MC-Nytt nr 8 oktober 1959
Redaktör och ansvarig utgivare: Bengt Björklund
Omslaget:
Koncentration inför uppgiften – Sven Lundberg kör sin 650 cc Triumph ”Bonneville” till seger i kampen om MC-NYTT TROPHY i Karlskoga.
En stilstudie av MC-Nytt´s Evert Emanuelsson.
MOTOCROSS:
Bill och Tibblin tog var sitt SM men Sverige släppte lag-VM
Bill vid Motocross des Nations, Namur, Belgien 1959.
Sveriges planer på att behålla lag-VM-titeln gick om intet vid årets Moto Cross des Nations, som kördes på den svårkörda Citadellslingan i Namur, Belgien.
Hade placeringarna och ej tiderna avgjort kampen, så hade Sverige även i år vunnit – nu tog England hem potten genom att individuella ettan Don Rickman
(Triumph- Metisse) tog en så förnämlig start och rev åt sej ett stort försprång redan här.
Sveriges förare (av vilka bl.a. Bill inblandades i en stor startvurpa och kom på efterkälken) kom på följande placeringar: 2) Ove Lundell (Monark), 3) Sten Lundin (Monark), 4) Raymond Sigvardsson (Matchless), 7) Bill Nilsson (Crescent), 14) Lasse Gustafsson (Monark), 15) Gunnar Johansson (Crescent).
Med knappt en halv minuts segermarginal gick det engelska laget in på följande placeringar: 1) Don Rickman, 5) Jeff Smith (BSA), 6) Johnny Draper (BSA).
Detta var den bittra sanningen för Sveriges del. För sporten var det kanske nyttigt – Sveriges totala överlägsenhet inividuellt i VM- tävlingarna i år kunde definitivt ha tagit knäcken på konkurrenterna.
Lag-VM kanske kan stimulera engelsmännen, vars fabrikanter i år visat relativt ljumt intresse att satsa hårdare igen och för Sveriges del gäller det naturligtvis att komma igen nästa år och återta lagtiteln.
Don Rickman, Triumph/ Metisse vann
inviduellt MCdN.
Bill tog 500-SM
SM i 500 cc gick i år till Bill Nilsson (Crescent). Det såg ytters ovisst ut inför sista tävlingen, som kördes i Enköping den 13 september. Dessförinnan hade Raymond Sigvardsson vunnit två tävlingar och blivit tvåa i två – Bills resultat var seger i två och trea i en och en oplacerad. Totalt ledde Raymond med 1 poäng före Bill.
Bilder från SM i 500 cc motocross på Kurödbanan, Uddevalla.
Kaj Bornebuch med burkslav.
Från digitalmuseum.se
Men Bill tog det säkra före det osäkra och vann Enköpings ”SM-final”, en tillställning som verkligen gjorde skäl för namnet.
1) Bill Nilsson, MK Orion (Crescent), 10, 8, 10, 0, 10 = 30 (38)
2) Raymond Sigvardsson, Bohusläns MK (Matchless), 8, 10, 9, 10, 7 = 29 (44)
3) Sten Lundin, Botkyrka MK (Monark), 5, 9, 0, 7, 9 = 25 (30)
4) P.O. Persson, Borlänge MK (Matchless), 7, 3, 8, 8, 6 = 25 (32)
5) Åke Nilsson, Voxnadalens MK (BSA), 0, 1, 6, 5, 5 = 16 (17)
6) Arne Larsson, Vissefjärda MK (AJS), 3, 0, 5, 1, 3 = 11 (12)
7) K. I. Larsson, MK Orion (AJS), 0, 0, 7, 3, 0 = 10
8) Sven Byström, Oskarshamns MK (BSA), 0, 6, 0, 0, 4 = 10
9) Lars Gustafsson, SMK Motala (Monark), 0, 0, 0, 9, 0 = 9
10) Gunnar Johansson, MK Orion (Crescent), 9, 0, 0, 0, 0 = 9
Hyllas av hemmapubliken i Saxtorp som världsmästare 1959.
Slutfacit i VM 500-motocross
1) Sten Lundin (Monark) 8, 6, 0, 4, 8, 8, 0, 3, 6, 8, 3 = 44 (55)
2) Bill Nilsson (Crescent) 3, 8, 0, 4, 0, 3, 0, 0, 8, 0, 8 = 36
3) David Curtis, England (Matchless) 0, 3, 0, 2, 0, 6, 6, 6, 4, 3, 4 = 29 (34)
7) Lasse Gustafsson (Monark) 12
13) Rolf Tibblin (Husqvarna) 4
16) Ove Lundell (Monark) 2
Raymond Sigvardsson (Matchless) 2
Slutfacit i EM 250-motocross
1) Rolf Tibblin (Husqvarna) 0, 0, 0, 0, 3, 0, 8, 0, 8, 8, 8, 8, 8 = 51
2) Brian Stonebridge, England (Greeves) 0, 8, 8, 0, 0, 0, 3, 8, 6, 0, 1, 6, 0 = 40
3) Jaromir Cizec, Tjeckoslovakien (Jawa) 4, 0, 0, 8, 8, 8, 0, 6, 0, 0, 0, 0, 0 = 34
4) Stig Rickardsson (Husqvarna) 0, 0, 0, 6, 0, 3, 6, 0, 2, 0, 0, 0 = 23
7) Lennart Dahlén (Husqvarna) 2, 4, 4, 2, 0, 0, 0, 0, 3, 4, 0, 0, 3 = 22
11) Torsten Hallman (Husqvarna) 6
16) Hans Hallman (Husqvarna) 3
20) Sivert Eriksson (Husqvarna) 2
P.O. Persson (Husqvarna) 2
24) Ove Lundell (Monark) 1
Husqvarna- replica
Beträffande en Husqvarna-replica av Tibblins 250-maskin. Cykeln är ju baserad på en produktionsmodell. De ändringar som moste företas på Husqvarnas 250 cc
Motocross är naturligtvis även de av sådan art, att de framtvingar en större serie.
