln och medan jag reparerade denna skada kom Skogsmo susande.
Innan dess hade vi haft en kul växeldragning, vi låg ju i pricktal på 39 vardera i söndagsstarten, och än var Sune en bit före, än jag.
Emellertid så stannade min märkeskompis upp och undrade vad jag höll på och rotade med.
Och tror ni att han gav sig iväg förrän jag hade fixat till nippeln i trotteln igen? Nej det gjorde han inte!
Kanske betydde hans intresse och hans hjälpsamhet att han gick miste om segern, för endast tre prickar skilde oss åt i mål.
Tack ska du ha, Sune, för din medkänsla. Men en annan gång, blås gärna på.
Du är väl värd din seger, kompis!
Resultat Midvinterpokalen 1959
Seniorer:
1 Ove Lundell Varbergs MK Monark 49 prickar
2 Sune Skogsmo SMK Stockholm Monark 52
3 Allan Eklund Varbergs MK Monark 73
4 Ingemar Andersson Tibro MK Monark 93
5 Rune Isaksson Tibro MK Monark 98
6 Lillebror Nasenius SMK Köping HVA 115
7 Bengt Olof Wessman SMK Örebro Monark 153
Juniorer A:
1 Lars Alvar Engman Folkare MK HVA 119
2 Björn Orrvik SMK Arboga HVA 134
3 Ingemar Eriksson Hällefors MK HVA 141
Juniorer B:
1 Leif Eriksson Nora MK Monark 47
Ove Lundell på Monark Blå Stinget 200 cc.
Två vintertävlingar kvar.
Första SM-tävlingen, Hyttasvängen i Örebro, blir väl också en typisk snötävling och troligtvis även Finspångsrundan.
Sedan börjar nog tjällossningen och gyttjeplöjningen. Vi skall köra våran ”egen” Vårkasen i Varberg den 4-5 april och fjorton dar senare får vi packa våra cyklar för en färd till Uppsala och Nymanpokalen.
Så till sist några ord om crossen. Den tar vid efter det att T-säsongen är över.
Synd att det skall vara så trångt i kalendern, skulle vara roligt att göra iordning nå´n cykel för trial igen.
Det var faktiskt ett tag sen sist…Men crossen tar mycket tid i anspråk, om man som jag till på köpet kör i två klasser.
Det har ryktas om att jag skulle sluta med 500:an. Det tror jag inte själv, trivs så bra på den bågen.
Våra 500 cc har inte genomgått nå´n större ansiktslyftning i vinter, bara små detaljförbättringar.
I 250-klassen lockar EM, men faktum är, att alla tävlingar runt om, både här hemma och på kontinenten splittrar.
Själv tycker jag att vi nu, då vårt SM i klassen är klart, i första hand får omhulda detta, även om EM-guldet glimmar så skönt…
Ja, detta var något om de närmaste planerna. MC-NYTT har bett mig att till nästa nummer försöka plocka fram några goda råd och tips för crossens unga grabbar.
Även om det inte blir någon ”hästkur” som kommer att rekommenderas, så hoppas jag i alla fall att kunna ge några små anvisningar hur man bär sig åt.
Ove Lundell Monark ”Blå Stinget”
Titta på bilden härintill. Där ser ni Nisse Hedlund, grabben som trimmat Rolf Tibblins nya Husqvarna 500 cc och lagt ned sina vetenskapliga rön på denna motor. Hedlund är den nya generationens motor-professor och hemorten Spånga förpliktar härvidlag…
Den andre grabben är Roffe Tibblin själv, och vad han kommer att uträtta denna säsong skall bli roligt att se. I vinter har man nere i Husqvarna byggt en helt ny ram och ny framgaffel till Roffes speciella motocrossmaskin – oss veterligt den enda 500:an i landet som lystrar till det legendariska HVA-namnet. Detta namn är nu officiellt och fabriken har gett Tibblin sitt stöd for framträdandena på cross-banorna i fortsättningen både i 250- och 500 cc.
Möjligheter finns att ovan nämnda crossekipage på nytt kan göra ”Huskyn” fruktad på Kontinenten. Redan förra året fick grabbarna i 250-klassen känna på svenskarnas framfart. I den senare klassen siktar Ove Lundell även hårt på EM-titeln, men konkurrensen är i denna klass så hård, att ingen kan sägas vara förhandsfavorit. Övriga nyheter på 500-fronten i cross är att Bill Nilsson i vinter byggt en ännu bättre Crescent (fortfarande med AJS-motor) och hoppas kunna erövra VM, och att Gunnar Johanssons nya cykel av samma märke har exakt samma ram som Bills. Motorn blir en ”specialare”’ med BSA- och ”Albin”-komponenter.
Från Monarkfronten har inte hört några sensationella nyheter, man gissar att stallets framgångsrika förare ytterligare finputsat sina åk – Storkens tredjeplacering i VM förra året förpliktar.
Bosse Skoglund