nr 10 (MC-Nytt okt 1964)

Redaktör och ansvarig utgivare: Bengt Björklund

Omslag: Bror-Erland Carlsson på sin hemmabana

i Falkenberg med 500 cc Matchless.

Foto: Åke Wremp.

HAWKSTONE PARK: BITTERT NEDERLAG FÖR SVERIGE

 

 

Söndagen den 23 augusti 1964 kommer för-
modligen för all framtid att framstå som
en av de svartaste dagarna i svensk motor-
cykelsport. Det var den dagen då det seger-
tippade svenska landslaget ”pulvriserades”
på engelsmännens hemmabana – den gro-
piga och svårkörda Hawkstone Park utan-

för Shrewsbury i Midland, inte långt från
Birmingham. Svensk motorcykelsport och
– industri! – led således sitt största ne-
derlag hittills på klassisk engelsk mark,
nära centrum för den engelska motorcykel-
tillverkningen . . .

Vi skall återkomma till detta faktum
längre fram i reportaget. Vad som mötte
de åtta startande nationerna i Hawkstone
Park var ett storslaget yttre arrangemang.
Som vanligt i England – stora banderol-
ler för allt som rör industrin kring spor-
ten – plus jättegrejor för Daily Herald,
dagstidningen Som stött mc-sport mer än
någon annan de senaste åren, men som
fjorton dagar efter tävlingen lades ned.
Denna tidning har gjorts om till en ny
utgåva – ”The Sun” – (”Solen”) som en-
ligt vad ansvarige sportredaktören berätta-
de skulle satsa minst lika mycket på mc-
tävlingar. Daily Herald hade förutom sin
jättereklam på banan ett välinrett press-
högkvarter, de hade tält med servering för
press och funktionärer och mycket annat.
De hade helt enkelt avlastat arrangörerna

en massa jobb.

Arrangörerna – det var A. C.. U. själva
i samarbete med den lokala klubben Salop

Motor Club. Tydligen hade de tagit sig
vatten över huvudet – på annat sätt kan

man inte förklara vissa mindre goda arran-
gemang som ingick i den eljest så flotta
showen.

Det började med en synnerligen elegant
defilering. En professionell hornmusikkår
saluterade de inmarscherande landslagen
med typiska engelska fanfarer – i ren tur-
neringsstil, sådana som ni säkert minns
från Robin Hood-filmer och andra filmer
från riddartiden. Inmarschen avslutades
med de traditionella nationalhymnerna –
först presenterades Belgiens lag med ”La
Brabaconne”, som så många GP-arrangö-
rer spelat som segermarsch för Robert i
250-VM detta år, sedan följde – som van-
ligt höll vi på att tillägga – Danmarks
hymn med felaktigt spelade ”Kungssången”
i stället för ”Det er…” osv. Sverige var
näst sist presenterade lag, sedan kom Eng-
land. Bland de övriga var Kanada, Frank-
rike, Holland och Schweiz. Kanada starta-
de f. ö. för första gången som nation i täv-
lingen.

Efter denna seriösa inledning tog spexet
sin början. Om man nu kan använda en
så skämtsam benämning. Bill Nilsson såg
det säkert inte ur humorns synvinkel, ty
bland de flertaliga tjuvstarter som före-
kom, gjorde Bill en elakartad kullkör-
ning i den första av dessa starter. Bill åkte
kull, slog loss två tänder, spräckte läppen
och slog visst in även ett revben. Dagen var
förstörd för hans del, till den följande om-
starten fick Sverige sätta in Ove Lundell,
som ej trott sig kunna klara Hawkstone

Parks gropiga bana med sin dåliga hand-
led. Hur illa starten sköttes förstår man
då FIM-kontrollanten Harold Taylor höll
på att bli dräpt av startgummibandet vid
en av dessa ”tjuvar ”. . .

När den riktiga starten gick så småning-
om så rök det så man såg ingenting. När
förarna kom igen på andra varvet låg det
grönt i täten – dvs. engelsmän. Det var
Don Rickman, Jeff Smith och Vic East-
wood som rivit åt sig en ganska god led-
ning, följd av svenskarna Tibblin, Lundell,

P.-O. Persson och Sten Lundin.