Priset bör dock bli åtskilligt mindre än på en specialtillverkad fyrtakts 500:a och med tanke på exportmöjligheterna. En 250 cc HVA kommer naturligtvis att kunna tillverkas både som speciell motocrossmaskin och som ”sport” i allmänhet. Säkerligen en mycket säljbar modell.
Bild på Lennart Dahlén Uppsala MCK vid 250 cross-SM i Charlottenberg.
Tibblin klar även i SM
Rolf Tibblin gjorde det man trott honom om – nämligen att vinna såväl EM som SM i motocross 250 cc. Segern i Svenska Mästerskapet kapade ”Tibban” hem i fjärde omgången som kördes i Charlottenberg och i regi av SMK Eda.
Tvåa därstädes kom Lennart Dahlén och Rolf Stagman som trea. Ställningen i SM-tabellen är densamma inför sista tävlingen i Norrköping den 27 september.
Sidvagnscross populär
Sidvagnsmotocross är det stora slagnumret här hemma numera. Varje motocrossarrangör med självaktning vill helst ha med ett koppel trehjulingar och det är verkligen en klass som publiken uppskattar.
På kort tid har ett flertal goda förare och ”burkslavar” kommit fram i rampljuset.
Vi har t.o.m. ett ekipage i internationell toppklass – Kaj Bornebusch med ”slaven” Pelle Trulsson.
550 cc Lito med Garrard sidvagn är ett förstklassigt bygge av verkmästare Erik Jönsson på Litoverken i Hälsingborg. I fyra tävlingar i England i augusti vann Kaj två och blev tvåa i de återstående.
Men paret Bornebusch / Trulsson har flera goda kollegor här hemma. Dels yngre brodern Åke Bornebusch, som i Saxtorp höll sej med en engelsk passagerare, Norman Fear, dels ett flertal andra förmågor.
T.ex. Danne Westlund, som kör en hemmabyggd 500 cc Husqvarna (med Leif Carlsson i ”burken”), John Nordin, landets yngste förare, 18 år fyllda och med en 16-årig passagerare, Nisse Nyström. Nordin kör en BSA.
Samma märke kör även Sten Håkansson / Göran Anderberg, Hyllinge MS och Ariel sadlas av brödraparet Kuno och Billy Karlsson, Kareby MK.
Den sistnämnde funderar f.ö. att bygga en special med 750 cc HD-motor för att utnyttja kapaciteten upp till klassgränsen samt bygga om sin Ariel för trial.
Annons:
Stabila ”E-G” specialgafflar
För MONARK ”Blå Stinget”, HUSQVARNA Guld- och Silverpilen m.fl märken
DEN PERFEKTA GAFFELN för CROSS, OT, TRIAL
Tekn.data: Typ: bottenlänk. Lagring: Silentblock. Material: stålrör.
Lämpliga stötdämpare: Monark M91 eller HVA ”Silverpil” bak efter ombyggnad.
HVA stötdämpare ombygges till lämplig hårdhet.
Pris för ombyggnad av gaffel exklusive stötdämpare 125 sv. Kr.
Pris för ombyggnad av HVA stötdämpare inkl. material 35 sv. Kr.
EGONS MC
Ellenborgsvägen 30 – HOHÖG
Storkens Monark 490 cc. Rolf Gülich, Lennart Warborn och Erik Ernberg.
En silverpil omändrad för trial.
EM –Qvarnan 1959
Få motorcyklar har omfattats med så mycket gissningar och spekulationer som Husqvarna 250 cc fabriksracers i motocross.
Det har gissats på skyhöga effektsiffror och mystiska växellådskonstruktioner, slidmatning i motorn m.m., och därför är det intressant att så här, efter det att Rolf Tibblin i år vunnit sitt första EM – tecken på denna maskin, för MC- NYTT´s läsare, kunna framlägga fakta kring segermaskinen.
Bygger på standardmodellerna
För det första: EM- Qvarnan bygger helt och hållet på fabrikens standardversion av 174 cc ”Silverpilen” och 197 cc ”Guldpilen”, men på grund av klassgränsen vid 250 cc har man utökat slaglängd och cylinderdiameter så att proportionerna ungefär bibehållits, men cylindervolymen ökats till 245 cc.Detta mått erhålls genom 69,5 mm cylinderdiameter och 64,5 i slaglängd.
