nr 12 (MC-Nytt dec 1963)

Redaktör och ansvarig utgivare: Bengt Björklund

Omslag: Torsten Hallman, Husqvarna 250 cc.

 

UTAN KONKURRENS, TIBBLINS 4:e KÅSA! 1963

Rolf Tibblin, Husqvarna 250 cc.

 

Rolf Tibblin har gjort den fantastiska prestationen, att vinna Novemberkåsan fyra
år i följd, utan annan inteckningsinnehavare som ”medlöpare”. Ingen förare har
gjort en liknande prestation tidigare! Tibblin är på god väg att slå Gunnar Ka-

rléns rekord med sex kåsasegrar och två troféer åren 1926-27-28 och 1929-30-

33. Men Kalén delade sina inteckningar med andra förare vid flera tillfällen.

‘l’ibblin tar ”rena” Kåsor, även om han i den 7:e Kåsan får se sitt namn jämsides

med den legendariske Edvin Sagström, vars trofé (4:e Kåsan) nu uppsättes på

nytt. Hur gör Tibblin? låt oss be honom om ett recept!

 

Det gäller att köra sakta om man
skall vinna Kåsan! Flertalet förare gör det
felet att de går ut alldeles för hårt, och
satsar redan från starten, på så sätt kör
de antingen kull och spolierar sina chanser
genom det, eller också pallar inte cykeln.
Så säger Kåsa-Kungen Tibblin.

Själv försöker jag åka så sparsamt
som möjligt första varvet på natten. Jag
räknade med att eventuellt ha konkurrenter
före mig i prislistan första varvet, förare
som jag sedan kunde ”plocka” på varv
två. Nu blev det inte så. Men jag kunde
ändå öka på andra rundan och köra in tid.
Maskinen gick trubbelfritt och jag behöv-
de inte göra något åt den. Endast se till
luftfiltret här och var, och så tanka.

Detta var Tibblins redogörelse från den
39:e Kåsan, den i Hedemora, som liksom
så många av sina föregångare hörde till ”de
svåraste Kåsorna”. 113 man startade, av
dessa var 82 borta redan efter nattetappen,
ett kraftigt manfall, inte blott förorsakat
av det traditionella Kåsaregnet som fyllde
den i veckan före så torra banan med vat-

ten, utan även av för dålig personlig kon-

dion, för hård satsning, i en del fall allt
för sporadiska maskinförberedelser och i
många fall bristande preparation.

Rolf Tibblin har ett gott tips åt de som
tänker köra kommande Kåsor:

Tänk på att det är cykeln som skall
köra dig genom skog och mark de många

milen. Lägg därför ned ordentligt med ar-
betstid på maskinen, det betalar sig!

TVÅ MÅNADERS FÖRBEREDELSER

SMK Hedemora hade inte haft mer än
litet över två månader på sig för Kåsaför-
beredelserna. Från början skulle ”jubile-
umskåsan” ha körts i Stockholmstrakten,
av SMK-avdelningen i huvudstaden, men
denna överlämnade ganska sent arrange-
manget till den rutinerade storklubben i
södra dalarna. Det var ett grovt jobb som
lastades på hedemoraborna, men de klara-
de provet med glans. Nog för att banlägg-
ning och tävlingsledning som vanligt fick
en del hårda ord att bita i, men det var
garvat folk som lyssnade till klagolåten,
till stor del från förare som borde veta vad
en Kåsa var för något vid det här laget.
Som tävlingsledaren Bengt Reaner uttryck-
te sig:

Vad vi vet är Kåsan elitens tävling.
Vi kan inte rå för att förarna kommer hit
och inte har sina cyklar i ordning! Un-
derförstått ansåg Bengt Reaner också
att en stor del av de som bröt gjorde detta
i brist på firmastöd.  Privatförarna kan
förståeligt nog inte kosta på sina cyklar
hur mycket som helst. Men vattentätning
hör nu till sådana förberedelser som inte
kostar så mycket. Inte heller att man har
reservtändstift med sig. I skogen kring ba-
nan hördes en juniorförare under nattetap-
pen leta bland publiken efter någon som
hade ett tändstift på sig . . .

Rolf Tibblin stod som sagt inte att hej-
da. Det hjälpte inte att Husqvarnafabrik-
en sökte skapa intern konkurrens till mäs-
taren genom att firmaanmäla Ove Lundell
Husqvarnadebut! och finnen Hok-
kanen (sammaledes) på fabriksmaskiner. Ove
låg visserligen länge på andra plats, en pla-
cering som han måste uppge på dagvarvet,
då fästöronen som höll stötdämparen på
ena svängarmen säckade ihop. En ”vanlig”
förare skulle säkert ha brutit för en sådan
malör, men inte Ove. Han hade inte kört
i en tävling som Kåsan sedan 1959, men
hans gamla rutin sade honom att det löna-
de sig att reparera. Ove skaffade genom en
vänligt sinnad lantbrukare (alla lantbruka-
re i Dalarna är vänligt sinnade mot mc-
sporten!) en bit järnvägsräls, en Slägga och
några järnbrickor. Över en halvtimma tog
Oves reparation, varefter han kunde fort-
sätta och bli fyra i tävlingen. .

