MC-Nytt nr 7 juli 1960
Redaktör och ansvarig utgivare: Bengt Björklund
Omslaget
Nej – den här bilden är inte knäppt i Big Bear Run – ty där har inte Roffe Tibblin och Bill Nilsson startat ännu, även om de gärna önskat det många gånger. Den här omslagsbilden av våra två internationella crossess, knäppte MC-NYTT´s Göran Berg vid SM i Vetlanda, där Bill och Tibban f.ö. premiärkörde i sina nya Jet-Pilot-hjälmar. Bill vann denna SM-omgång helt överlägset.
GRAND PRIX – efterskörd från Knutstorp
Sveriges 500 Grand Prix i motocross blev en ny, stor blågul framgång i den sport, där våra inhemska förare numera behärskar den största klassen internationellt. Tävlingen blev en succé, inte blott för våra förare, utan även för de svenskproducerade specialmaskinerna Husqvarna, Lito och Monark.
Bill Nilsson, Gunnar Johansson och Sten Lundin på nämnda tre märken placerade sig nämligen i respektive ordning i stortävlingen, som i år kördes på Knutstorps förstklassiga motocrossbana utanför Hälsingborg.
Heat ett: Såg illa ut för HVA
Svenskarna tog befälet i sitt eget Grand Prix redan i starten. I ledningen i första heatet var Rolf Tibblin (Husqvarna) följd av Bill Nilsson (d:o) och den svenska offensiven kompletterades av Gunnar Johansson (Lito) samt Sten Lundin (Monark). Det är lätt att säga att de 15000 åskådarna fick valuta för entréavgiften – efter en halv kilometers körning var Bill kull, och när han åter kom på hjulen hade de flesta medtävlarna passerat honom, och han började en våldsam klappjakt, trots att han efter vurpan endast hade ett fotsteg på maskinen.
Det såg snart ännu sämre ut för Husqvarna, ty när Rolf Tibblin försökte köra om nu ledande Gunnar Johansson i en brant nedförsbacke, gjorde han en våldsam kullerbytta, som såg nog så farlig ut. Så var den dagen förstörd för VM-ledande Tibblin. Bill Nilsson, däremot, kämpade sig med sedvanlig frenesi genom fältet och var så småningom uppe på tredjeplatsen. Vår regerande världsmästare ”Storken” Lundin klarade på sluttampen av Gunnar Johansson.
Heat två: Bill kommer igen!
Efter att ha reparerat sitt brutna fotsteg sköt Bill Nilsson iväg som en kanonkula i andra heatet, följd av Gunnar J., som i sin tur attackerades av britterna Burton (BSA) och Don Rickman (Metisse). I flera varv försökte Burton hålla ”Storken” bakom sig, men till slut blev det åter en helsvensk ledning även här – Bill, Gunnar, ”Storken” och Ove Lundell.
Nu var tävlingen i teten verkligt spännande för de som följde med på klockan. Ställningen var sådan, att oavgjort poängresultat skulle uppstå mellan de tre tätmännen. Det gällde alltså för Bill att köra undan ordentligt, så att hans sammanlagda tid skulle fälla utslag till hans fördel.
Samma gällde för Gunnar gentemot ”Storken”. Tidsskillnaden i mål blev också 39 sekunder mellan Bill och Gunnar och 41 sekunder mellan den senare och världsmästaren. Som fjärde man i tävlingen, liksom i båda heaten, kom Ove Lundell (Monark), som än en gång dokumenterade sin stora jämnhet i världskonkurrensen – ett säkert ”lag-ess” även i årets Motocross des Nations.
Totalresultat i Sveriges 500 Grand Prix ser ut så här: 1) Bill Nilsson (Husqvarna), 2) Gunnar Johansson (Lito), 3) Sten Lundin (Monark), 4) Ove Lundell (Monark), 5) John Burton (BSA), 6) Rene Baeten (AJS).
Utöver Grand Prix-loppet för 500 cc bjöds det ett 250 cc-heat och ett sidvagnslopp som förspel och mellanrätt. Bland 250-orna triumferade sensationellt junioren Jan Johansson (Husqvarna) – från Huskvarna. Sidvagnsklassen toppades som tidtabellsenligt – av hemmaparet Kaj Bornebusch – Pelle Trulsson på Lito.
Göran Berg
VM- rafflet fortsätter – nu toppar Bill och Storken!…men Bickers leder EM
De svenska cross- essens svepande framgångar fortsatte i Italiens Grand Prix för 500 cc, som kördes på Imolabanan, i omedelbart grannskap av den världsberömda TT-banan. Det var fjärde tävlingen för året i 500.VM och fjärde raka svenska segern noterades. Den här gången var det regerande världsmästaren Sten Lundin (Monark), som satte övriga på plats, och av icke svenskar gjorde Don Rickman (Metisse) den bästa prestationen genom att köra in som tvåa totalt.
Bill Nilsson (Husqvarna) kom trea och gick därigenom förbi sin märkeskollega Roffe Tibblin (som hade maskinkrångel i Italien) i VM-tabellen och leder nu denna gemensamt med Sten Lundin. Även Gunnar Johansson (Lito) gjorde bra ifrån sig i Italien och blev 4:a.
Riktigt så bra har det som bekant inte gått i EM för 250cc. Två svenska fullträffar har noterats – båda gångerna av Stig Rickardsson (Husqvarna), som förutom den tidigare segern i Frankrikes GP nu även kunde lägga beslag på lagerkransen i Östtysklands GP söndagen den 12 juni.