MCdN är ju numera upplagd så att två
heat köres precis som i GP-loppen och
platspoäng räknas på liknande sätt som i
dessa. Tre man ur femmannalaget från
vardera nationen räknas i varje heat. Eng-
land låg således med en överlägsen ledning
i början. Sedan satte ”Tibban” (NH) in
stora artilleriet. Redan på tredje varvet tog
han Eastwood (Matchless) varpå följde
världens klappjakt på Rickman och Smith.
Efter tio körda varv hade Tibblin pressat
sig förbi de båda taktiskt körande engels-
männen och ledde. Men när ytterligare ett
varv avverkats låg det åter ”grönt” i täten.
Tibblin hade brutit!

Anledningen var att bromsstaget som
håller bakbromsen vid ramen hade brustit.
De bara brast mitt på en raka, berättade
”Tibban”. Inget gupp eller nedslag –
skakningarna runt Hawkstone Park hade
väl utmattat materialet.

Med Tibblin borta ur ledningen var mo-
ralen knäckt hos svenska åskådare och

supporters. Den svenska oturen följdes av
att Sten Lundin fick bryta. Han hade f. ö.
hållit på och justera ventiler ända in på
startlinjen i sista starten.

Allt för Sveriges del verkade nu för-
spillt. Bill satt skadad hos sin familj i bi-
len, Tibblin sprang runt och försökte få
fatt på svets i depån men möttes av be-
skedet att arrangörerna hade ingen sådan
service – det fick vederbörande firmor
själva svara för… Ove Lundell kände  sig
knappast OK efter den hårda framfarten i
första heatet i ett lopp där han helst av
allt önskat vara reserv.

Andra heatet blev helt intresselöst för
svensk del. Tibblin fick tag på’

en verk-
stad utanför tävlingsområdet som ordnade
med svetsning av staget, men kom för sent
till starten. Storken bröt på nytt och även
Ove Lundell försvann. Det var en svag
tröst att P.-O. Persson – ”Masen” – käm-
pade tappert och blev 3:a i heatet efter
Smith (420 BSA) och belgaren Geboers
(Matchless-Metisse).

Slutresultatet blev att England vann sin
12:e seger i denna nationslandskamp och
man vann stort. Belgien placerade sig för
första gången på mycket länge som tvåa
och på tredje plats kom Holland. Danmark
rehabiliterade Skandinaviens rykte genom
att ta en hedrande fjärde plats. I det dan-
ska laget fanns veteranen Eivind Hansen.
Han körde en 500 Gold Star och kom 27:a
resp. 22:a i vardera heatet. Hansen var med
i den första svenskarrangerade Cross des
Nations som kördes på Skillingaryd 1950.

Han har kört i tävlingar regelbundet sedan
1946. Han är nordisk mc-sports stålfarfar!

Ställningen i Moto Cross des Nations är

Läkså tillbaka till 1950 – England, Belgien,
Holland på segerpallarna. Sverige år bor-
ta. Sinsemellan slåss flera svenska firmor
vars resurser, åtminstone i samband med
Moto Cross des Nations är minimala jäm-
fört med den i varje fall servicemässigt
starka engelska branschen. Striden NH,
Lito och Husqvarna är nog så intressant
i individuella VM och SM. När det gäller
landskamper är den säkert av motsatt ver-
kan. Ingen av firmorna hade en mekaniker
med i Hawkstone Park. Servicen sköttes av
amatörer som offrat sin semester och sina
privata pengar för att hjälpa Sveriges
landslag. De kan inte lastas för nederlaget.
Kanske kan en tankeställare ges åt svensk
mc-sports ledning som väl borde disku-
tera servicefrågan före en sådan här stor
tävling med respektive firmor. En man
som Gösta Hjalmarsson hade varit otro-
ligt välplacerad i sammanhanget. En flyg-
biljett och, några traktamenten åt honom
och han hade kanske kunnat ha fått Sve-
rige med i resultatlistan . . .

 

Bill Nillson och Sten Lundin.

Jeff Smith, BSA 420 cc.

