nr 12 (MC-Nytt dec 1960)

Mcn6012stor

MC-Nytt nr 12 december 1960

 

Redaktör och ansvarig utgivare: Bengt Björklund

 

Omslaget

 

Detta har vi utformat som en hyllning till Monark för detta märkes insats inom mc-sporten under de gångna åren. Föraren som forsar fram i det julkortgranna vinterlandskapet är Solnas Bengt Winberg – cykeln är en 250cc ”Blå Arrow” och bilden kommer från MC-NYTT´s fotograf Svante Fischerström.

 

KÅSAN 1960 ”Tibban” vann gästrikestråk

 

Kåsan är Kåsan och detta vördade veteranevenemang inom svensk mc-sport utövar en magnetism som inget annat på även dagens motorcyklister. Vilket märktes inte minst vid årets Kåsa, som gick i trakten av Gävle och i regi av ortens lokala SMK-avdelning.

 

Tävlingen blev heltigenom lyckad, inte minst för segraren och förste inteckningsinnhavaren i den 6:e Novemberkåsan Rolf Tibblin, på 250-Husqvarna, som praktiskt taget utklassningsvann på den svårkörda banan. Runner up blev finske sensationen Olavi Hokkanen (Jawa).

mcn60_012_002

 

Men denne kunde ej hota Tibblin till segern, det var en skillnad i prickbelastningen av nära nog proportionerna 1:2 mellan de två i toppen. Därnäst kom en sensationell A-junior, Bo Ekeberg från Uppsala, som med sin privat-Husqvarna slog Gunnar Johansson (Greeves) som i sin tur fullföljde sina Kåsatraditioner genom att även i år placera sig i toppen i tävlingen samt utgöra en del i det segrande klubblaget, MK Orion.

 

Dagetappen var ju den inledande delen av Kåsan. De första förarna startade i mörkret vid sjutiden på lördagsmorgonen då även ett sakta strilande regn förtätade kåsaatmosfären. Det ihärdiga regnandet gjorde att banan snart blev uppkörd, hal och förrädisk på sina ställen. Åtskilliga av de 135 startande (tio mindre än antalet anmälda) mötte sitt Waterloo i form av en vurpa eller en motor som vägrade gå.

 

Bland de första olyckliga som fick lämna startfältet var purfärske 175 cc-mästaren Anders Franzén. Lennart Dahlén och Torsten Hallman som uppenbarade sej på Greeves hade båda besvär med tändstiften och bytte friskt denna vara. Kåsaeleganten och ständige innehavaren av 5:e Novemberkåsan, Gunnar Johansson, körde också Greeves, och utgjorde tillsammans med Kaj Bornebusch detta märkes lag i Kåsan.

 

Gunnar hörde givetvis också till de som körde för att vinna. Men även han råkade ut för trubbel. Inte så att hans Greeves åt tändstift – den var perfekt i det avseendet – men Gunnar råkade på väg mot femte tidskontrollen ut för en vurpa och skadade gasreglaget och slet av gasvajern vilket resulterade i fem prickar på den lätta sträckan.

 

Det blev blev redan på ett tidigt stadium Rolf Tibblins egen Kåsa. Tibban var kanske den mest förhandstippade, och han körde också redan från första stund för att vinna. Och därvid gav han inte sina konkurrenter skuggan av en chans. Bill startade som nummer tre och hade i sin tur före sig Hans Bodin (Crescent 250) och Gösta Holmberg (HVA).

 

Tibblin hade nummer tio. I början höll Bill och Tibban ett ganska jämnt avstånd men efterhand tog Tibblin in på Bill och nådde efter att ha avverkat ungefär två tredjedelar av första varvet – vid åttonde kontrollen – kontakt med Bill och körde därefter jämsides med denne mot dagetappens mål. Mot slutet drog Rolf ifrån ytterligare och var först av alla i mål vid Hälsinge Regemente där målet var beläget.

 

Ställningen efter dagsetappen såg ut så här för de främsta: 1) Rolf Tibblin 11, 2) Bill Nilsson 18, 3) Gunnar Johansson och Tage Magnusson 20, 5) Olavi Hokkanen och Lennart Persson 21, 7) Ingemar Andersson och K-I Larsson 22, 9) Sune Skogsmo 23.

