nr 2 (MC-Nytt feb 1964)

Redaktör och ansvarig utgivare: Bengt Björklund

Omslag:

Det här numret pryds av ett färgglatt omslag – det är skåningar i farten med sidvagnar
på Knutstorps crossbana. De som leder är Stig Lövgren/ Ingemar Pettersson, före ”det gamla
strävsamma paret” Herbert Nilsson/Åke Persson. Sidvagnscross har länge stått på önske-
listan för våra läsare, och i detta nummer presenterar vi Åke Wremps omslagsbild.

DEBATTEN

FRAM FÖR NYA NAMN I CROSS-VM

Om Svemo kunde ordna start för 5-6
svenskar i varje utländskt GP så borde en
viss variation bland förarna kunna vidtagas,
utan att för den skull chansen till svensk
världsmästare 1964 minskades. Låt Tibblin,
Lundin och Lundell köra alla GP 1964,
variera sedan de andra 2-3 platserna mel-
lan P. O. Persson, Roine Lööf, Gunnar Jo-
hansson.Lars Gustafsson, Jan Liljedahl, K.
I. Larsson, Ingemar Österberg, Jan Johans-
son och Bert Lundin samt givetvis Bill Nils-
son om hans skada ej lägger hinder i vägen.
Vi får väl 13 GP under 1964 och då bör
det bli råd till att låta alla ovannämnda vara
med vid några tillfällen. De som visa sig
framgångsrikast kan få flest chanser, men
alla dessa ha kvalificerat sig för GP-deltag-
ande. Vi bör ju tänka på såväl bredden som
återväxten inom motocrossen.

Sture L. Swärd
Skånes-Värsjö

STADIUMCROSS = CIRKUS!

8 crosslöp her hjemme på en hel sesong, det
er litt for lite. Det blir kostbart og holle
redskap for så lite. Men nå er det noen lyse
hoder som har fått en Strålande idéer- Cir-
kus-Motocross!

Motocross på en fotballbane med bruer
og hopp -bare Show! Motocross er mo-
tonsykelsport og ikke Cirkus mener jeg.

Hilsen fra Tore Austad,
Nennestad, Norge

YRKESKLÄDER I MOTOCROSS

Tar genom ”debatten” min chans att ge upp-
märksamhet på vilken särställning motocross
har ifråga om tävlingsdress. Vad bär förarna
utöver de obligatoriska skinnbyxorna? Jo,
de åker i gamla avlagda jobbarkläder! Man
kan ute på crossbanan känna igen bilmeka-
niker, rörmokare, målare osv. på deras täv-
lingsekipering. En del har t. o. m. reklam-
text på dessa plagg, vilket ju är förbjudet.
De som genom sitt yrke inte har chans att
slita på firmans persedlar på söndagen tar

istället en gammal avlagd skjorta, ett regn-
ställ eller ett gammalt mc-ställ. Endast ett
fåtal, kör i klubbtröjor. Vilken annan sport
har gamla avlagda kläder som tävlingsdress?
Hur skulle Ni reagera på en ishockeymatch
om Ni såg spelarna komma in i gamla av-
lagda mekaroveralls, arbetsskjortor osv. En
del av Er miste kanske lusten att se sådan
idrott mer. Kanske är det samma sak med
motocross. Själv h0ppas jag någon gång få
se en cross där alla förarna har snygga,
prydliga crosströjor i av klubbarna fastställ-
da färger och mönster.

Tomas Jonsson,
Värmdövägen 273, Nacka

SM I CROSS

Varför har förare från de norra distrikten
så svårt att få starta i motocross-SM. Sve-
mo nominerar 15 förare i 500-klassen efter
fjolårets SM. Men utöver det får i regel
10-15 ytterligare förare starta i var täv-
ling. Varför nomineras inte dessa av di-
strikten? Som det är nu tar i regel den ar-
rangerande klubben ut dessa förare och då
främst från sitt eget distrikt. Eftersom SM i
regel körs inom östra distriktet har förare
från övriga landsändar svårt att få någon
chans i SM. Ett SM i cross skall väl gälla
de bästa förarna från hela Sverige. Det skul-
le vara intressant med arrangörers, ledares
och förares syn på saken.