SMITH IGEN! HÅLLER NERVERNA I DALLRING I CROSSENS HÅRDA 500-VM

Jeff Smith häller våra nerver i dallring. Näst
sista tävlingen,den 13:e i serien VM-lopp 1964,
Östtysklands GP i Schwerin blev liksom de ti-
digare en thriller mellan Smith och Rolf’ Tibb-
lin.Båda vann var sitt heat, och vardera blev
tvåa i det andra. Tidsskillnaden 0,2 sekunder
tilldömdes Smith – en något överraskande
historia vilken vi här låter Tiibblin själv berät-
ta:

Det var det hårdaste loppet hittills, Öst-
tysklands GP. Vi hade både – Smith och jag
på känn att ett avgörande måste ske den-
na söndag. I första heatet kom jag till slut
att skaka av mej Jeff och när jag skar mål-
linjen vände jag mig om för säkerhets skull.
Ingen Jeff syntes då i sista kurvan före målet.
När Jeff i sista omgången körde från mej –
eller rättare sagt Jerry Scott stängde mej! –
och jag inte kunde hota honom i mål, såg jag
honom gå över mållinjen med egna ögon. Det-
ta betyder att jag var mitt inne i målkurvan.
Tidsskillnaden borde därför ha varit till min
fördel, med minst 2 sekunder då sikten är
skymd i denna kurva med minst 40 meter. Jeff
kom också mycket riktigt fram och gratulerade
mej till mitt ”tredje VM”. Sedan fick vi se re-
sultatlistorna – de utvisade officiellt 0,2 se-
kunders tidsvinste för Smith. Var vad att göra?

Att protestera i ett sånt här ärende är föga
lönt – anledningen till den osäkra tidtagning-

en var förmodligen den att man aldrig räknat
med en strid på tiondelarna oss emellan. För-
sta heatets tidtagning för man nog därför sät-
ta ett frågetecken för.

Striden har alltså gått vidare till sista VM-
tävlingen, Spaniens GP den 13 september.

Om Östtysklands GP är inget i övrigt att
säga, annat än att svenskarna Ove Lundell
och P.-O. Persson båda drogs med växellåds-
krångel och att Sten Lundin föredrog att köra
en individuell tävling – och vinna i Salzburg,
Österrike, liksom Bill som körde i Finland ,och
vann i Tavastehus.

Engelsmannen Jerry Scott gjorde en ful
stängning av Tibblin i det andra heatet i Öst-
tyskland. Tibblin var följaktligen inte så värst
glad när han avslutade dagen med att se re-
sultatlistan enligt nedan:

1:a omg.: 1. Rolf Tibblin (HN),- 2. Jeff Smith

(420 BSA): 3. Ove Lundell (Husqvarna); 4. Jerry

Scott (BSA); 5. D; Kley (Eso): 6. E. Krajcovic
(Eso).

2:a omg.: 1. Jeff Smith; 2. Rolf Tibblin; 3. D.
Kley; 4. J. Scott; 5. J. Hrebecek (360 CZ), 6. E.
Krajcovic.

Totalt: 1. Jeff Smith; 2. Rolf Tibblin; 3. D. Kley;
4. Jerry Scott; 5. E. Krajcovic; 6. S. Kalkis (Eso).

MEN SVERIGE VANN TROPHEE DES NATIONS

Tropee des Nations 1964, Markeelo Holland,

1:a Sverige, Torsten, Åke, Cenneth, Janne och Olle.

Lagledare Arne Löwendahl.

Av Sveriges båda landslag i motocross – som körde lag-VM – ställdes de allra största förväntningarna på ”de stora
laget”, 500-kubikarna . . . Men av de två lagen var det endast 250-kubiksförarna som lyckades och detta så bra att Sverige elegant försvarade fjolårets VM-titel. Trots att den belgiske världsmästaren Joel Robert gjorde allt för att ro hem segern till sitt eget land och trots att både tjecker och sovjetförare pressade på med sitt nya maskinmateriel körde de svenska grabbarna till sig ett nytt VM-guld. De svenska världsmästarna av årgång 1964 heter: Torsten Hallman, Åke Jonsson, Olle Pettersson, Jan Johansson och Cenneth Lööf.