 

Samtliga ovannämda var seniorer. Som ”ledare” i A-juniorklassen låg två man jämsides och strax närmast de ovannämnda seniorerna. Det var Uppsala MCK:s Bo Ekeberg och Motorsällskapets Bernt Engstrand som vardera hade kämpat igenom dagens besvärligheter  med 25 prickar. I toppen på B- Juniorklassen som kört färdigt i och med dagvarvet återfanns Torbjörn Granström, Borlänge MK på en HVA som utrustats av honom och hans chef, Lasse Rosén, Cykel & Motordepån. Grattis!

 

Så över till nattens fröjder…Det blev inte många timmars sömn för de som nu överhuvudtaget brydde om att gå och lägga sej. Flertalet tycktes föredra att vila sej i vaket tillstånd för att slippa dåsigheten som några få timmars dagsömn medför. Nåja, avkopplingen med en god middag i I 14:s matsal skall man inte heller klaga på. Det rusthållet var verkligen förstklassigt…

 

Det viskades om is och halka på vissa avsnitt när nattetappen tog sin början vid 19-tiden. Hur som helst skulle förarna möta ett mycket sönderkört och lerigt stråk på de återstående 28 milen. Förgrundsfigurerna Tibblin och Bill var vid gott mod och det skulle visa sig att de ganska snart skulle dra ifrån ännu mera.

 

Tibblin var den suveränt ledande och han stack inte under stol med, då vi hann att växla några få ord med honom vid några kontroller, att i natt var han på åkhumör… De nya intervallerna i starten gjorde ju att Bill fortfarande låg först i spåret ännu vid passerandet av halva banvarvet, men Tibblin hade tagit in tre minuter på honom. Därmed ledde Tibblin med sammanlagt nio prickar mindre i protokollet än Bill.

 

Dagtrean Gunnar Johansson hade fått ytterligare prickbelastning på den svåra andrasträckan. Överhuvudtaget började svårigheterna torna upp sig för förarna lite till mans och inte ens storfavoriterna undgick fatala öden. Bill Nilsson som låg säker tvåa till tionde kontrollen, råkade på väg mot den 11:e ut för ”världens missöde” då hans Husqvarna sjönk ned i gyttjan på det värsta avsnittet ute på banan.

Bill lär ha kämpat förtvivlat för att komma loss och när han så småningom kom på fast mark så ville inte motorn vara med längre. Bill arbetade frenetiskt med att få igång sin cykel, men använde större delen av sin respittimma till detta jobb varför fortsatt körning tycktes honom förgäves och det med rätta.

 

Smens olycksöde… Efter Bills utgång tog svenske mästaren Ingemar ”Smen” Andersson (Monark) hand om andraplatsen. Tibroföraren hade ju legat och lurpassat redan på dagetappen och hans körning var verkligen imponerande. Ingemar körde snabbt, men samtidigt lugnt och behärskat och med tydlig vilja till topplacering utan att därför ta onödiga risker.

 

Efter Ingemar följde Hokkanen (Jawa) en finsk förare som visade att även en något tyngre maskin än de svenska specialarna kunde ta sej fram på den blöta banan. Därnäst Gunnar Johansson, som alltid på jakt efter de övrigas skalper. Att sedemera Gunnar själv skulle bli satt på plats av en outsider och A-junior tänkte väl knappast någon kring Kåsan på just då. Men nu över till rafflet på slutsträckorna.

 

Ingemar Andersson låg fortfarande tvåa efter Tibblin (honom var det ju ingenting att göra åt nu) och var nu förmodligen säker om sin andraplats, då han gick ut mot målet, från 17:e kontrollen på nattvarvet. Men oturen grinade Ingemar i ansiktet på ett mycket osympatiskt sätt och en kilometer före mål fick Tibroföraren börja skjuta sin cykel i gyttjan fram mot målet. Det fanns ingen gnista kvar i prylarna. Detta medförde åtskilliga extra prickar – uppskattningsvis ett trettiotal vilket gjorde att svenske mästaren halkade ned från en säker andraplats till 8:e totalt.

 

Men det fanns mera sensationer. Gunnar Johansson blev till sist slagen av A-junioren och Uppsalaföraren Bo Ekeberg, en 18-årig yngling som skördat vissa lokala framgångar inom östra distriktet och som kör en privat-Husqvarna och tävlar för Uppsala MCK. Denne för de flesta okände ställde till med en verkligt trevlig överraskning och slog Gunnar Johansson, landslagsmannen Tage Magnusson mfl, och kom på så sätt att bli ”stjärna över en natt”.