ÖSTERBERGS PRESTATION

Ingemar Österberg gjorde en annan för-
nämlig prestation i Kåsan. När alla övriga
förare av Husqvarna och konverterande
märken ställde upp med ombyggda maski-
ner, valde Ingemar att köra en ”Silverpil”
i standardutförande. Ingemar Österberg som
är en crossförare med mångårig erfarenhet,
brukar sedan flera år tillbaka köra Kå-
san, och detta i sadeln på militära motor-
cyklar. Han är nämligen civilanställd hos
arméns tygverkstad i Stockholm. Som så-
dan har han möjlighet att välja motorcykel,
och bland tusentals Jawor hittade till slut

Ingemar en Silverpil, den här med original-
lackering, (silver och röd), men med kro-
nans svart/ gula plåtar. Vad som var gjort
med cykeln? Ingenting annat än nedväxling
genom 54-kuggars påhängsdrev bak. Mo-
torn var standard, arméns standard och
däcken var vanliga ”trials universal” med
rund sektion. Vad sägs om att bli 3:a i
Kåsan med en sådan cykel?

OCH GUNNARS

En annan uppmärksammad placering var
Gunnar Johanssons med 500 cc Triumph.
Gunnar var den ende som körde en fyr-
taktare, och den ende som körde en 500
cc. Maskinen hade han fått låna av
Triumph i Conventry, efter att via MC-
NYTT ha varit i förbindelse med denna
fabrik. Maskinen hade tidigare körts i ett
par tävlingar, Wales twodays och ISDT,
av fabrikens förare Johnny Giles.

Många skulle ha tvivlat på att det gått
att köra 500-kubikare på Kåsabanan 1963,
om inte Gunnar Johansson bevisat detta.
Hans prestation var så mycket större, som
han fortfarande hade ont i ena benet, ef-
ter sin crossvurpa tidigare under säsong-
en. Säkert hade placeringen kunnat bli än-
nu mera framskjuten, om Gunnar kunnat
satsa litet hårdare. Nu väckte hans körning
med Triumph mycken beundran.

Sune Skogsmo gjorde sin hittills förnämsta
Kåsakörning, och blev 2:a med en moto-
cross Husqvarna VM-replica. Han hör
till dem som kan konsten att ”ta det lungt”
och vinna i det långa loppet.


Ove Lundells förnämliga debut på Hus-
qvarna förtogs något av krångel på dag-
etappen, men Ove kunde ändå komma 4:a.
Samtliga tre fabriks-Qvarnor var utrustade

med Earlsgaffel.

Nedan: Hokkanen, en annan Husqvarnade-
butant – han blev 6:a.

Slutresultat 1965 års Novemberkåsa:

1. Rolf Tibblin, Husqvarna 250, 62 prickar, 2.
Sune Skogsmo, Husqvarna 250, 109, 3. Ingemar
Österberg, Husqvarna 175, 122, 4. Ove Lundell,
Husqvarna 250, 145, 5. Kurt Öberg, Husqvarna
175, 146, 6. Olavi Hokkonen, Husqvarna 250,
154, 7. Gunnar Johansson, Triumph 500, 156,
8. Åke Pettersson, Husqvarna 250, 165 = Bästa
A-,junior, 9. Anders Ståhl, Husqvarna 250, 201,
10. Erland Andersson, Lindström 356, 209, 11.
Inge Hellberg, Husqvarna, 224, 12. Åke Her-
mansson, Husqvarna, 225, 13. Peter Cederberg,
CMB 175, 246, 14. Raymond Pettersson, Husqvar-
na, 251, 15. Tore Bäck, CMB 175, 272, 16. Curt
Svenman, Husqvarna 175, 281, 17. Erik Hjal-
marsson, Monark 200, 295, 18. Benny Mollqvist,
Husqvarna, 308, 19. Finn B. Kraft, Husqvarna
250, 311, 20. Roine Lindqvist, Husqvarna, 338,.
21. Roland Karlsson, Husqvarna, 340.

 

5 MIL OCH 100 ARMHÄVNINGAR

 

När Rolf Tibblin nyss hade fått körkort var han med och spelade fotboll i Turebergs IF. Men han slarvade med träningen tyckte lagledningen, som gav honom ett ultimatum: Ställ motorcykeln åt sidan och kom med och träna annars får du inte vara med i laget. På det sättet förlorade Tureberg ämnet till en bra fotbollsspelare.

 

Han lade bollskorna på hyllan och började åka motocross i stället. I dag är han så bra på det att världsmästarkollegan Torsten Hallman inte drar sig för att förklara att ”Tibbe” nog kommer att vara oslagbar på tävlingsbanorna flera år framåt. Och vad beträffar träningsprogrammet – ja där hänger knappast någon av fotbollsspelarna med…

 

Rolf Tibblin, 26, håller på att bli en legend. När vi gjorde den här intervjun ringde en av TV:s motorexperter och frågade om det var sant vad som berättades om hans träningsmetoder: – Är det sant att du inte röker eller dricker sprit? – Jo, sa Rolf Tibblin, men det är väl ingenting märkvärdigt med det.

