nr 10 (MC-Nytt okt 1963)

Redaktör och ansvarig utgivare: Bengt Björklund

 

Omslag: HÅRDASTE HITTILLS var det i MCdN

mellan Sverige och England. Arthur Lampkin

420 BSA leder här före Ove Lundell Monark.

 

TIBBLIN DUBBEL DUBBEL!

Vann även SM i 500 cc två år i följd.

Ove 2:a – i strid med Storken.

SM i 500-cross är slutkörd och bjöd på idel överraskningar. För det första att Rolf Tibblin
efter sin Luxemburgskada kunde ställa upp så snabbt – och vinna SM, vilket skedde på
hans egen hemmabana i Upplands Väsby den 15 september. Tibblin inte blott vann, utan
vann klart båda heaten och därmed var han klar mästare innan slutomgången skulle köras
i Uddevalla söndagen senare. Däremot var det inte uppgjort om silver- och bronsplatserna.
Slutstriden på Kurödsbanan kom att stå mellan Ove Lundell och Sten Lundin, som vardera
vann sitt heat med mycket knapp marginal före varandra. Ove hade dock den bästa sam-
manlagda tiden och totalvann på så sätt det femte avsnittet och tog en meriterande 2:a
plats i SM – vilket han f. ö. gjorde även för två år sedan. I sista SM-tävlingen körde Tibb-
lin den nya Hedlundsmotorn instoppad i sin Husqvarna originalram. Förmodligen enda
gången denna motor körs under namnet Husqvarna – då fabriken till 1964 endast kommer
att köra med tvåtaktsmotorer som är representativa för deras egen serieproduktion. Två
nya fabriksmaskiner på cylindervolym mellan 351-400 cc kommer att byggas i vinter men
vilka som skall köra är inte klart, då ännu inte förhandlingar slutförts mellan Husqvarna
och Tibblin för 1964. Crossutvecklingen är f. n. helt febril i 500-klassen och det finns två
läger – för eller emot de lätta tvåtaktarna. I nästa nummer av MC-NYTT kommer en
specialartikel med initierat stoff om vad som händer inom denna klass, och spekulationer
inför 1964 – en ännu mera spännande crossäsong!

I 4:e SM-avsnittet i Upplands-Väsby var
hemmaförarna i toppform, och förutom
Tibblins totalseger, kom Jan Liljedahl på
andra plats och slog både Sten Lundin och
Ove Lundell.

Totalresultat, 4:e SM-avsnittet, Upplands Väsby:

l. Rolf Tibblin (Husqvarna), 2. Jan Liljedahl
(Husqvarna), 3. Sten Lundin (Lito), 4. Ove Lundell

(Monark), 5. P.-O. Persson (Husqvarna), 6. K.-I.
Larsson (Lito), 7. John Pettersson (Lito), 8. P.-A.
Rydholm (SOH), 9. Ingemar Österberg (BSA), 10.

Ingemar Gustavsson (Lito).

Mycket av intresset i sluttävlingen kon-
centrerades på hur Hedlunds nya motor
skulle gå i händerna på Rolf Tibblin. Tio
timmar hade motorn körts tidigare, men-
mycket återstår säkerligen innan den är fullt
intrimmad. Den verkade mekaniskt mycket
tystgående.

Resultat, 5:e avsnittet, Uddevalla:

1. Ove Lundell (Monark), 2. Sten Lundin (Lito)
3. Roine Lööf (Husqvarna), 4. P.-O. Persson (Hus-
qvarna), 5. Jan Liljedahl (Husqvarna), 6. K.I
Larsson (Lito), 7. Gösta Larsson (Lito), 8. Gunnar

Johansson (Lito), 9. Kurt Grahn (Rickman-Metisse),
10. Rolf Tibblin (Husqvarna).

TABELL
Rolf Tibblin (Husqv.)                  9 10 10 10 1 39 (40)
Ove Lundell (Monark)                     7 9 – 7 10 33
P.-O. Persson (Husqvarna)             10 6 – 6 7 29
Sten Lundin (Lito)                             2 0 9 8 9 28
Jan Liljedahl (Husqvarna)               4 0 6 9 6 25
Roine Lööf (Husqvarna)                   0 7 8 0 8 23
Karl-Ingemar Larsson (Lito)             1 3 5 5 4 17 (18)
Ingemar Österberg (BSA)                 8 5 0 2 0 15
Ove Berglund (Husqvarna)              6 4 3 0 0 13
Kurt Grahn (Rickman-Metisse)       3 0 7 0 2 12

SVERIGE SLOG NORGE

Även returlandskampen mellan Sverige
-Norge i 250 cc-motocross vanns av svens-
karna – trots att Torsten Hallman för da-
gen inte kunde ställa upp på grund av sjuk-
dom.