 

För Gunnar Johanssons del var fjärdeplatsen en stark bidragande orsak till att hans lag – MK Orion – gick opp på segerpallen i lagtävlingen och de övriga kämparna i Roslogsklubben, Karl-Ingemar Larsson och Lennart Persson var inte långt efter Gunnar i prislistan. Ett synnerligen jämt och starkt lag, trots Karl-Ingemars hårdkörning, som ibland verkade litet väl vild, klarade de sig banan runt och vann lagtrofén.

 

Kåsan 1960 var över. Prisutdelningen var överstökad och denna hade liksom arrangemangen flutit perfekt och liksom måltiderna kring tävlingen förlagts till regementsmatsalen där hornaspel och andra festivitas inramade kåsaavslutningen på ett praktfullt sätt. Och ändå var det enkelt och flärdfritt gemytligt. SMK Gävleborgsavdelningen med dess sympatiske tävlingsledare Nisse Falk hade nått en ny fullträff och för andra gången sedan debuten 1953 gått till hävderna som en Kåsaklubb av rang.

 

Nästa år blir tydligen, av förhandssnacket att döma tävlingen förlagd till Trollhättan och där har ingen Kåsa körts sedan 1952. Det är långt till nästa tävling, men de som följer sporten ser ändå med tillförsikt fram mot den dag då Kåsaceremonierna tar sin början. Veteranernas insats förpliktar till nya kämpatag!

 

Bengt Björklund

 

Från Martin Strömbergs bok Idel bekanta ” Äventyrens Sport ” om Novemberkåsan.

 

SMK Gävle med Nisse Falk som skicklig tävlingsledare stod liksom 1953 för de försklassiga arrangemangen

i 1960 års Novemberkåsa. Den går till historien som en mönstertävling. 133 man deltog i tävlingen. Av de

sammanlagt 95 senior- och A-juniorförarna kämpade sig 29 i mål efter cirka 13 timmars svettdrypande

arbete och av de 38 B-juniorerna, som körde endast dagetappen, orkade bara 8 fram till målskynket.

Banan hade en längd av 28 mil och i Hälsingeskogarna fick de tävlande pröva på alla sorters väglag.

Bottenlösa leriga skogsstigar hör väl till ordningen, men på banslingans nordligaste del överraskades förarna

under dagetappen av hårdfrusen mark och isgator.

 

Man körde alltså dagetappen först, tvärsemot vad som varit brukligt. Något som de flesta förarna ogillade.

Man fick på det sättet köra nattetappen på en sönderkörd bana. De flesta ville absolut köra nattetappen först.

Det  blev en hård och spännande fight om den nyuppsatta Kåsan. Bill Nilsson och Rolf Tibblin etablerade

en fullkomlig klappjakt mellan de 17 kontrollerna. 23 årige Rolf Tibblin, som nu körde sin femte Kåsa,

skaffade sig 7 prickars försprång på den inledande dagkörningen. Bill försökte att köra ifatt, men måste ge

upp under natten då både han och cykeln sjönk och fastnade i ett dyhål på 11:te sträckan…

 

En landskamp mot Finland ingick i tävlingen. I det finska laget fanns en skicklig förare med jättekrafter,

Olavi Hokkanen. En bjässe som tävlat i fyra år, tagit två raka segrar i Päijänne Runt och nu gjorde

sensation med att placera sig som två i sin första Kåsastart. Det svenska laget Ingemar Andersson, Tage

Magnusson, Sune Skogsmo vann med 12 poäng mot Finland 9, en förare utgick. Den största positiva

överraskningen var 18- årige Bo Ekeberg från Uppsala. Med bara 88 prickar vann han överlägset

A- juniorklassen och trängde sig in på tredje plats totalt!