Efter en strong insats av Torsten Hall-
man – med seger i första heatet och en
tredjeplacering i andra – och en perfekt
assistans av de övriga lagmedlemmarna
kunde alltså Sverige återigen presentera sig
som världsmästare. Med årets seger är den
totala ställningen mellan Sverige och Eng-
land 2-2; Tävlingen kördes i Markelo i
Holland inför 25.000 åskådare. Den 3 kilo-
meter långa banan – som mest bestod av
sand – kördes 14 varv i varje heat. Av de
tio nationslagen som startade tilldrog sig
givetvis Sverige den största uppmärksam-
heten – skulle laget återigen vinna? Eller
skulle England eller någon av Öst-staterna
bli för svåra?

Varje land representerades av fem förare
i varje heat, men endast de tre bästa räk-
nades till slutprotokollet. Det blåste en kall
och snål vind när första heatet – efter fyra
tjuvstarter – äntligen kom i väg. Sovjets
Victor Arbekov (CZ) tog ledningen före
Torsten Hallman, Fritz Selling, Holland,
och Aarno Erola, Finland. Engelsmännen
Arthur Lampkin (Cotton) och Dave Bic-
kers (Greeves) och Alan Clough (Greeves)
höll fint undan för den individuelle världs-
mästaren Joel Robert. Alltså det brittiska
laget i ledningen.

Men efter fem varv förändrades ställ-
ningen genom att Torsten Hallman tog led-
ningen och Sveriges nykomling i VM-laget,
Åke Jonsson – efter en mycket dålig
start – kört upp sig till sjunde plats. Olle
Pettersson hade också avancerat från bot-
tenläge till tolfte plats. Trots att Bickers
gick upp på fjärdeplats förlorade engels-
männen ledningen till Sverige beroende på

att Clough åkte ned några pinnhål liksom
Lampkin.

OTUR FÖR BRITTERNA

Det brittiska laget kämpade tappert, men
då först Clough vurpade och Lampkins
Cotton med kondensatorfel stannade var
det inte mycket att göra åt de svenska fö-

rarna – trots att de båda engelsmännen
Malcolm Davies och Bryan Goss -båda
på Greeves – höll ställningarna bakom

Hallman & Co.

FANTASTISK KÖRNING
AV ÅKE JONSSON

Årets individuella 250-världsmästare Joel
Robert – som emellertid aldrig kunde hota
tätmännen – fick kedjebrott i slutet av
heatet, och var tvingad att bryta. Englands
Dave Bickers höll hela tiden ,ett hårt tem-
po och lyckades med att åka upp sig till
andraplatsen bakom Torsten Hallman vil-
ken dock hela tiden höll ett respektfullt,
avstånd.
När sedan Åke Jonsson kunde notera
sig för en fantastisk uppåkning- heatets
förnämligaste insats – från tolfteplats till
tredje, var den svenska heatvinsten och led-
ningen i tävlingen räddad. Sovjets Arbekov
gick hårfint in som fyra före holländaren
Selling. Karel Pilar, Tjeckoslovakien blev
sexa och Sveriges tredjeman Olle Petters-
son sjua.

Ställningen efter första heatet:

1. Sverige, 11 poäng; 2. England 26; 5. Tjecko-
slovakien, 27; 4. Sovjet, 32; 5. Holland, 46;
6. Norge, 47;  7. Belgien, 66;  7. Finland, 72.

SVENSKARNA MOT GULDET

Allt hopp för det brittiska laget att kunna
slå Sverige sammanlagt försvann redan i

starten i det andra heatet. Den elektriska
startgrinden var nu  efter alla tjuvstar-
ter i första heatet – _utbytt mot en start-
flagga. Joel Robert tog ledningen före Ar-
bekov, som dock fick lämna plats – efter
ett varv – åt svensken Hallman. Med Åke
Jonsson och Olle Pettersson i fördelaktiga
positioner var det aldrig nödvändigt för
svenskarna att jaga bortflyende Robert,
Engelsmännen hade mycket dålig inledning
på första varvet med bäste man Lampkin
på tolfte – och Bickers på 18:e plats.