Tävlingen kördes i Vetlanda där det ås-
kade och regnade, vilket inte förtog förar-
nas prestationer på banan. Av de svenska
förarna gjorde Cenneth Lööf bäst ifrån sig
och vann individuellt hela tävlingen med 16
poäng, före Olle Pettersson och Lars Fors-
berg, vardera 13. Av norrmännen hade mäs-
taren Carl-Reidar Andersen, Ragnar Snel-
lingen och Einar Sande vardera sju poäng.
Resultatet blev 42-21 till Sveriges förmån,
men norrmännen ger sig inte och kommer
igen.

KÅSA-NYTT

Litet nyheter till Novemberkåsan, som
körs i Hedemora den 2-3 november och
varom vi har mera nytt i ”sportskvaller”

Tvärs emot vad som uppges på annan
plats i detta nummer, kommer Tibblin av

allt att döma att köra Husqvarna i Kåsan,
tillsammans med Ove Lundell och Olavi
Hookanen. Ett sensationellt märkeslag –
Ove tidigare  gammal ”Monarkare” och
Hookanen firmaförare för Jawa hemma i
Finland. Olavi Hookanen har länge spetsat
på att få satsa hårt i en Kåsa – Husqvarna
ger honom kanske möjligheter. Ove har
lett flera Kåsor men aldrig vunnit – det
drar ihop sig att bli spännande värre!
Däremot väntas Torsten Hallman även i
år avstå Kåsan på grund av sina studier.
Det är vidare möjligt att vi kan få se en
del Zündapp, kanske även Puch 50 cc ma-
skiner i tävlingen, med svenska förare.

7:e KÅSAN – FANTASTISK

SMK:s centralstyrelse har genom tillmö-
tesgående av den framlidne, legendariske
kåsasegraren Edwin Sagströms släktingar,
återköpt den 4:e Novemberkåsan som för
alltid erövrades av Sagström åren 1934-35
-36. Denna Kåsa kommer nu att sättas
upp som den 7 :e i ordningen och de som på
nytt får sitt namn ingraverat jämte den le-
gendariske ”Sagis” kommer säkert att sätta
större värde på detta än i en helt ny trofé.
En strålande idé, förverkligad jubileums-
året 1963!

SVERIGE VANN 250-TROFÉN

Det segerleende svenska 250-laget: fr.v. Jan Johansson, Olle Pettersson,

Torsten Hallman,lagledaren ”Rulle” Andersson, Lars Forsberg och Cenneth Lööf.

Foto: Gordon Francis

250-klassen är utan tvekan motocrossens
framtidsklass, det visade i alla fall del-
tagarantalet i årets lagmästerskap om
”Trophee des Nations” – likvärdigt med
lag-VM för 250 cc. Inte mindre än tolv
nationer startade – och alla fick in lag
efter de kufiska regler som kom att gälla
för tävlingen. Sverige vann för första
gången den åtråvärda trofén som engels-
männen tidigare två gånger tagit hand
om. Men av de fem svenskar som ingick
i laget räknades blott två ifråga om re-
sultat – Hallman som vann båda om-
gångarna och Lars Forsberg som kom 3:a
i andra körningen. Englands ess och ex-
mästare, David Bickers ville vara ”natio-
nella” och bytte därför ut sin Husqvarna
mot en Greeves. Han tvangs att bryta på
grund av trubbel i båda omgångarna och
rent spekulativt kan man fråga hur det
gått om Bickers kört sin Qvarna och vun-
nit före Hallman?

Tävlingen gick i Loppem, strax intill
Brügge i västra Belgien och sågs av ca
30.000. Banan var 2000 meter och så smal,
att den svenske lagledaren Rudolf Anders-
son, om han skulle ha varit svemokontrol-
lant och det varit en svensk arrangör som
haft samma slinga, så skulle han max. ha
tillåtit 20-25 förare att starta i en om-
gång. Nu ställde 36 man upp samtidigt, men
i två led. Tre man från vardera tolv natio-
ner. Arrangörerna hade sänt ut inbjudan
till alla länder som kunde tänkas vara in-
tresserade men hade aldrig trott att så
många lag som tolv skulle komma. Detta
spräckte alldeles deras regeluppläggning, ty
från början skulle tävlingen ha körts enligt
samma regler som gällde för MCdN i
Knutstorp dvs samtliga fem lagmedlemmar
startande i varje heat och tre av de bästa
i varje omgång räknade per lag. Detta
system har också kritiserats, men måste an-
ses bättre än i det här aktuella fallet, där
vissa lag endast behövde tillgodoräkna sig
två förares resultat – Sverige t. ex. för
seger! Till nästa år, med den omfattning
tävlingen har, måste man nog gå tillbaka
till det gamla systemet som gällt för lag-
tävlingar med två försök och en final.