Med ”crosshälsningar ”
Bertil Siklund
Box 5013, Umeå

SIDVAGNSCROSS – SVÅRARE ÄN SOLO!

Sidvagnscross är hårda tag vilket brödraparet Karlström från Sala visar här på Knutstorp – en av de banor där man satsar på sidvagnar.

Det är svårt som det är att köra cross
med en solomaskin, men vill man göra det
ännu värre så kan man montera en sid-
vagn och starta i sidvagnsklassen. Nästan
samma höga fart som solocyklarna på
många partier av banorna gör denna gren
av mc-sporten till en konst för sig själv.
Där soloföraren kan finna banan skapligt
bred och även inbjudande till omkörningar
-där kan sidvagnsföraren och hans pas-
sagerare få kämpa för att överhuvudtaget
få rum.

Av Mark Lost Foto: Göran Berg

 

LINDSTRÖM – LIMHAMN

Göte Lindström kontrollerar kvalitén i gjutningen av en cylinder. ”Den är god”.

 

Ett begrepp mer och mer i svensk motorcykelsport.

De båda namnen hör liksom ihop i mc-sammanhang.

Namnet Lindström börjar numera bli känt även utanför rikets gränser och Limhamn är orten, förstaden till Malmö, där den idoge mekaniken fabricerar snabba tävlingsmotorcyklar med sitt eget namn som signum.

Det började 1948. Göte Lindström drev då en kombinerad cykel och mc-firma på Järnvägsgatan i Limhamn, utan några större ambitioner på tävlings-

verksamhet. Hans kunder bestod av ordinärt folk som ville ha sina hojar översedda och det märke som Lindström mest uppehöll sig vid var Husqvarna.

Men i början av 50-talet dök det upp en ny kundkategori, grabbar som ville ha sina Husqvarna 120 cc utrustade för tillförlitlighetstävlingar.

Göte Lindström började preparera maskinerna så att de blev vattentäta, han fixade till lite bättre luftrenare, krökte upp avgasrören och gjorde en del småförbättringar. Så tog hans iver att bygga och att trimma sin början.

NÄRA VÄG HEM…

Sedan hände det att Göte Lindström byggde sin familj en skaplig villa på

Ankarsmedsgatan, varvid han planerade att ha sin verkstad i källarplanet under huset.

Redan då hade det nämligen blivit mycket kvällsarbete, och det var bekvämt att ha nära väg hem till frun och familjen, och inte minst till sängen, då han allt som oftast, på grund av mycket jobb höll på till småtimmarna…

Ungefär samtidigt släppte Husqvarna ut sin omskrivna ”Silverpil”- en cykel som skulle komma att medföra en mindre revolution ifråga om Göte Lindströms verksamhet.

Det visade sig nämligen att Silverpilen var en begärlig tävlingsmaskin i minsta klassen och att den var lätt att trimma vidare.

Men några färdiga tävlingsmaskiner av denna typ fanns inte. Jobben måste beställas av specialister, och just en sådan specialist kom nu Göte Lindström i Limhamn att bli.

1956 borrades hos Lindström en Silverpilscylinder till 236 cc. Detta var den första maskinen med en cylindervolym närmare 250cc.

Men värmeavledningsproblemet för den omborrade orginalcylinder var stora, och någon direkt framgång rönte inte nyheten.

Den maskin, i vilken provmotorn sattes, kördes av en lokal förare från Limhamn, utan nämnvärda resultat.

Den specialborrade cylindern hade kombinerats med ett orginaltopplock och d:o förgasare, men snart märkte Lindström att även dessa arrangemang behövde bytas ut.

Det var det året som Kurt Gustavsson, Kungsbacka vann ett lopp för småmaskiner på Saxtorp, och blev mycket uppmärksammad.