Torsten Hallman har även varit en framgångens man under den gångna månaden. Han har kommit tvåa i såväl Italiens GP, som vanns av hemmaföraren Emilio Osterero (Bianchi), som i Östtyskland. Dessvärre ställde inte någon av svenskarna upp i den 5:e EM-tävlingen i Polen, som vanns av Bickers (Greeves), som leder EM med 35 poäng, efter att ha kört samtliga lopp.
EM-tabellen är ytterligt tillspetsad närmast toppen. Tre man ligger på 20 poäng, däribland Lampkin (BSA), som vann Finlands GP före Lennart Dahlén och Torsten Hallman (Husqvarna). Ställningen är dock ännu inte hopplös för Sveriges del med Hallman på 20 och Rickardsson på 18 poäng. Men nu måste nog segrarna komma slag i slag om svenskarna skall kunna hota engelsmännen. I SM-500 har striden om SM spetsat till sig fantastiskt. Inför Uddevalla i september ligger Bill och Storken på lika poäng i toppen.
Stig Rickardsson Husqvarna leder 250-EM i Vännäs 1960.
Bild på Stig Rickardsson, lycklig och glad efter
sin seger i Frankrikes 250 Grand Prix.
MC-NYTTS Sportprofiler nr 17.
Stig Axel Rickardsson
Född 28/11 1937.
SMK Hedemora.Stig Rickardssons första motorcykel var
en s. k. ”svartkvarna”, dvs. en svart HVA
118-kubikare, som han inköpte så snart
han slutat skolan. Efter en tid blev dock
hojen honom för liten, varför han anskaf-
fade en Monark med JB-motor. Det var
med denna maskin, som han deltog i sin
första tävling, en cross-tävling i Gävle
1955. Det blev ingen topplacering, men Stig
slutade på 8:e plats. Träning ger färdighet
och dalmas som han var gav han inte
tappt. Året därpå lyckades han belägga en
tredjeplats i Norberg, denna gång på en
HVA Silverpil, som även i fortsättningen
skulle bli hans märke. De verkliga fram-
gångarna kom dock 1957 i och med Stigs
deltagande i riksmästerskapet för 250 cc-
maskiner. Stig Rickardsson var ännu ett
okänt namn för de flesta av oss, medan
han däremot i Dalarna och trakterna där-
omkring hade ryktet om sig att vinna var-
je motocrosstävling han startade i. Nåväl,
före RM-finalen i Norrköping hade Stig
samlat ihop de flesta poängen och mästare,
om än inofficiell, skulle den bli som vann
finalen. Det var efter hård kamp med då
varande Europa-mästaren Fritz Betsel-
bacher (Maico) som Stig vann sin dittills
största seger. För många verkade det dock
som en tillfällighet att den nästan okände
Rickardsson hade blivit riksmästare.
qvarnafabriken blodad tand och beslöt att
på allvar blanda sig i spelet om Europa-
mästerskapstiteln nästa år. Man arbetade
febrilt med att få fram en 250 cc-maskin,
tillräckligt vass ,för att möta motståndet
från de väl rustade kontinentförarna och
fabrikerna. Det blev givetvis Stig Rickards-
förtroendet att sadla de nya cyklarna.
Framgångarna uteblev inte, Rolf Tibblin
slutade på silverplats och Stig gjorde flera
uppmärksammade lopp. Bland annat place-
rade han sig som trea i Belgiens 250-Grand
Prix och tvåa i tävlingen därpå, Luxem-
burgs GP. Vid Sveriges Grand Prix för
250 cc, som gick i Uddevalla, var Stig
snubblande nära seger. Vid försökstäv-
lingen dagen innan vann Rickardsson över-
tygande sitt heat. Vid den verkliga finalen
på söndagen tog han elegant ledningen
före hela eliten, inklusive då redan klare
EM-mästaren Cizek. Ödet ville dock an-
norlunda, och efter två. varv rasade Stigs
svänghjul, och sen var den dan förstörd.
Sammanlagt kom Stig dock 7:a i EM-tabel-
len 1958, inte dåligt, om man betänker att
de svenska förarna hoppade in först sedan
nära hälften av tävlingarna hade körts.
Till 1959 hade maskinerna vässats ytter-
ligare. Nu var Husqvarna med ända från
starten och Stig deltog detta år i alla täv-
lingar utom Luxemburgs. Detta berodde på
att han tävlingen innan, som gick i Eng-
land, hade skadat sig rätt allvarligt vid en
otäck vurpa. Detta år körde han sin, enligt
eget tycke, hittills roligaste tävling. Det
var den som gick i Holland och där Sve-
rige vann en av sina största triumfer. De
fem första platserna hade nämligen i
knallhård utländsk konkurrens belagts av
idel svenskar! Man kan tänka sig hur det
kändes att vara svensk i Holland den dan!
När poängen från samtliga körda EM-täv-
lingar räknats ihop visade det sig att Stig
hade kört till sig en 5:e plats i 1959 års
Europamästerskap.
Stig Rickardsson har en idol, nämligen
hans stallkamrat och förra årets EM-vin-
nare Rolf Tibblin, vars utomordentliga
körstil har imponerat på Stig, som dessut-
om sitter värde på gott kamratskap, något
som förvisso existerar mellan dessa grab-
bar som långa tider kuskar omkring på
kontinenten tillsammans. Om Tibblin kom-
mer att inspirera Stig till att bli sin tron-
följare på EM-tronen låter vi vara osagt.
Det har dock börjat bra. Vid den första
tävlingen 1960 i Schweiz fick han bryta
för maskinras i första eheatet, medan han
i elegant stil vann det andra. Vid den tred-
je tävlingen, som gick i Frankrike, klaf-
fade allt och Stig Rickardsson vann sin
första EM-tävling. Som vi väl får hoppas
inte var den sista. –
Göran Berg