40-MINUTERSLOPP

Bland flera underligheter i Belgien var
att inget fixerat antal varv förekom utan
tävlingen omfattade fyrtio minuter i var-
dera omgången. På denna tid hann Hall-
man köra 18 varv, och till saken hör natur-
ligtvis att en hel del av medtävlarna inte
presterade detta antal.

Efter två tidigare nederlag var Sveriges
lag föga tippat som segrare. Visserligen ha-
de vi den odiskutabla VM-ettan Hallman
i vårt lag, och vi hade även VM-femman
Jan Johansson, samt Cenneth Lööf som
måste betecknas som god i 250 cc. Olle
Pettersson var av många ansedd som för
ojämn då han ofta får ”trubbel” och Lars
Forsberg var en förare som även kännare
av svensk motocross inte hört så specielt
mycket talas om i de stora sammanhangen.
Men han har gjort fina resultat i SM (5:a)
och serierna, och det var utan tvekan rätt
kort man satsat på –hans tredje plats i
andra omgången var precis vad som kom-
pletterade Hallman. Även Cenneth Lööfs
femteplats i första omgången hade jämte
Hallmans förstaplatser gjort Sverige till
VM-etta.

STARTSNABBA ENGELSMÄN

Men Hallmans segrar var inte lättköpta.
Engelsmännen var startsnabba som bara
den och i första omgången sköt Don Rick-
man iväg med sin vältrimmade Petit-Metis-
se (Bultacomotor 196 cc) — men efter sju
varv var Hallman ikapp och om. Andra
omgången blev en upprepning men där
var Lampkin och hans fyrtakts BSA snab-
bast. Engelsmannen höll dock blott Hall-
man efter sig i fem varv. Svenskens åk-
teknik och den svenska maskinens krut var
helt överlägsna.
Men vi hade inte bara tur och fram-
gångar. Olle Pettersson kom först på 25:e
plats i första omgången sedan tändkabeln
hoppat av för honom och han tvingats fixa
detta fel. Jan Johansson kom 22:a i sin
körning, andra omgången, och hade också

trubbel med maskinen.

MAICO ÖVERRASKADE

Det var bara Hallman som fick köra

två omgångar. Övriga delades upp i två

grupper och Cenneth Lööf och Olle Pet-
tersson startade i lopp 1 under det att Lasse
Forsberg och Jan Johansson körde i lopp II.
Förutom engelsmännen var tjeckerna ett lag
som många räknat med som topplag. De
hade ingen chans att hota Sveriges seger,
även om VM-tvåan Valek körde utomor-
dentligt och blev 2:a respektive 4:a. Han
var den i tjecklägret man satsade på i båda
heaten. Västtyskland överraskade genom att
med sina Maicoförare bli fyra i lagtävlingen
före våra grannländer Norge och Finland.
Danskarna delade platssiffra med belgarna,
men hade bättre varvprestationer.

FLER NÄSTA ÅR

Bland de länder man saknade i tävlingen
hörde Östtyskland, Sovjet-Unionen, Spanien
och Italien. Samtliga dessa länder har in-
dustri som tillverkar 250 cc motocrossma-
skiner och till nästa år kan mycket väl även
dessa nationer komma in i bilden. Då blir
det ännu värre att bemästra tillställningen,
och det finns all anledning att FIM-herrar-
na slår sina kloka huvuden ihop och får
fram regler som ger en vettig uppläggning
av denna motocrossens största tävling.

Med tanke på den internationella kon-
kurrens, som råder i klassen, inte blott
ifråga om förare utan även maskinmässigt,
måste det betecknas som en utomordentlig
publicitet för den svenska Husqvarnafabri-
ken att gå in på första plats med sina man-
nar. I andra nationslag körde norrmännen
och finnarna Husqvarna och i Hollands lag
fanns också en svensk maskin. Vad man nu
borde göra på fabriken är att satsa på en
stor exportoffensiv av 250 cc VM-replicor,
ty efter ”Tropheé des Nations” kommer
cyklarna att vara ännu mera eftertraktade
och kanske 1964 års serie ytterligare kan
utökas.

Resultat
Topheé des Nations

1963:

1. Sverige: Torsten Hallman (Husqvarna) 1+1,
Lars Forsberg (Husqvarna) 3/2 . . . . . . .. = 5 p.

2. England: Don Rickman (Petit-Metissé) 3/1,
Arthur Lampkin (BSA) 2/2, Jeff Smith (BSA) 4/1

= 9 p.
3. Tjeckoslovakien: Vlastimir Valek (Cz) 2+4,
K. Pilar (Cz) 6/1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. = 12 p.