 

Nej, något märkvärdigt är det inte, han gör det för att han trivs med det. Om det funnes en pokal, ett VM för ungdomsidoler som föregår med gott exempel, vore Tibbe en av de allvarligaste konkurrenterna om segern även där. Fast han skulle förstås aldrig ha en chans att vinna i en öppen omröstning efter som tävlingsförarna på motorcykel av många betraktas som förväxta knuttar.

 

Ett möte med den regerande dubble världsmästaren i 500-crossen skulle kunna ta folk ur den villfarelsen. Det är en grabb som satsar allt på sitt tävlingsintresse. De senaste två åren har han också vunnit praktiskt taget allt som går att vinna. Ändå är han ingen fanatiker och tränar inte för att det måste så vara, har inget bestämt schema, inga fasta tider.

 

Det var slavdrivarmentaliteten som retade honom mest när fotbollsledningen en gång i tiden ställde sitt ultimatum. – Träningen måste vara rolig, man får inte plåga sig igenom den. Tar det emot någon dag så avstår jag och kör dubbelt så hårt dagen därpå i stället. Det är när träningen är rolig som den gör nytta.

 

Rolf leder gymnastikträningen i sin hemmaklubb, Upplands-Väsby MK. Han kör ett hårt träningsprogram med grabbarna, men det är ingen som knorrar. Och världsmästaren är rätt stolt över sina lärjungar: – Gosse, vi är 40 killar i klubben, och ingen som röker…

 

Men det fordras naturligtvis mer än toppkondition för att nå högst i den här sporten. – Man måste ha blick för tävlingen, kunna fatta blixtsnabba avgöranden och vara otroligt envis, för nybörjaren har många motgångar. Och man måste lära sig åka avspänt, låta cykel gå som den vill och hjälpa den fram i stället för att tvinga den.

 

Det finns inget skönare än att köra en tävling och känna att man orkar. Det märks genast om man varit ute och suddat. För en tävling i veckoslutet får man börja skärpa sig redan på onsdagen, lägga sig tidigt och helst sova minst tio timmar. Att det är ett program som ger resultat visar den stora prissamlingen: ett hundratal stora pokaler, otaliga små plaketter och bucklor.

 

Jag skall göra ett glasskåp och sätta dom i, det blir för mycket för morsan att damma… 1954 började han tävla. De första stora segrarna kom 1958 och framförallt –59 då han vann praktiskt taget allt som fanns att vinna i 250-klassen.

Samma sak upprepades i 500-klassen förra året. I år missade han deltagande i lag-VM på grund av skada.

 

Vann internationella sixdays 1960, det första året man tävlade om en individuell titel. Han har tävlat i praktiskt taget alla europeiska länder där man kör motocross, inklusive Sovjet, där han höll på att reta gallfebern på funktionärerna genom att vägra köra på en livsfarlig bana. Ursinniga ryssar rättade till banan inför det hotet, och världsmästaren placerade sig som 2:a.

 

På en säsong hinner han med 35-40 tävlingar. När våren kommer packar han tävlingscyklarna på släpvagnen och flyttar söder ut, slår upp högkvarteret i en husvagn i Belgien för att ha nära till kontinentens tävlingsbanor. Dit kommer också föräldrarna som brukar tillbringa några sommarveckor hos Tibbe som tar dem med mellan tävlingarna.

 

Kul för morsan och farsan att få komma ut lite, säger han. Vem skulle inte vilja ha en sådan idol till son. ”Rejäl” är ett ord som i vårt vilda tidevarv nästan råkat i vanrykte, men det beskriver rätt bra vår dubble världsmästare i 500-crossen. Han har allt som behövs för att behålla sin position i toppen.

 

Bilder från MC-Nytt, text från BP reklam ”Även ni vinner på Mästar-märket”.

BÖRJADE TRÄNA SOM 13-ÅRING

 En otrolig naturbegåvning, säger expertisen om världsmästaren i motocrossens 250-klass, Torsten Hallman. Men allt är inte medfött, påpekar han själv. Jag har kört motorcykel se´n jag var 13 år. Tror nog att det gör en hel del till. Då körde man så fort man kom åt, tränade i alla väder, gav sig ut även om det spöregnade. Det skulle jag aldrig göra nu för tiden …

Knappt 17 år fyllda körde Torsten sin första tävling, Nymanpokalen i Uppsala. Det var år 1957, och redan i debuten blev det seger, visserligen i B-juniorklassen, men dock en 1:a-plats, som smakade ”mera”. Nämner man att placeringen i hela startfältet utgjordes av 2:a-platsen och att ”Totte” slutade endast en prick efter Rolf Tibblin (hans sedemera ”stallbroder” och tillika hårdaste konkurrent) så förstår var och en kapaciteten hos denne debutant inom mc-sporten.

