nr 2 (MC-Nytt april 1959)

MCNYTT5902

MC-Nytt nr 2 april 1959

Redaktör och ansvarig utgivare Bengt Björklund.

 Omslaget:

En härlig situationsbild från årets motocrosspremiär i Uppsala den 8 mars. Lergubbarna på bilden är Roine Lööf (Matchless), Rolf Tibblin (HVA-BSA) och ”Pelle Mas” (AJS).

Foto: MC-Nytt´s Svante Fischerström.

Rolf på Husqvarna 118 cc.

Klart för start i Motorsexdagars på Rommehed , Dalarna 1954.

Rolf Stagman vann klassen under 175 cc seniorer i Nymanpokalen 1958.

Lycka till grabben, sa chefkonstruktören Carl Heimdahl

till Husqvarnas gullgosse Rolf Stagman.

Rolf Stagman var en allround talang. Han började tävla med Husqvarna 118 cc

”Svartkvarna” i motocross. När Silverpilen presenterades blev han testförare

hos Husqvarna och tävlade framgångsrikt för företaget i tillförlitlighet/Six Days,

trial och motocross. Här på Silverpilen 282.

Foto: Stewe Andersson, från Dane Glantz bok HUSQVARNA MOTORCYCLES.

Rolf Stagman, testförare vid Husqvarna Vapenfabriks

motorcykelavdelning med Silverpilen 282E.

Omslaget visar dubble svenske OT-mästaren Rolf Stagman

och Husqvarnas nya Silverpil. Vi villdärmed påpeka att

sommaren är den tid då motorcykeln är det bästa fordonet.

Ove Lundell lär ut knep om cross

Säga vad man vill om motocross – det är i alla fall en sport som fängslar tusen och åter tusen entusiaster runt om i världen.

Här hemma i Sverige har vi vid det här laget kört cross i över dussintal säsonger och fått fram en bredd inom sporten som i få andra länder.

Åtskilliga nya grabbar kommer fram i rampljuset för varje ny säsång. Ibland har man en känsla av att en del av dessa ”färskingar” tar för lätt på det hela.

Man går inte in för sin uppgift som man borde, och framför allt, man får inte ut så mycket som man borde av sporten.

I den mån jag kan skall jag därför försöka ge några tips och råd till motocrossnybörjare här i MC-Nytt´s spalter.

Liten eller stor cykel?

För många nybörjare är detta inte något direkt val. Åtskilliga grabbar börjar köra tävlingar redan vid 16 års ålder och då har man inte att välja – en liten cykel, dvs. under 75 kg, blir det enda tänkbara, all den stund de flesta också har cykeln registrerad och kör på den utanför tävlingsbanan.

En rätt allmän åsikt är att det är lättare att lära sej köra en lätt maskin. Själv började jag med en medeltung 350 cc och har uppfattningen, att om man bara lär sej grunderna ordentligt, så kan man lika gärna välja en 500 cc med en gång – det är närmast en träningssak.

Beträffande farterna spelar valet av stor eller liten cykel ringa roll – dagens ”lättviktare” går ungefär lika fort som 500:orna.

Ny elle begangnad

Detta är en fråga om pengar. Alla har inte råd att köpa nya grejor – har man det är det naturligtvis mycket bättre, men även med en bra, begangnad motocrosskärra, kan man göra goda resultat.

Det gäller dock att se sej för, så att man inte handlar upp någon gammal skrothög, som sedan blir dyrare än en ny, när alla trasiga delar skall bytas.

Är du inte så hemma på begangnade grejor, tag gärna med någon mer erfaren kompis, när du skall köpa, det lönar sej absolut.

Specialbygge duger också

Med specialbygge menar jag inte här något extremt fabriksåk. Många nybörjare nöjer sej med att köpa en vass motor och därefter plocka in denna i en ram av mer eller mindre egen konstruktion.

Skall du plocka ihop ett dylikt hembygge är det dock värt att ha en del punkter i åtanke, samma gäller överhuvudtaget beträffande begangnade crosscyklar.

Fjädringen måste vara tip-top. Framgaffeln får inte vara glapp eller styrlagren slut. Bakhjulsfjädringen skall helst vara av hydraulisk typ och har din cykel ingen fjädring alls, måste du bygga dit en.

Stötdämparna är så viktiga i motocross, att det inte lönar sig att köra med gamla doningar.

Byt och välj ett gott fabrikat. Girling, Armstrong, Woodhead-Monroe eller dylikt.

Kedjor och drev är också viktiga – kör aldrig med slitna sådana! Trimmar du om en standard cykel skall du komma ihåg att växla om den.

Som ett exempel kan framhållas Monark ”Blå Stinget”, som har 42 kuggar som standard på bakdrevet. Ett stort 54 kuggars blir bra för cross och för andra märken kan du lämpligen pröva dej fram eller höra med någon erfaren tävlingskollega eller mc-firma.

Vissa märken har speciella drevsatser som möjliggör byte av drev inuti växellådan, t.ex

Villiers. Detta förfaringssätt är naturligtvis det allra bästa, då man erhåller helt nya utväxlingar även i mellanlägena, och på så sätt kan utnyttja motorn bättre.

Träna förståndigt

Vi antar att du har lytt råden här ovan och plockat i ordning en bra cykel, har motor i fullgott trim och är full av iver att få visa vad både du och cykeln går för.

Glöm då inte att det är mer än en bra cykel som behövs för att resultat skall nås, du behöver också vara i toppform själv.

Träningen för motocrossäsongen börjar redan tidigt på vintern. En förståndig förare lägger upp sin träning rätt, så att han inte överanstränger sej.

Att skubba upp tidigt i ottan varje morgon och terränglöpa och upprepa detta även på kvällen, när man kommer hem från kanske tungt och krävande jobb, kan inte vara nyttigt i längden.

Den rutinerade föraren ta´r ofta tre kvälla i veckan i anspråk för den fysiska träningen. Han kan välja antingen att skubba i skogen, spela handboll, gymnastisera allmänt osv.

På vintern är det naturligtvis nyttigt att åka skidor, det tränar upp balansen och har över huvud

taget mycket gemensamt med motorcykelåkning.

Den egentliga mc-träningen bör hållas parallell med den allmänt fysiska träningen. För de flesta blir det väl söndagarna som ta´s i anspråk för körträning.

Viktigt är att man försöker ”hänga i” så kontinuerligt som möjligt och inte släppa kontakten med motorcykeln.

Förvinterns träning kan lämligen ske i form av trial- eller tillförlitlighetskörning. Det måste inte nödvändigtvis vara tal om reguljärt tävlande.

Har du inte grejor lämpliga för riktiga tävlingar kan du mycket väl åka trial eller

Tillförlitlighet på skoj med din crosscykel ute i terrängen.

När snön se´n kommer är det av yttersta vikt att man hänger med i svängarna även på det vita underlaget. Körning i snö – utan skidor på cykeln – är mycket krävande för balansen och blir en alldeles utomordentlig avslipning av din körstil.

Här på västkusten där jag bor, har man ju inte så stor tillgång på snö, utan får köra mest på barmark hela året om. Det får också duga.

Ta det bara lugnt i början och slipa fram den stil, som passar dej bäst. Studera mera erfarna förares körning och försök redan från början komma ifrån den där ryckiga och slitiga körstilen, som präglar en nybörjare.

Slappna av och känn att du trivs på cykeln. Det tjänar du på.

Nästa lektion: Ute på banan

mcn59_02_002

Ove Lundell

 mcn59_02_001

Månadens bild på L O Jansson MK Orion från lercrossen i Uppsala.

mcn59_02_003