nr 5 (MC-Nytt maj 1960)

Mcn6005stor

MC-Nytt nr 5 maj 1960

 

Redaktör och ansvarig utgivare: Bengt Björklund

 

Omslaget

 

David Curtis, Matchless-fabrikens främste crossess, vann tävlingen om Brian Stonebridges Memorial Trophy. MC-NYTT´s engelske fotograf Nick Nicholls var på plats i Hawkstone Park och knäppte den förnämliga stilstudie.

mcn60_005_001

 

Mcn6005b

Modifiering av Silverpilen 4 – fotpinnar, skyddsbågar, kablar m.m.

 

Fotpinnar behöver egentligen ett kapitel för sej själv. Det fodras nämligen speciella utföranden för tävlingskörning. Standardpinnarna är nog bra så länge man håller sej på vägen, men blir det fråga om kullkörningar eller hård terrängkörning, där ofta en och annan sten sticker upp högre än man önskar, så får de rätt och slätt ”stryk”.

 

Fällbara fotpinnar har blivit allt vanligare och man måste nog säga, att denna typ är att föredra. De fällbara fotpinnarna kan man tillverka och montera som på bilden i anslutning till denna artikel visar. Man kan även förse dem med en båge, som skyddar själva vevhuset, eller som på bilden, låta detta skyddas av en kraftig stålplåt, som fästes i bakramen och i främre motorfästerna.

 

På det senare sättet får man en betydligt smalare än om man låter använda sej av systemet med kraftiga avbärarjärn, som går ut från fotpinnarnas yttre punkt. Vid motocrosstävlingar förekommer mycket sällan några skyddsbågar alls, då dessa mest av allt är i vägen, och därför är det på bilden avbildade arrangemanget att föredra för den som önskar kombinera sin tävlingsverksamhet med både OT- och motocrosstävlingar.

 

Saken är nämligen den, att med en stor och vid skyddsbåge av rörtyp runt vevhuset, hindras i ej ringa grad rörligheten för bromsning och växling hos föraren. Dessutom har man inte alltid ett fast fotfäste. Trots detta är vi beredda att  rekommendera skyddsbåge för tillförlitlighetstävlingar, då detta arrangemang trots allt ger bästa skyddet mot just de förrädiskt uppdykande stenarna.

 

Bilden visar arrangemanget med fällbara fotpinnar. Standardfotpinnarna är avkapade och genomborrade. Fästa medelst bult i dessa är så de nya tävlingsfotpinnarna. Ramplåten mellan bakramen och främre motorfästet är en utrustningsdetalj, som finns att få från alla auktoriserade Husqvarna-agenter.

 

Gamla cykelslangar användbara

 

Vi börjar nu närma oss kapitlet om själva motorns trimning, och skall dessförinnan ta en titt på wires och andra smådetaljer. Vid de flesta tävlingar bör man söka skydda alla vitala punkter på maskinen mot smuts och vatten. Ett vanligt knep är att låta sätta över bitar av en cykelslang över reglagens anslutningar på styret. Ta till så pass mycket slang att den täcker lagringsställerna för kopplings- och frambromshandtaget och hur pass du skall klippa upp slangen och fästa denna med isoleringsband eller liknande material märker du säkert snart själv.

 

Själva gaswirens fästanslutning till gashandtaget skyddar man bäst genom att man virar isoleringsband runt wiren och handtagets fasta del. På detta sätt håller man också fast skyddshöljet på kabeln så det inte glider tillbaka om wiren skulle börja kärva. I andra ändan på wiren gör du en liknande åtgärd, man kan både täta med isoleringsband och förse anslutningen, t.ex. på trottelhuset på förgasaren, med en slutlig tätning i form av den ovannämnda cykelslangen.

 

Se upp med kopplingen

 

Att kopplingen liksom de övriga reglagen skall vara väljusterade före tävlingskörning säger sej kanske själv. Just kopplingen är dock en så viktig detalj, att man alltid bör tänka på denna extra mycket. Slirande kopplingar är dock en av huvudorsakerna att folk bryter tävlingar av typ ”tillförlitlighet”.