Visserligen utgjordes inte inledningen av Torsten Hallmans karriär av en crosstävling, men det var dock motocrossen som snart skulle gripa honom på allvar. Det var också i ”lilla klassens” serie som Torsten gjorde sina framsteg på crossbanan. Cykeln var hans ordinarie ”Silverpil”, som tidigare varit till mycket nöje vid körningar på vanliga vägar.

Fyra raka segrar, individuella, i den lokala serien skvallrar om speciella talanger.

Därför förstår man också att Husqvarna-fabriken hade ett visst intresse att stödja den unge föraren vid denna tidpunkt. Torsten fick kontakt med sportledningen hos HVA och kunde snart, glad i hågen, sadla en ”fabriks”-175 cc.

Torsten hör till dem som offrat studierna för en idrottskarriär, pluggade bara på höstterminerna, startar VM-träningen direkt efter trettondag jul. På så sätt tar ingenjörsstudierna dubbelt så lång tid som de borde göra, men det är det värt, anser han. Jag ångrar absolut inte att jag valt idrotten, och jag skulle göra likadant igen. Visserligen tar studierna längre tid, men sporten har givit mig så mycket att jag inte förlorat någonting.

Svenskarna har toppat de internationella crosstävlingarna i många år nu. Torsten anser att vi har bra maskiner att tacka för en del av framgångarna, men att det ytterst beror på disciplinerade och förståndiga förare. Man kan skilja på två stilar: den svenska, engelska och tjeckiska där rationellt tränade förare försöker köra förståndigt och den kontinentala, där man kör på fullgas så länge det går. Svenskarna letar upp bästa spåret på banan, kontinentalerna brakar bara rätt på.

Under en tävlingssäsong hinner Torsten med ett 40-tal tävlingar. Från nyår till och med augusti ägnar han sig helt åt förberedelser och tävlingar. Direkt efter trettondag jul sätter han i gång träningen och börjar samtidigt med alla praktiska förberedelser för den långa tävlingssommaren. Det är mycket som skall ses över, packas och göras i ordning.

VM-säsongen börjar i mars, och sedan tillbringar Torsten mesta tiden utomlands fram till augusti, bor i tält om vädret är bra. Husqvarna gör cykeln klar inför tävlingssäsongen, men väl ute i Europa får Torsten sköta den detaljen. Det är roligt när det går bra, men tröstlöst när någonting krånglar och man får tillbringa dagarna mellan tävlingarna på någon verkstad. Då längtar man hem från alltihop.

En VM-tävling består av två heat om 45 minuter vardera. Var så säker på att det känns i hela kroppen när man kommer ner på vårarna direkt från våra snöiga banor här uppe där man inte kunnat få den rätta körträningen. Framförallt är det händerna som går åt. Men någon farlig sport är inte motocrossen, anser han. Själv har han klarat sig från större skador sedan 1960. Det är bara starten som är litet knepig, man får se upp i trängseln.

250-klassen har framtiden för sig, tror världsmästaren. Redan nu är det flera 250- än 500-åkare, och konkurrensen har blivit mycket skarpare bara på de sista två åren. Själv tänker han inte ta steget upp i 500-klassen. Reglerna är litet krångliga i det fallet, dessutom tycker han det verkar lönlöst att tampas med gode vännen Rolf Tibblin.

 

ÅRETS MEST OMDEBATTERADE CROSS-TÄVLING!

Tibblin och Valek efter den hårda striden om förstaplatsen i Tjeckoslova-
kiens GP. Men det var inget fusk av tjeckerna då de anmälde Valek på en
263 cc – reglerna tillåter – ännu – sådana cyklar i GP-loppen, 500 cc.

Det började på Hotell Hälsingborg, presshögkvarteret
för Moto Cross des Nations. MC-NYTT hade i ett
föregående nummer haft nyheten om Valeks fantastiska
körning och andraplacering i Tjecko’s 500-GP med en
uppborrad 250:a CZ. – Det måste vara feltryck, sa en
– var fick du den nyheten ifrån sa’ en annan. Sånt
frågar man nu inte en tidningsutgivare – det är ju enl.
lag som bekant hemligstämplat.

Inför vår debattartikel i MC-NYTT nummer 11/63 om
tvåtaktarna i 500-klassen, kontaktade vi Svemo, med
uppgift om de internationella reglerna. Därvid uppges
att klassen hade minimum 351 cc och att FIMs kontrol-
lant uppgett att Valeks maskin var på minst denna cc i
Tjeckoslovakiens 500-GP. Genom att låta frågan gå
vidare till FIM:s kontrollant Mr. H. R. Taylor, för be-
kräftelse, har vi nu svart på vitt på att de Svemo-upp-
gifter, som av okunnighet eller vilseledande syfte läm-
nats MC-NYT T var felaktiga. Vi beklagar blott detta
faktum. Mr H. R. Taylors svarvsbrev återges i översätta
ning såväl som i original i faksimil här nedan.