Men Dave Bickers körde fantastiskt och
gick från 18:e platsen på åtta varv upp till
tredje.  Med Clough och Lampkin någor-
lunda framme, såg det bra ut för England,
vilka också tog ledningen på nionde var-
vet då Svensken Åke Jonsson  var tvung-
en att stanna för tändstiftstrubbel (men
kom igång igen). Men när Åke Jonsson
stannade försvarade Jan Johansson de
svenska färgerna. När sedan Allan Clough
föll bakåt alltmer, beroende på växellåds-
fel – var VM-titeln räddad till Sverige.
Detta tr0ts att Bickers  på sista rundan
gjorde en enorm insat genom att passera
Hallman.  Eftersom England i detta dra-
matiska slutskede drogs med en del trub-
bel – och de hårdkörande tjeckerna låg
hårt på – kunde inte ens andraplatsen
räddas, utan förlorades till Tjeckoslovakien.
Det hårda och dramatiska ”Trophee des
NatiOns” 1964 var avslutat.

Slutresultat:

1. Sverige 51 poäng; 2. Tjeckoslovakien, 46; 3.
Storbritannien, 48:. 4. Sovjet, 76; 5. Holland,
108; 6. Norge, 109; 7. Belgien, 127; 8. Finland,
145.

SPORTSKVALLER

Nästa världsmästare i 500-klassen spår många
om Belgiens unge – 19 år! – landslagsman i,
cross, Sylvian Geboers, vars framfart i MCdN,
Hawkstone Park vi kan studera på bilden.
Veckan före landskampen hade Ge-
boers slagit Rolf Tibblin i en hemmatävling i
Belgien. Det var kanske denna tävling som
fick Tibblin att förlora sin VM-titel.

Saken skall förklaras närmare. När detta skri-
ves vet vi fortfarande ej om Tibblin förlorat
eller inte – det avgörs den 13 september i
Spaniens GP och finns noterat på annan plats
i detta nummer. Men Tibblin kunde ha vunnit
VM redan i Västtysklands GP.

Dagen innan Västtyskland körde nämligen
Tibblin i den individuella tävlingen i Belgien
och den följande dagen ställde han upp med
samma NH-maskin i Västtysklands VM-omgång
och punkterade framringen då han ledde. Ut-
mattningen av slangen hade tydligen skett i
Belgien – mycket talar för att en sådan punk-
tering inte ägt rum om Tibblin sparat sig just
för sin huvuduppgift – att ta VM.

 

De många tjuvstarterna i crosslandskampen i
Hawkstone Park gjorde att BBC:s utsändning
av tävlingen blev förryckt för televisionens del

och att miljoner brittiska TV-tittare gick mis-

te om härligheten – dvs att se sitt eget

landslag triumfera för 12:e gången i denna

tävlings historia.

Joel Robert ställde aldrig upp i Belgiens
landslag i MCdN. Han skulle enligt förhands
ljuppgifter ha kommit med en CZ 360 cc men
han var i själva verket anmäld till en täv-
ling hemma i Belgien – vilken han vann i
både 250 och 500 cc.

 

Det kommer tyskar till Novemberkåsan i Hind-
ås. Västtyskar. På Zündapp! Samma tyskar
som vunnit det mesta ifråga om det inhemska
mästerskapen i tillförlitlighet 1964. Vilka vet
vi ej i skrivande stund, men Zündappfabriken
har genom sina svenska generalagenter utlo-
vat ett komplett märkeslag.

 

För att kunna ta emot anmälan av detta lag
har Kåsaarrangörerna, SMK Göteborg måst ut-
öka tävlingen att bli begränsat internationell.
Detta har de säkert gjornt gjort med tanke på
att evenemanget får ökad internationell publi-
citet. De tyska fabriksförarna innebär att ex-
empelvis den tyska tidningen ”Das Motorrad”
automatiskt kommer att referera Kåsan med
bilder och text – precis som man ”gjorde i
Trollhättan för två år sedan då Zündapp ock-
så var i farten, och dör man lyckades få i
mål den enda 50-kubikare som kuskat runt en
Kåsabana.