 

Reservwires är alltid bra att ha till hands ute på tävlingsbanan. Somliga förare gillar att ha sina reservkablar uppriggade på cykeln, nära till hands i anslutning till reglagen och klara att ”hänga dit”, om något går sönder. Det finns dock även en nackdel med detta arrangemang , nämligen att höljerna på dyl. reservkablar i regel blir ganska slitna och kanske t.o.m. ”murknar” innan de kommer till användning.

 

Kablarna blir rostiga osv. Reservkablarna fordrar en minutiös vård, smörjning etc. om de skall bli till någon verklig nytta där de sitter – därför är det bästa sättet, trots allt, att ha nödiga kablar i en av fickorna på Barbour-stället. Där, gärna invirade i plast eller annat skyddshölje, kan de ligga oskadade och hoprullade, tävling efter tävling, för att rätt vad det är komma väl till pass.

 

Men ett tips i sammanhanget: prova noga att kablarna verkligen passar innan du gör upp ditt ”reservdelslager” och se till att de blir märkta, gärna med olika färger, så att du snabbt ser vilken som är koppling resp. gas eller frambroms, dina tre viktiga reservkablar för tävlingskörning.

 

Mark Lost

 

 

STORKEN – BILL bra i 500-klassen men Bickers för svår I EM – DEBUTEN!

 

De svenska toppförarnas debut på kontinenten har varit så segerrik man kan önska. Redan i slutet av mars toppade ”Storken” Lundin prislistorna i holländska och belgiska tävlingar. Bill Nilsson kom igång en vecka senare än sin gamle vän

”Storken” begynte med att bli tvåa efter denne i Koersel i Belgien. Nästa söndag  var det tvärt om i Herenstal, också i Belgien – där var det Bill som triumferade.

 

Fortfarande var det två svenskar i topp, då ”Storken” kom in på andraplatsen. Motståndet utgjordes av hela holländska och belgiska eliten. Söndagen den 10 april delade svenskarna på sig – och se världsmästare Lundin vann i Jonzac i Frankrike och i Namur var det Bill Nilsson som toppade prislistan.

 

Sämre gick det för svenskarna i deras första försök i 250-EM. Första loppet gick i Schweiz söndagen den 3 april. Var och ett av de båda heaten, vars sammanlagda resultat utgjorde finalplacering, såg lovande ut, då Torsten Hallman respektive Stig Rickardsson  (båda på fabriks-Husqvarnor) toppade heaten. Men svenskarna klarade endast av ett av de två heaten och som totalsegrare stod engelsmannen David Bickers (Greeves) på prispallen.

 

Det hjälpte inte hur tappert svenskarna kämpade, Rickardsson måste bryta p.g.a. maskintrubbel och Hallman åkte av banan och kvaddade framhjulet, när det mot sluttampen i sista heatet såg ut att bli Sveriges seger genom honom. Ögonvittnen har rapporterat att Hallman blev utträngd av engelske mästaren Arthur Lampkin (BSA), som slutade trea efter Bickers. Tjecken Cizec (Jawa) ser åter ut att komma skarpt och blev tvåa. Bäste svensk, Roffe Stagman (Husqvarna) kom 4:a.

mcn60_005_004

 

 

mcn60_005_003

SILVERPILEN alltid på segerpallen

 

Berömda Husqvarna 175 cc Silverpilen har slagit igenom på allvar som segermaskinen framför andra – både på tävlingsbanorna och i vardagslivet.

Lekande lätt höll Silverpilen under 1959 sin ledarställning från genombrottsåret 1958. För tusentals motorbitna har det blivit alltmera självklart att välja Silverpilen – den starka, accelerationssnabba och lättmanövrerade maskinen med de fantastiska meriterna.

 

1959 nytt stort segerår för Husqvarna…

 

Tävlingsresultaten från motocross-tävlingarna i Sverige 1959 ger klart belägg för att Silverpilen och de andra Husqvarna-maskinerna står i särklass: Seger för Husqvarna i 58 av de 72 tävlingar där Husqvarna var representerat!

 

Antingen Ni själv tävlingskör eller ej – välj Silverpilen så får Ni en helsvensk kvalitets – mc helt i Er smak!

Även Ni vinner på Husqvarna