Det ÄR alltså – fortfarande – tillåtet att köra med
crossmaskiner från 251 cc och uppåt i alla GP-lopp.
Men MC-NYTT håller med Mr Taylor – de uppbor-
rade 250:orna kan bli 500-klassens
död! Men därifrån till att förbjuda
”över 351 cc” är ett långt steg!

Sådana här fantastiska hopp tog Valek Med 263 cc Cz under sin jakt efter bortflyende Tibb-
lin i Tjecko”s 500-GP.

 

FÖLJ TORSTEN RUNT BANAN!

Torsten Hallman körde sin första motorcykeltävling, knappt fyllda 17. Det var en till-
förlitlighetstävling, – en form av mc-körning som är mycket lärorik om man vill framåt
i andra grenar. Där tränas omdömet upp, och reaktionsförmågan måste många gånger
vara minst densamma, snabba inne på knixiga skogsvägar, som ute på en snabb crossbana.
Trial är också bra crossträning, trots annorlunda körteknik och annorlunda maskiner. Tors-
ten Hallman har haft förmånen att bo och växa upp ute på landsbygden, med goda trä-
ningsmöjligheter alldeles in på knutarna. T-tävlingar och trial är en god början för en cross-
förare, men många grabbar går numera inte denna omväg – de köper direkt en crosscykel
och börjar köra. Vad behöver de då mer för att tävla? Först och främst tävlingslicens.
Denna erhålles genom en Svemo-ansluten motorcykelklubb, och vet Du inte vilken klubb
Du bör vända dig till – skriv då några rader till Svemo, Svenska Motorcykelförbundet,
Öregrundsgatan 14, Stockholm N. De ger dig upplysningar om vilken klubb som är lämp-
ligast för cross inom Ditt distrikt. När Du löst medlemsskap i klubben, vilket brukar kosta
c:a 15: – återstår licensavgiften innan Du får börja tävla. En juniorlicens i motocross kos-
tar 59: – för ett helt år och innefattar då även olycksfallsförsäkring som ger dig 5: – om
dagen som extra sjukpenning och 30.000 vid full invaliditet.

1 Besiktningen är mycket viktig – ha
allting i ordning på cykeln innan Du
går upp på besiktningsbryggan.

2 Sista förberedelserna före utåkning-
en till start. Du glömmer väl inte att
knäppa hjälmen och öppna bensinkra-
nen? Även en mästare kan glömma.
3 Kom inte för sent till starten som fö-
raren på bilden. Var på helspänn. Stu-
dera förarnas startposition på cyklarna
hopkrupna, toppkoncentrerade. Luta
dig framåt så undviker Du att maskin-
en stegrar sig onödigt.

4 Starten har gått. Det gäller att ”riva
åt sig” ett så stort försprång som möj-
ligt redan till första kurvan.
5 Är det torrt och fint underlag kan
du köra hårt.

6 Är det lerigt och halt – ta det mera
lugnt – en vurpa kan spoliera Din se-
ger!

7 Försök finna ut bästa hjulgrepp ge-
nom att välja spår på banans mest fram-
komliga partier.

8 Då och då lättar hjulen, behärska
gasen så inte bakhjulet spinner loss onö-

digt vid nedslaget igen.

9 Draget i en modern tvåtaktare är of-
ta förbluffande – bli inte nervös om
maskinen stegrar sig vid häftigt gaspå-
drag. Parera genom att luta kroppen
framåt och rikta in framhjulet i rätt
kurs så du inte ”vobblar” med hjulet i

nedslaget=vurpa.
10 Våta banor med vattenplask är all-
tid förrädiska. Försök undvika de vär-

sta pölarna. Ha maskinen väl prepare-
rad mot väta före start på en sådan

bana.
11 Jagad av en farlig konkurrent? Se
till att Du har depåtjänst som ger Dig

signaler hur Du skall köra. Sitt inte
och vänd på huvudet ideligen för att se

vem som ligger efter Dig – det kan
sluta illa.

12 Endast rakan mot målet återstår nu.
Kör hårt men ändå lugnt – tag inga

onödiga risker de sista metrarna. Kon-

centrationen på uppgiften måste finnas
ända tills den svartvitrutiga flaggan fal-

lit.

 

Har Du vänt Dig till rätt klubb –
och det hoppas vi Du har, så finns en täv-
lingsbana, på vilken Du kan träna, som
regel minst en kväll per vecka. För att få

träna måste man ha reglementsenlig

utrustning – svemogodkänd skyddshjälm,
handskar av läder, skinnbyxor, samt grova
högskaftade läderkängor eller d:o stövlar.
För flera år sedan var det obligatoriskt äv-
en med skinnjacka i motocross, men efter-
som cross är en svettig gren, så slopades
denna regel. Kortärmade tröjor är dock
förbjudna, likaså får man ej kavla upp ärm-
arna på tröjan.