Årets Kåsabana blir tio svenska mil lång och
skall köras två varv på natten och två på dar
gen. Centralort med start och mål blir Hindås,
där man tidigare haft mycket goda erfarenhe-
ter av liknande evenemang.

 

Om vi känner göteborgsarrangörerna rätt så
fixar de till en svårkörd bana som knäcker
både förare och maskiner. Vi minns 1959 . . .
I skrivande stund har inga meddelanden in-
gått angående anmälan etc men detta kan ni
säkert få reda på om ni skriver till SMKGö-
teborg, Chalmersgatan 31, Göteborg C.

 

Börje Nyström, som serverade oss nyheten om
Zündapps intresse för Kåsan, berättade att
egentligen skulle han ha gjort mc-comeback i
samband med årets Internationella Six Days
Trial. Han var utlovad att köra en Zündapp
250 cc i denna tävling, men då västtyskarna
inte ställde upp i Erfurt, DDR, så brydde sig
inte heller Börje om att åka dit. – Det är all-
tid litet annorlunda att åka utan fabriksser-
vice, och ISDT är alltid ISDT ansåg Börje. På
vår fråga om han tänkt träna mycket mc-
körning inför en comeback (han är 44 fyll-
da . . .) ansåg Börje att det först och främst är
fråga om fysiskt trim — att hålla konditionen
uppe – åkningen är något som man liksom
har till skönks från förr i tiden, sa Börje Ny-
ström, Kåsasegrare i Örebro 1950.

På nedvög mot ISDT stannade MC-NYTT’s ut-
sände en halvtimme hos Ove Lundell med fa-
milj i Varberg. Där fick vi se Oves hemliga
vapen – 2 månader gamle Ove Mikael. Lik-
som en viss kunglig familj har Ove sedan
åtskilliga år varit begåvad med döttrar –
tre till på köpet och dessutom mycket rara
och trevliga! – men detta med Ove Mikael
måste ha varit toppen – nu kan ju familjen
Lundell drag sig ur crossen så småningom
och avvakta det nya landslaget i 500 cc vilket
ju hrr Nilsson och Lundin för längesedan tänkt
på . . .

Vi hann diskutera nederlaget i Hawkstone
Park ävenledes. Ove var varken förvånad el-
ler förtvivlad. – Denna bana visste vi ju vad
den gick för. Vi visste ju att man inte utan
livet som insats gärna gör något resultat där.
Därför tycker jag att vi inte behöver oja oss
allt för mycket över vad som hände – cyklar-
na dom gick visserligen sönder i viss mån –
men dom har ju hållit andra söndagar i VM.
Tyckte således Ove Lundell.

 

I Halmstad träffade vi Gustav Johansson som
berättade att han fått en ”uppsjöspeku-
lanter på nya 250 Cz ”VM-replikan”, Gustav
trodde att det första exemplaret av dessa
replicor hade kommit till Sverige i dagarna.
Han hoppas kunna få fram ett dussin cyklar
före våren 1965.

ERLAND ANDERSSON I SM-TOPP!

Första deltävlingen i tillförlitlighets-SM kör-
des under sista hälften av augusti i arrange-
mang av Hammarby MK och resulterade i en
uppvisning av flertalet förare som nominerats
till lagen i ISDT, bl. a. seger för Erland An-
dersson före Bosse Ekeberg. Båda körde 250
cc Husqvarna. Övriga tre, SM-tävlingar körs
den 4 oktober ,av SMK Arboga, 21-22 nov.
Rasbo MK och 29 nov. Botkyrka MK.