Resultatlista för Kåsan 1960 Seniorer och A-juniorer: 1) Rolf Tibblin, Upplands-Väsby MK, HVA 46, 2) Olavi Hokkanen, Helsningfors MK, Jawa 87, 3) Bo Ekeberg, Uppsala MCK, HVA 88, 4) Gunnar Johansson, MK Orion, Greeves 91, 5) Tage Magnusson, Nacka MS, HVA 91, 6) Karl-Ingemar Larsson, MK Orion, HVA 92, 7) Sune Skogsmo, SMK Stockholm, HVA 101, 8) Ingemar Andersson, Tibro MK, Monark 101, 9) Bernt Engstrand, Motorsällskapet, HVA 113, 10) Karl-Erik Sjöblom, SMK Uppsala, Crescent 122, 11) Jan Blomkvist, SMK Stockholm, Monark 125, 12) Lennart Persson, MK Orion, HVA 141, 13) Hans Bohlin, Uppsala MCK, HVA 146, 14) Göran Pettersson, Göta MS, HVA 153, 15) Nils Sedwall, Göta MS, HVA 153, 16) Bo Sjösvärd, Linköpings MS, HVA 159, 17) Keijo Benjaminsson, Helsingfors MK, Jawa 164, 18) Karl-Gustav Salander, SMK Gävle, HVA 165, 19) Anders Ståhl, Uppsala MCK, HVA 166, 20) Hans Bodin, SMK Uppsala, Crescent 170, 21) Hans Öberg, SMK Örebro, HVA 171, 22) Bengt Eriksson, Arméns Motorskola 174, 23) Stig Johansson, Skene MS 196, 24) Hans Björck, Västra MK 199, 25) Ingemar Österberg, Nacka MS 202, 26) Bengt Jöngren, MK Orion 203, 27) Bengt Danielsson, Varbergs MK 211, 28) Börje Samuelsson, SMK Gävle 231, 29) Sven-Erik Söderholm, Hammarby MK 258. (Seniorer 40 startande, 19 i mål, A-juniorer 55 startande, 10 i mål).

B-juniorer: 1) Torbjörn Granström, Borlänge MK, HVA 50, 2) Roine Lindkvist, SMK Uppsala, HVA 67, 3) Lars-Göran Lundberg, SMK Gävle, HVA 71, 4) Jan-Olof Ramberg, MSK Hammaren, HVA 91, 5) Leif Andersson, MSK Hammaren, HVA 115, 6) Anders Janzon, Botkyrka MK, HVA 126, 7) Sven-Erik Zetterholm, Rasbo MK, HVA 127, 8) Owe Ahnlund, SMK Uppsala, HVA 172. (38 startande, 8 i mål).

 

MC-NYTTs SPORTPROFILER 21 0ch 22

 

SVENSKA MÄSTARNA i ” T ” och TRIAL 1960

Gör en gemensam deklaration: Kombinera våra två grenar!

 

franzen_001

 

ANDERS GUSTAV FRANZEN

Född den 18 februari 1937

Bilmekaniker i Tidaholm

Kör för Tibro MK
Svensk mästare

Tillförlitlighet 175 cc

LARS UNO SELLMAN

Född den 17  augusti 1937

Assistent vid länsstyrelsen

Kör för Kungsbacka MA

Svensk mästare Trial, alla kategorier

Månadens sportprofiler talar vi om den
här gången. Dels hoppade vi över detta
kapitel i förra numret och av denna an-

ledning finns det flera skäl varför vi nu

skall presentera ett par ”dubbelprofiler”
Två ungefär jämngamla västsvenska entu-
siaster, som började att åka motorcykel i
tävlingar tillsammans ungefär samtidigt
har nämligen båda två på en gång preste-
rat var sin mästartitel inom mc-sporten.
Anders Franzen och Lasse Sellman är
namnen. För somliga kanske de inte säger
så särskilt mycket, men för konkurrenter-
na inom sporten smäller de så mycket
högre. De båda privatförarna och amatö-
rerna Anders och Lasse begynte båda så
smått sin tävlingsbana vid 17 års ålder år
1954 och har hunnit med åtskilliga täv-
lingar till dags dato.

De började båda med trial. Anders på
en 150 cc NV med Sachsmotor och Lasse
med en Husqvarna 120 cc. De åkte till-
sammans i tävlingar under flera säsonger
och gjorde båda på sitt håll uppmärksam-
made prestationer. Anders Franzén impo-
nerade storligen på MC-NYTT’S medarbe-
tare den gång han i sadeln på en tung
500 cc AJS motocrossmodell placerade sej
som tvåa efter Lasse Johansson på en
James i Huskvarna år 1955. Samma år

vann Anders 500-klassen i en stor propa-

gandatävling för trial i Stockholm.

Lasse Sellman i sin tur kämpade vidare
på sin 120 cc Husqvarna men gick så smån-
ningom över till en 175 cc ”Drömbåge”,
som han byggde om for trial. Han byggde
därefter vidare på Silverpilar i olika upp-
lagor. Med dessa specialcyklar utgjorde

alltid Lasse ett svårt hot mot förare på
dyrare och mera utseendemässigt trialbe-
tonade maskiner.