VILKEN KLASS

250-klassen synes vara den mest poulära
numera, och många nybörjare väljer den-
na klass för sin debut. Det kan dock vara
svårigheter ibland att få tävlingstillfällen,
ty de många förarna gör att det blir trångt
i startfältet, som ofta maximeras till 30
man. I 250-klassen brukar det finnas gott
om bra begagnade tävlingsmaskiner, kost-
naden för en nybörjarcykel kan ligga mel-
lan 1.000: -, 1.500:- beroende på vilket
skick den är i. I de flesta fall rör det sig
om ändrade Silverpilar, vilka försetts med
ombyggnadssatser till 250 cc. Men även en
bra Greeves brukar kunna gå att få för
1.500: -, 2.000: , en maskin som är
mycket populär på grund av sin stabilitet.
Blir det tal om nyare modeller blir givetvis
priserna högre, och på s. k.replicamodeller
av Husqvarnas senaste 4-växlade VM-ma-
skin, år andrahandspriserna ganska höga.
Ny kostar en sådan maskin c:a 4.600: –

Naturligtvis kan Du även börja köra i
500-klassen, som idag behärskas av fyr-
-takts specialmaskiner i höga prisklasser,
men där även tvåtaktarna (över 351 cc)
börjar komma allt mer de också. Bra be-
gagnade engelska crossmaskiner såsom AJS,
Matchless, BSA och hybrider med
Triumphmotor kan man erhålla för hygg-
liga priser idag. Replicamodeller av Hus-
qvarna och Litos VM-maskiner är i regel
mycket dyra i andra hand. Nya kostar så-
dana cyklar omkring 9.000: – under det
att om man väljer en engelsk crossmaskin
i produktionsutförande så ligger priset om-
kring 5.000: -. De senare är då tyngre och
mera standardbetonade. På senare tiden har
bröderna Rickmans berömda Metissé bör-
jat importeras till Sverige. Dyra, men av
hög kvalité!

En mycket viktig del i den eventuella
framgång Du kommer att möta på cross-
banan är hur Du sköter Din maskin. I den

av MC-NYTT utgivna boken ”MOTO-
CROSS – sporten på toppen” finns utför-
liga regler för hur man preparerar och skö-
ter sin crosscykel. Crossboken kostar häftad
7:75, inbunden 9:85 och rekvireras direkt

från MC-NYTT.

TRANSPORTPROBLEM

När Du trimmat färdigt Din cykel och
skaffat all nödvändig utrustning och an-
slutit Dig till en klubb återstår transport-
problemet – för många mycket-väsentligt.
Förr i tiden ordnade klubbarna med last-
bilstransporter för sina förare och man satt
även hela gäng under presenningar på såda-
na bilar. Nu verkar det som om varje juni-
orförare så fort som möjligt önskar kopie-
ra VM-topparna och deras relativt flotta åk
med vidhängande släp. En billig form av
transportfordon är dock om ett par grab-
bar slår sig samman och köper någon be-
gagnad skåpvagn eller pickup – om man
har möjlighet att för egna pengar rusta
upp en sådan. En personbil med släp är
givetvis mest praktiskt, men tänk då på att
draganordningen på bilen måste besiktigas
och släpkärran registreras. Maxvikten på
släpet får inte överstiga tredjedelen av bi-
lens tjänstevikt.

SPORTSKVALLER

SMK Hedemora, vars genomförande av Novem-
berkåsan 1963 skedde på rekordtid – ca två
månaders förberedande – kommer att få Sve-
riges 250-Grand Prix i Motocross 1964. Tävlings-
dagen blir söndagen den 5 juli. SMK Hedemo-
ras crossbana ligger alldeles vid vägkanten
av den gamla TT-banan, vilken klubben hop-
pas kunna åter öppna till året därpå, 1965,
och återupprätta det ”riktiga Grand Prix” –
det på landsväg.

Med crossbana, Go-Kartbana och en TT-ba
liggande i varandras omedelbara närhet, 0ch
med sina otvetydliga stora resurser, är SMK
Hedemora utan tvekan landets mest välrusta-
de motorkiubb. Förutom de nämnda grenarna
står trial och T-tävlingar på programmet, och
man undrar ibland hur klubbmedlemmarna ba-

ra orkar med allt.

Under Novemberkåsan träffade MC-NYTT Sve-
mos ordförande Eric von Essen. Denne upp-
lyste oss om att SMK:s Guldjubileum ej bör
förväxlas med svensk motorcykelsports, då
det redan före SMK funnits aktiva motorcykel-
klubbar här i landet, och även tävlingar. På
frågan vilka dessa klubbar var, och när det
i så fall kördes tävlingar före 1913, kunde
dessvärre inte ordföranden svara. Om så är
förhållandet, att mc-sport bedrivits i organi-
serad skala före 1913 i Sverige, skall MC-NYTT
gärna stå till tjänst med upplysningar när och
var, om någon initierad kan komma med för-
medling av dessa upplysningar. Vi ställer oss i
så fall frågan: Vilket år tidigare skulle 50-års-
jubileet ha firats, och vilka var de ansvariga
för att detta jubileum ”missades”?