1. Erland Andersson, Kungsbacka MA 14 pr;
2. Bo Ekeberg, Farsta MCK 15; 3. Curt Öberg,
Hammarby MK 18; 4. Hans Hansson, Tibro MK
25; 5. Nils Sedvall, Göta MS 27; 6. Benny Sell-
man, Kungsbacka MA 28; 7. R. Bergvist, Ras-
bo MK; Bror Haglund, Farsta MCK b dåda 29; 9.
Bo i Sjösvärd, Farsta MCK 30; 10. Yngve Eke-
berg, Farsta MCK 35V

TIBBLIN ELLER SMITH – TIBBLIN ELLER SMITH – TIBLLIN, SMITH

Den mest dramatiska och spännande VM-turneringen i motocrossens historia slutade med att Jeff
Smith – som fullföljt samtliga VM-Iopp och aldrig blivit sämre än trea – blev världsmästare
1964. Ett välförtjänt VM-tecken även om Rolf Tibblin dragits med en väldig massa otur de senaste
lappen. Den nye världsmästaren har tagit full pott i de sju bästa tävlingarna som räknas. Alltså
56 VM-poäng till skillnad mot Tibblins 54. Även i sammanlagda poäng står Smith i särklass med
96 mot Tibblins 64. Utan tvekan är Jeff Smith en värdig världsmästare men, men . . . Rolf Tibblin
hade varit mästare för tredje året i följd – och är det rent moraliskt anser flera experter –
om han inte blivit bortdömd sin till synes klara seger i Östtysklands GP.

Sista VM-loppet kördes inför nåra 40.000
åskådare i San Sebastian i Spanien i 40 gra-
ders tryckande värme- och vanns av Jeff Smith
före belgaren Hubert Scailett och de båda
svenskarna Sten Lundin och Ove Lundell. Rolf
Tibblin var tvungen att bryta på tredje varvet
i första heatet då framhjulet skevade och tog
i framgaffeln. Anledningen till detta missöde
var att några ekrar gick av vid kontakten
med en fotpinne i starten. Tibblin låg alldeles
bakom Smith när han tvingades bryta. Sten
Lundin blev tvåa och Ove Lundell femma me-
dan Peo Persson fick kedjebrott. Sensations-
föraren Kurt Gustavsson från Kungsbacka (med
ny NH-motor) tog starten i detta heat och
låg fyra innan han åkte omkull och bröt.

Även i andra heatet tog Kurre starten och
ledde i fyra varv före Smith och hela VM-
kopplet innan han så småningom bröt då han

fick känning av en bröstskada han ådrog sig
i vurpan. Tibblin som till en början låg bakom
Kurt och Sten Lundin körde efter några varv
om dessa och fick kontakt med ledande
Smith. Därefter blev det närmast rena uppvis-.
ningen med de två VM-giganterna växelvis i
ledningen och de båda förarna skar mållinjen
samtidigt.

Trots att det inte gick som teamet Tibblin-
Nisse Hedlund räknat med kommer helt sanno-
likt Tibblin även nästa år att köra NH-ekipa-
get. Före Spaniens GP uttalade sig Tibblin
med vissa farhågor om hurdet skulle bli med
Nisse Hedlunds medverkan nästa år om inte
Rolf blev världsmästare. På detta svarar Hed-
lund nu efter VM:

Det är väl bara att spotta i nävarna och
ta nya tag. (Alltså blir det en svensk världs-
mästare nästa år i stället).

Åke och Torsten leder i Surahammar 1964.

Torsten Hallman gratulerar Åke Jonsson.

ÅKE JONSSON MOT SM FÖR 250

Efter fyra deltävlingar i SM för 250 cc leder
nu Åke Jonsson – grabben som i sommar gjort
sensation pä tävlingsbanorna och var en av
dem som grundlade svenskarnas seger såväl i
lag-VM som lag-NM. Den fjärde tävlingen kör-
des pä snickarbergsbanan i Surahammar
och vanns av Åke före Jan Blomqvist, Nacka,
och Jan Johansson. Först på fjärde plats pla-

cerade sig Torsten Hallman.

Ställningen efter 4 körda tävlingar SM 250 cc:

1. Åke Jonsson, Hammarby MK, 37 poäng; 2.
Jan Blomqvist, Nacka MS, 29; 3. Torsten Hall –
man, UMCK, 27; 4. Jan Johansson, Vetlanda
MS, 23; 5. Leif-Åke Olsson, ›Arboga, 21,5.

TIBBLIN LEDER SM

Rolf Tibblin mot SM-seger i Enköping.