”250 cc” hade ännu inte slagit igenom, trots att klassen var öppen för maskiner upp till denna cylindervolym. Det var mest Silverpilar som gick i original-

utförande.

LOVANDE FÖRARE

Något senare ringde en ung förare vid namn Anders Franzén ned till Lindström och ville beställa en specialcylinder för sin Husqvarnamotor.

Lindström kollade upp vad det var för en grabb, och tog inget betalt för jobbet.

Istället bad han Franzén prova en nykonstruerad cylinder och resultatet blev att på tio starter i motocross, vann Anders Franzén inte mindre än nio segrar.

Anders Franzén var en av de mest lovande crossförare vi haft här i landet, och det är mycket beklagligt att han måste sluta tävla på grund av en ryggskada, anser Lindström, som i sin första ”firmaförare” såg en blivande världsmästare.

Men sådant är ödet ibland.

Försäljningen av trimningsdetaljer tog fart på allvar 1960. Fortfarande hade Lindström en stor del av sin omsättning baserad på standard-Silverpilar och försäljning av nya sådana maskiner, men han kom också tidigt underfund med strukturförändringen på marknaden och den allt mer inriktade tävlings-

verksamheten.

Den stora modifieringen ligger i själva motorn. Som grund använder Göte Lindström en vanlig 175 cc Silverpil-motor.

Av denna blir det emellertid inte mycket orginaldelar kvar sedan ombyggnaden företagits.

Balanspartiet modifierades så att balanshalvorna fylls och görs tyngre, vevstaken slipas och poleras, ny kolv, ny cylinder och ny topp monteras och slutligen förses maskinen med helt nya avgasrör.

Den nya cylindern är liksom fabrikens specialdito försedd med dubbla avgasportar, eller rättare sagt – den enda stora porten är försedd med en lösmonterbar förgrening med skruvfäste för dubbla avgasrör.

Även de senare är mycket lika fabrikens egna specialpipor. Cylinder är utförd i lättmetall med mycket djupa kylflänsar och fodrad med gjutjärnsfoder.

Insugningsröret är också specialtillverkat och gjutet i aluminium. På detta sitter monterad en 32 mm Bing sportförgasare.

Det kan nämnas att många experiment och arbetstimmar ligger bakom tillverkningen av Göte Lindströms special-Husqvarnor. Enbart gjutmodellerna har tagit 400 timmar i anspråk.

Förutom modifieringen av motorer, företar Lindström, om så önskas ombyggnad av hela kompletta maskiner för motocrossbruk.

Cyklarna förses då med Earlstyp framgaffel, av liknande slag som fabrikens egen, samt en bakgaffelupphängning, som också är identisk med de på fabriksmaskinerna.

En total kostnad för modifiering av en Silverpil till ovanstående beskrivna trim belöper sej på 1600 kr och omändringen av motorn kostar separat, om inga andra åtgärder med cykeln vidtages, 1000 kr.

Under våren beräknar Göte Lindströms Motorverkstad kunna leverera ett 25-tal beskrivna ”Works Replicas” och intresserade torde lämpligen omgående kontakta firman för leverans.

FLER SPECIALDETALJER

Detta blev hans riktmärke. Han började se sig om efter allt fler specialdetaljer och började konstruera speciella utblåsningsrör, skydd för luftrenare och andra kompletteringsdetaljer, och samtidigt byggde han även om standard Silverpilar till kompletta tävlingsmaskiner.

När endast vevhuset och centralramen återstod av den forna Silverpilen, ansåg sig Lindström ha rätt att uppkalla maskinen efter sitt eget namn.

När han 1962 knöt an en mycket god förare vid namn Jan Johansson, och även utvidgade sitt ”stall” att omfatta tillförlitlighetsförarna Hasse Hansson och

Erland Andersson, lät han anmäla maskinerna under namn ”Lindström” i tävlingarna.

Ännu har inte detta slagit igenom bland alla arrangörer, utan vissa sådana tar sig friheten att ändra anmälningarna så att märkesnamnet i startlistorna blir Husqvarna istället.