 

Nästa års Kåsa beräknas gå i Norrköping, där
tävlingen tidigare arrangerats åren 1922, 1930,
1949 och 1957.

 

Litet Kåsastatistik. Sammanlagt var 158 förare
anmälda till tävlingen i Hedemora. Av dessa
startade 115, varav 18 man tillhörde B-junior
grupp 2, dvs. de hade ”endast” att avverka
nattvarven. 51 man gjorde sammanlagt detta
– och av dessa var en (!) B 2-junior, Claes
Wennerlund från SMK Arboga. Av de 51 som
kom i mål på natten startade sedan 28 på
söndag morgon, varav 21 man fullföljde totalt.
Av 14 anmälda klubblag kom inget i mål, och
av tre märkeslag var resultatet lika magert.
Gösta Andersson, Göte Thuresson, Gust. Jo-
hansson och ett par skånska trialförare (bl. a.
Lars Clifford) tävlade samma dag som Kåsan
gick i en dansk kopia av ”Scott Typ Trial” på
Fyn. Thuresson som inte-kört på över ett år,
blev bäste man i trialproven och 4:a totalt. I
januarinumret kommer ett utförligare repor-

tage.

En av de mest otursdrabbade i Kåsan var trial-
Specialisten Stellan Lemborn, som körde kull
med sin 250 Flink så olyckligt att han bröt be-

net.

David Bickers har erövrat brittiska mästerska-
pet i motocross, 250 cc, 1965 på Husqvarna.
Hans framfart på de engelska crossbanorna
har väckt en enorm publicitet denna höst. Da-
vids Husqvarna har testats i flera engelska mc-
tidningar och samtliga har konstaterat ”att
det här är ingenting för amatörer”. Engelsmän-
nen har som vanligt sin egen syn på saken,
och de vill väl försöka inbilla sina läsare att
Husqvarnan är svårkörd. Nu vet vi ju själva

från vår hemmamarknad att så inte är fallet,
utan V-replicor köps av nybörjare t. o. m.

Vem som skall få Bickers ynnest för 1964 år
i skrivande stund inte avgjort. Cz har erbju-

dit cykel plus ekonomiska villkor, Bultaco har
också dykt upp och ställt sin senaste skapel-
se, den 250:a som ej blev klar i år, men är
färdig nu för nyåret, plus en summa pen-
ningar. Även Husqvarna har offererat Bickers
en maskin på vissa villkor, men några spe-

ciellt ekonomiska förmåner utöver cykel lär
visst inte ha vant på tal. Bickers år som sagt

i valet och kvalet . . .

 

Vilket år nu bäst för sporten? Att Bickers fort-
sätter att köra Husqvarna även i VM och på
så sätt får slåss internt med Hallman, eller
att han kör ett annat märke? Utan tvekan det
senare alternativet.

 

Vi skall förklara oss närmare. Det är bättre
för sporten att Bickers på Bultaco slåss mot
Hallman på Husqvarna, än att båda åker sam-
ma märke (Husqvarna) och utklassar alla öv-
riga. Det är bättre för Husqvarna när Hall-
man på detta märke slår Bickers på Bultaco
än när han slår sin egen märkeskompis. Om
båda kör Husqvarna kommer de förmodligen
att bli så överlägsna alla andra, att detta
förtar spänningen från hela VM-serien i 250 cc,
och på så sätt dödas publiciteten för denna
klass. Även hos Husqvarna lär man vara inne
på detta resonemang.

I England hoppas man dock i det längsta att
Bickers skall vara ”nationell” och köra för
något av deras egna märken. Greeves har
inte gett upp hoppet, och de håller i. n. på
med en ny motor, av märket Alpha, vilken har
ett förgasararrangemang direkt på vevhuset,
och separat växellåda av märket Albion. Men
om vi inte missminner oss – är det inte Al-
bion som också gör växellådorna till Villiers,
och som förorsakat Greeves så mycket be-
kymmer tidigare?

Kurt Grahn, Motala, jobbar febrilt med sin
nya firma och har nu presenterat ytterligare
en ny katalog, denna gång på tjugo sidor,
innehållande allt som rör cross. Katalogen
upptar först de kända Metissemaskinerna, så-
väl som Rickman komponenter för cross. En
nyhet därvid: Rickman har nu glasfibertankar
och skärmar, passande Husqvarna! Vidare in-
nehåller Grahns katalog kompletta reservdels-
listor för Matchless comp. motorer och AMC
crossväxellådor, Ceriani framgafflar och stöt-
dämpare, hjul, fälgar, ekrar, däcklås, däck,
vajrar, styren, kedjor, drev samt inte minst
crossutrustning såsom stövlar, skinnbyxor

hjälmar och glasögon. Den nya katalogen sän-
des mot 1:50 i frimärken från Kurt Grahns

Motor, Borgmästartorget 2 A, Motala.
MC-NYTT’s tidigare meddelande om en ny
och större Husqvarna tvåtakt i 500-klassen

1964, bekräftas endast genom ett meddelande
i dagspress, som publicerades i november.
Där talades det om 400 cc och premiär för
Ove Lundell på denna fabriksmaskin. En ”ny-
het” som MC-NYTT haft långt tidigare.