Anders Franzén blev for sin del så små-
ningom intresserad av motocross och efter
att sista säsongen i trial ha provat på en
Francis Barnett 197 cc, som aldrig ville
gå riktigt störningsfritt i motorn, sålde
han denna cykel och köpte en Husqvarna

Guldpilen och därmed sadlade han prak-
tiskt taget om helt till motocross. Detta
var på våren 1958. Lasse Sellman fortsatte
emellertid med trialsporten och så skilde
sig vägarna åt för dessa två förare, som
börjat som kolleger inom samma gren.

Lasse Sellman hade fina säsonger både
1958 och 1959 då han placerade sej på
framskjuten plats i trial-SM och under
fjolåret gjorde han utlandsdebut i Scottish
Six Days Trial, där han med en Husqvar-
ha 200 cc med Müllercylinder tog en
”first class award”. Och i år kom fullträf-
fen i SM med två raka segrar och mästar-
tecknet erövrat innan turneringen hunnit
bli avslutad.

För Anders Franzén gick det mycket
bra under hans framfart med den nya 200
cc Husqvarnan. Han vann tävling på täv-
ling och speciellt i lokala västsvenska eve-
nemang fick han namn om sej att vara
mycket ”farlig”. Han var fortfarande utan
något som helst firmastöd då han avslu-
tade sin säsong 1959. Men i år skulle han
få bättre hjälp. Dels hade Malmöexperten
Göte Lindström uppmärksammat den ele-
gant och friskt körande västgöten, dels
hade Husqvarnafabriken fått upp ögonen
för hans goda tävlingsprestationer. Och

när säsongen 1960 stod for dörren hade
Anders kontakt med båda dessa firmor
för fortsatt körning. Initiativet kom också
från agenternas sida. Det var de som var
intresserade av Anders. Lindström leve-
rerade en 250 cc provmotor, som montera-
des i Anders egen ombyggda ram, och
när första tävlingen i SM 1 tillförlitlighet
gick av stapeln i Huskvarna tidigt på vå-
ren stod Anders Franzén på startlinjen
som fabriksforare på en 175 cc Silverpi-
len. Motocrossframgångarna kom också så
småningom, även om förhållandet, att An-
ders 250-motor var ett testexemplar, nå-
gon gång gjorde att han fick bryta loppen.
I Sveriges 250 Grand Prix i Vännäs gjorde
han en uppmärksammad god prestation
genom att bli sjua efter tjecken Valek.

Under hösten fullbordade så Anders sin
SM-triumf i tillförlitlighet genom att vin-
na de två sista SM-tävlingarna.

Månadens två sportprofiler har tillsam-
mans med MC-NYTT’S red. haft en ge-
mensam “konferens” med anledning av
sina två erövrade SM-tecken och de vill
för läsarna gärna göra en personlig dek-
laration. Denna går helt i samförståndets
tecken. Både tillförlitlighetsmästaren An-
ders Franzen och trialkollegan Lars Sell-
man tycker nämligen att det bör organise—
ras kombinerade trial- och tillförlitlig-
hetstävlingar. Båda förarna har erfaren-
het av de två grenarna. Lasse Sellman
gjorde ju f. ö. en fin prestation i fjolårets
Kåsa genom att fullfölja denna och pla-
cera sej bra i resultatlistan med sin trial-
Husqvarna. Anders Franzen för sin del
beklagar, att han numera inte har tid att
köra trial. Dessutom måste han koncen-
trera sej på en gren under den tid då
de två mc-grenarna har sin gemensamma
säsong. Då blir det ”tillförlitlighet” och
detta motiverar Anders med att han ej
behöver lägga ned så mycket tid på trä-
ning i denna gren som i trial. I övrigt gil-
lar båda förarna banor på ca tjugo mil,
som innehåller ett halvdussin svåra obser—
verade sektioner, Vilka ger verkligt hårt
utslag i toppen. Då kan man göra tidkör-
ningen medelsvår och på så sätt få fram
ett gemensamt utslag tid/observation.

Det är denna typ av kombinerad trial/
tillförlitlighet som SMK Örebro-avdelning
avser att introducera i större samman-
hang 1961 och ett första försök göres även
av SMK Göteborg redan innevarande må-
nad. Det skall bli intressant att se hur
våra två sportprofilers åsikt stämmer
överens med övriga agerandes. Dock tor-
de goda förutsättningar finnas att 1960 års
mästare kan bli föregångsmän för en ge-
mensam linje inom mc-sportens “skogs-
grenar”.

Bengt Björklund

 

 

 

mcn60_012_005mcn60_012_004

 

mcn60_012_006

mcn60_012_001