VIKTIGAST – RESULTATEN!

Men det viktigaste, tycker Lindström, är att grabbarna gör goda resultat på hans maskiner. Jan Johansson låg länge trea i VM i år, men kördes om på slutet av ett par öststatsförare.

Jan har gjort fina resultat även i 250-SM och när det gäller SM i tillförlitlighet har Hasse Hansson, Tibro vunnit stora klassen, två år i följd.

Sammanlagt har 360 stycken 250-motorer lämnat Lindströms verkstad vid

Ankarsmedsgatan under de fyra sista åren.

Och nu börjar serien om 360 cc att börja rulla. Den sistnämda given tror Lindström mycket på, Jan Johanssons resultat i 500-klassen förra hösten talade sitt tydliga språk och i år är det meningen att Lindström skall anmäla sin förare även i 500-SM.

Under 1964 happas Lindström kunna klara av c:a femtio ”360:or”. Ett nytt vevhus är också på gång för samtliga motortyper, och när detta kommer blir namnet Lindström ännu mera adekvat för produktionen.

Då är det också, som tidigare nämnts i MC-Nytt, meningen att en växellåda av helt ny typ kommer att finnas på Lindströmarna.

Men det är mycket arbete med utveckling av en sådan verksamhet. När man dessutom hör att Lindström har en hel del kunder även bland Go-Kartförare

(200 cc) och att exportverksamheten börjar växa ut, med bl.a. god försäljning på Holland, då förstår man att Göte Lindström ibland klagar över att det är trångt i hans localer under det egna huset.

Göte och Ronnie Nerbring.

FRAMTIDSPLANER

En helt ny firmabyggnad står på hans önskelista där även hoppet om att mc-

Intresset skall utvecklas ytterligare i vårt land, så att hans framtida fabrikation av kompletta Lindström crossmaskiner skall bli en stadigvarande och god sysselsättning.

Som det är nu är hans firma mycket koncentrerad. Den fasta personalen består av Lindström själv och hans förtrogne, Ronnie Nerbring, plus en lärling och en del goda vänner som kommer frampå eftermiddagen och ”extraknäckar” med att hjälpa Lindström få fram eftertraktade leveranser runt om i landet, till grann-

länderna och till kontinenten.

Lindström – Limhamn är en firma sjudande av aktivitet, där jäktet trivs tillsammans med yrkeskunskapen och

där förhoppningen om framtiden är grundmurad.

Text och foto: Mark Lost

 

SPORTSKVALLER

 

MC-NYTT’s Special-Trial körs söndagen den 16
febr. vid Bersbo, utanför Åtvidaberg. Som van-
ligt är det Linköpings MS som arrangerar täv-
lingen, i en av vårt lands förnämsta trialter-

räng.

 

Som vi nämnde i förra numret, är banan nå-
got litet avkortad, så att den mest omöjliga
sektionen, är borta ur sammanhanget. Eljest
är uppläggningen de två tidigare tävlingarna
lika, med både trial och tid som avgörande
moment. Platssitfrorna från de två kombine-
rade tävlingsgrenarna är avgörande.

 

På kvällen före tävlingen är det som vanligt
en mc-afton på Åtvidabergs Hotell. Dit är
även de som inte deltager i tävlingen väl-
komna, och därvid gäller att boka plats i för-
väg. Bordsbeställningar och upplysningar er-
hålles på tel. 0120 – 100 90.

 

För att uppmuntra till stort deltagareantal i
årets special-trial har IMS beslutat att ha
med en speciell B-juniorklass, som kör ett
mindre antal varv än huvudtävlingens föra-
re. De som anmäler sig i denna B-tävlan kör
alltså, om de själva inte önskar, om MC-
NYTT’s Trophy, men för i gengäld sitt, namn in-
graverat i ett förnämligt vandringspris ”Bis-
kop Brask”,snidat av Olle Wasén, Dag’s bro-
der, som även gjort den förnämliga ”Spök-

grottan”.