Kurt Öberg var en annan förare, som
gjorde bra ifrån sig i Kåsan, där han blev
5:a med sin 175 cc Husqvarna, fram-
gångsrik i sin klass även i tillförlitlighets-
SM.

MÄSTARNA LEDER I TILLFÖRLITLIGHET

Årets andra SM-avsnitt i tillförlitlighet,
som vanligt innehållande två tävlingar, un-
der och över 175 cc, kördes av Farsta
MCK sista söndagen i oktober på en c:a
fyrtio km lång bana som kördes fyra varv
på Järvafältet utanför Stockholm. Tävling-
en blev mycket hård för somliga deltagare
och ungefär hälften av de över hundra star-
tande tvingades bryta.

Med sin lägre körtid blev 175-cc-täv-
lingen som brukligt mindre prickbelastad
än den större maskinklassen. Som ”gubbe i
låddan” ställde Rolf Tibblin upp med sin
500 cc Hedlund. Tibblin hängde länge med
teten i stora klassen, men blev försenad ge-
nom kullkörning.

Tekniskt sett innehöll tävlingen ingen-

ting av intresse, förutom den nämnda
500:an. Maskinmaterialet var helt och hål-
let enahanda, Silverpilar, somliga på 175
cc, somliga konverterade till större cc.
Lindströms nya 356 cc fanns ännu inte ute
– den sparades till Kåsan – och den Ma-
skin som Hasse Hansson vann stora klas-
sen med var den vanliga 250:an från Mal-
möfirman. Genom sin seger i 250 cc den-
na gång, och sin 3:e plats i Vimmerby, le-
der Hasse nu åter SM, liksom Bo Ekeberg
med glans försvarar sin SM-titel i lilla klas-
sen. ,
Två tävlingar återstår, Kungsbackas den
24 november, och Botkyrkas den 1 decem-
ber. Tre av dessa SM-avsnitt räknas veder-
börande förare till godo som SM-resultat.

Resultat, Farsta MCK. andra SM-avsnittet i
tillförlitlighet 1963:

175 cc: 1. Bo Ekeberg, Uppsala MCK, 0 pr,
2. Erland Andersson, Kungsbacka MA, 6, 3.
Kurt Öberg, Hammarby MK, 14, 4. Gunnar Nils-
son (bästa A-jun.) Nacka MS, 17, 5. Ola Mag-
nusson, Uppl Väsby MK, 22, 6. Roine Berg-
qvist, Rasbo MK, 29, 7. Anders Ståhl, Göta MS,
32, 8. L.-E. Johansson, Tibro MK, 32, 9. V.
Adolfsson, Kinna MK, 33, 10. Curt Svenman,
Ing. I, 38, 11. Anders Berglind, Hammarby MK,
50, 12. Hans Bohlin, Uppsala MCK, 51.

175- cc:

1. Hans Hansson, Tibro MK, 7, 2. Jan
Blomqvist, Farsta MCK, 13, 3. Rolf Tibblin,
Uppl. Väsby MK, 15, 4. Bo Sjösvärd, Linkö-
pings MS, 19, 5. Staffan Eneqvist, Nacka MS,
20, 6. Bror Haglund, Farsta MCK, 20, 7. Tommy
Hultén, (bästa A-jun.), Kungsbacka MA, 27, 8.
Åke Pettersson, SMK Örebro, 33, 9. S.-E. Söder-
holm, Hammarby MK, 36, 10. Inge Hellberg,
Nacka MS. 36, 11. Lasse Larsson, Västra MK,
38, 12. Olle Pettersson, SAMS, 42, 13. Curt Bri-
stam, Nacka Ms, 46, 14. Yngve Ekeberg, Upp-
sala MCK, 50, 15. Bo Andersson, Kungsbacka

MA, 55.

SM-tabell. -175 cc:

Bo Ekeberg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .       17 17 34
Kurt Öberg                                                   13 13 26
Gunnar Nilsson                                             9 12 21
Vilke Adolfsson                                              12 7 19
Benny Sellman                                                15 – 15
Erland Andersson                                          – 15 15
Anders Ståhl . . . . . . . . . . . . . . . . . . .            6 9 15
Roine Bergqvist …………. ..                          2 10 12
Arne Rydholm .. …………. ..                           11 – 11
Ola Magnusson …….                                       – 11 11
175- cc:

Hans Hansson . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 13 17 30
Bo Sjösvärd  ……….. ..                                  15 12 27
Bror Haglund  ……                                         9 10 19
Håkan Handin ……… ..                                   17 – 17
Rolf Tibblin . . . . . . . . . . . . . . . ..                   – 15 15
Hans-O. Lindholm ……… ..                           12 – 12
Gerry Johansson  . . . . . . . . . ..                      11 – 11
Staffan Eneqvist . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..     – 11 11