Med en kompression av 9,3:1 utvecklar motorn 16 bromsade (på motoraxeln) hästkrafter vid 6000 varv, en moderat siffra jämfört med andra märken, men avsikten vid trimningen av Husqvarnamotorn har varit att erhålla en jämn och flack effektkurva, som är så värdefull i just motocross, där det ofta gäller att kunna komma ”som en kanon” på låga varv.
Tändningen är en standard Bosch svänghjulsmagnet och tändstiften är också Bosch. Och här har faktiskt Tibblin bevisat att Husqvarna är överlägsen andra märken, som kanske plockar ut mer hästkrafter ur sina motorer, men å andra sidan dras med varvtalsbesvär i det lägre registret.
Titt inuti motorn
En titt invändigt i EM – motorn ger vid handen att balanserna är runda, men ej helfyllda. De är urfrästa på vissa punkter men hur och var kan vi ej redogöra för här, då dessa specifikationer delvis berör rent hemliga data, som det tagit lång tid för fabrikens experimentavdelning att komma fram till.
Vevstaken är något kraftigare än standard, men härrör sej från ett standardämne.
Likaså vevstakslagret, som är större än standard men i likhet med Silverpilens är av nåltyp.
En synnerligen vital del är cylindern. Denna är av Husqvarnas helt egen tillverkning, gjuten i speciallättmetall och försedd med inkrympt stålfoder, som till yttermera vissa hårdförkromats och vid kontroll visat sej vara nära nog outslitligt.
Cylindern har en inloppsport, till till vilken en 32 mm:s Bing- förgasare är kopplad. Till skillnad mot Silverpilen, som har en 2×18 mm:s dubbeltrottelförgasare av samma märke, är det här fråga om en förgasare med enkel trottel, men med betydligt grövre genomströmsdiameter.
Cylindern har vidare dubbla avgasportar, till vilka avgasrören är löst skruvade mot cylindern med en kraftig isoleringsbricka emellan. Fastsättningen sker med bultar, som i sin tur är låsta med najtråd. Avgasrören är målade med silverbrons för att vara så värmeavledande som möjligt. Samma är förhållandet med ljuddämparna, som är helt special från Husqvarna fabrikens sida och avstämda för att ge högsta möjliga effekt på alla varv.
Treväxlad låda
I sammanhanget kan var värt att notera, att Husqvarnan på ett annat viktigt område är standard, nämligen då det gäller växellådan.
Denna är treväxlad och bygger i stort sett på Silverpilens konstruktion, man kör bl.a. med exakt samma invändiga utväxlingsförhållanden som på en ”Pil”.Detta har satt myror i huvudet på motocrossakkunniga, som i flera år haft för sej att en crossmaskin måste vara fyrväxlad för att ha någon konkurrenskraft.
Tibblin och hans Husqvarna har emellertid bevisat att en treväxlad motocrosscykel har många fördelar – en fyrväxlad maskin sticker kanske iväg fortare i starten, men förlorar å andra sidan tiondelar vid varje ytterligare växling utöver den treväxlade. Med Husqvarnans flacka effektkurva har dessutom tre växlar visat sej synnerligen tillräckliga i alla lägen.
Konstruktionen i övrigt är hög grad standard. Huvudramen är en Silverpils, men framgaffel och bakvagga samt bakram avviker från standard.
Framgaffeln är en s.k. ”falsk” Earlsgaffel, dvs den har svängarmslagringen placerad innanför hjulradien.
Stötdämparbenen såväl fram som bak är Girlings motocrossmodell. Däckutrustningen är Trelleborg Driver 3,00×19 tum fram och 3,50×19 tum bak.
Bensintanken är Silverpilens äldre modell och innehåller sju liter bränsle.
Fulltankad väger Husqvarnan 95 kg, vilket är betydligt mer än vad lagen tillåter en mc i lägsta skatte – och körkortsklassen.
Därför har de vunna erfarenheterna på tävlingsbanan ej direkt kunnat omsättas i praktiken på fabrikens standardmodeller.
Emellertid har i och med Husqvarnas EM- seger frågan på allvar väckts om ej fabriken har möjligheter att producera sin segermodell i form av en ”replica”, som borde gå att sälja i stort antal både här hemma på den svenska marknaden och på export.
Genom engelska kanaler har vi erfarit att efterfrågan på en 250 Husqvarna motocross är stor i England och säkerligen skulle några hundra årligen kunna gå att säljas på USA – marknaden.
Personligen lutar vi åt åsikten att Husqvarna t.o.m. skulle få kännas vid leveranssvårigheter på sin framgångsrika motocrosscykel, om denna blott inom en snar framtid ginge att serieframställa samt producera till ett vettigt pris – exempelvis mellan 3000-3500 kr.
Som det nu är säljs åtskilliga av standardmodellerna till tävlingsförare som direkt tar sitt nyköp till verkstaden för ombyggnad till motocrossåk.
En fullt färdig helsvensk crossmodell skulle stimulera vår sport ännu mer och ge mc- handlarna ett begärligt försäljningsobjekt.