 

Minns ni förra vinterns storslagna reklam för
svensk motocrosstandard i brittisk TV? Det
var i januari som Tibblin och Hallman gjorde
sin bejublade debut i BBC:s Television Scram-
ble och utklassade sina brittiska konkurrenter.
Även i år är det meningen att BBC skall slå
på stort och ha med en del svenska stjärnor,
men detta program kommer inte förrän lör-
dagen den 28 mars, då en ”stor final” kom-
mer att köras i en serie av 13 olika moto-
crosstävlingar, som ACU arrangerat speciellt
för brittisk TV denna vinter.

 

I denna final är det meningen att ett antal
svenskar skall starta, i skrivande stund tro-
ligen Tibbin och Lundin på 500 cc och Hallman
på 250 cc. Det svenska inslaget skall komma
i en internationell lagmatch mellan Sverige,
England och Belgien, där varje lag skall be-
stå av just 2 st. 500 cc och en 250 cc. Vilka
är mer skickade att representera Sverige än
de tre nämnda storfräsarna? Tävlingen är av-
sedd att gå som stafettlopp. Banan är inte
bestämd i skrivande stund, men det blir tro-
ligen Hawkstone Park – samma ställe där
årets Moto Cross des Nations går av stapeln.

 

Greeves har förhandsmeddelat en del om sin
nya motocrossmaskin för 1964. Av allt att
döma blir det även en serie sådana maskiner
till försäljning för privatförare. Typbeteckning-
en blir 24MXI. Det blir den första Greeves mo-
tocrossmaskinen som får en ”egen” motor av
märket Greeves. Motorn kommer att innehålla
fler hästkrafter än tidigare exemplar, och ra-
men blir lättare. Debuten av den nya maski-
nen emotses med spänning. Synd bara att
Greeves mist sin förnämsta förare – Bickers.
Märkeskonkurrensen stimulerar mycket, inte
minst i motocross.

Från Tjeckoslovakien kommer ett rykte om en
ny, uppåtgående stjärna på motocrosshimlen.
Det är Peter Dobry, som hållit på och tränat
motocross, sedan sitt nionde år! Dobrys fader
har även varit en god motocrossförare, och
därför ville han gärna ge sin grabb lektioner
tidigt, så han byggde en 50 cc crossmaskin
med en trimmad Jawa mopedmotor som driv-
källa.

När Peter var 14 år startade han i lokala
klubbtävlingar i trial med en 175 cc Cz och
redan vid så tidiga år visade han en för-
bluffande förarbegåvning. Dobry J:r är nu 18
år i år, och knuten till Jawafabriken som test-
och tävlingsförare. Det är mycket möjligt att
vi får se honom i VM 1964, där han i så fall
utan tvekan blir yngste man, men en förare
som vi säkert får höra en hel del om framde-

les.

 

Jan Johansson, som är mån om att gå framåt
inom den hårda motocrosskonkurrensen, har
denna vinter sänt ut en stencilerad resultat-

lista, med alla sina placeringar under 1965, till
klubbar och tävlingsarrangörer runt om i Eu-

ropa. En god idé för förare som har resultat
att peka på!

Gustaf Johansson i Halmstad har fått hem en
del nyheter för 1964 när det gäller BSA, spe-
ciellt vill han framhålla de nya glasfibertan-
karna för clubmanmaskiner, om även passar
twinmodeller. De finns i storlek upp till 24
liter och i glada, moderna färger. Priserna är
också sensationellt låga – 300-350:- beroen-
de på storlek. Tidigare har liknande tankar
betingat nästan det dubbla. Nyheterna kom-
mer från den stora engelska specialfirman
Taylor & Dow, för vilken Gustaf Johansson är
svensk ensamrepresentant.

 

Sveriges 500 motocross Grand Prix kommer att
köras på Knutstorp den 18 maj. 250-GP körs
som tidigare nämnts, i Hedemora 5 juli.