4. Tyska Förbundsrepubliken: Georg Hauger
(Maico) 8/1, Fritz Betzelbacher (Maico) 7/1,

Adolf Weil (Maico) 9/2 . . . . . . . . . . . . . . .. = 24 p.
5. Finland: Reimo Rein (Husqvarna) 6/2, Jussi
Norema (Husqvarna) 10+10 . . . . . . . . .. = 26 p.

6. Norge: Carl-Reidar Andersen (Husqvarna)
5/2, Ragnar Snellingen (Husqvarna) 15/1, Einar
Sande (Husqvarna) 14/2 . . . . . . . . . . . . .. = 34 p.

7. Holland: Fritz Selling (Greeves) 9/1, Rudi
Boom (Husqvarna) 14/1, Jan van der Hook
(Greeves) 17/2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. = 40 p.

8. Schweiz: Ulrich Gerster (Greeves) 15/2, Hans-
Peter Lutz (BLM) 17/1, Max Morf (Greeves) 18/2.
= 50 p.

9. Frankrike: Vincent Clerice (Bultaco) 15/1,
Rene Combes (Greeves) 19/1, Jean Knutti (Gree-

ves) 20/1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. = 52 p.
10. Danmark: Arne Nielsen (Greeves) 16+19,
Kumm Johannesen (Greeves) 21/1  = 56 p.

11. Belgien: Franz Beeckeleers (Dot) 18/1, An-
dre Piron (Greeves) 50+8 . . . . . . . . . . .. = 56 p.

12. Eire: Gerald Scarlet (Greeves) 20/2, William
Hutton (Greeves) 26/1, Brian Nally (Dot) 27/1

= 72 p..
1+1 betyder att föraren kört båda heaten. 2/2

betyder att 2:a platsen nåtts i andra omgång-
en.

GLASFIBERGREJOR
PÅ GÅNG FÖR HVA

Gjorde David Bickers ”en miss” i Tro-
pheé des  Nations så kanske han kan
i branschmässigt göra bättre affärer 1964,
ty enligt vad MC-NYTT erfarit är den
gode David på god väg att producera
en serie glasfiberkomponenter – skär-
mar och tankar – till Husqvarna, som
kan passa såväl 250 cc cross VM-replica
som vanliga Silverpilar och hembyggen.
Det är Kurth Grahn i Motala som gett
Bickers tipset och Kurth h0ppas ha ny-
heterna här på nyåret.

Torsten Hallman visar upp sin jätteeffektiva stil i andra loppet, där han just drar ifrån
tysken Adolf Weil på Maico. Tyskarna gjorde bra ifrån sig och kom fyra!

Foto: Gordon Francis

 

DEN HÅRDASTE MATCHEN NÅGONSIN

England vann med 20 p och Sverige blev 2:a på 22 p.. På bilden lagledaren ”Rulle” Andersson,

Ove Lundell, Torsten Hallman, Sten Lundin, P.-O. Persson, Janne Liljedahl och

Gunnar Johansson.

Foto: Göran Berg.

Starten i första heatet ,Derek Rickman, Matchless-Metisse.

Pekfingret är ”Rulle” Anderssons, den sven-
ske lagledaren. Grabben i BP-mössan
är Karl-Ingemar Larsson som var en av
de toppförare som ”utanför tävlingen”
försökte hjälpa fram Sverige till seger
här passerar Hallman i första om-
gången, på jakt efter Don Rickman.

Foto: Göran Berg

Den sjuttonde Moto Cross des Nations – den stora, legendariska kraftmätningen
mellan de bästa nationerna i 500 cc motocross, blev en fantastiskt rafflande och
spännande historia. För femte gången arrangerades tävlingen på svensk mark.
denna gång liksom den förra 1958 på Knutstorpsbanan utanför Hälsingborg. Ut-
gångsläget var inte det bästa för Sverige som var titelförsvarare i lagkampen
om ”Peter Chamberleins Trophy” eftersom tre man i det ordinarie VM-gänget var
mer eller mindre skadade, men det nederlag som Storbrittanniens jämna och
hårdkörande landslag tvingade Sverige till var mycket hedersamt – 20-22! Det
var 11:e gången som britterna vann denna lagtävling men det var första gången
som det kördes efter det nya tvåheatssystemet, samma som i individuella VM.
Nyheten var en positiv överraskning – spänningen var minst den samma som i
det gamla försöks- och finalsystemet och det hände saker och ting hela tiden.

Att regnet öste ned långa stunder och att banan förvandlades till gyttjebad på
många ställen bekymrade knappast varken förare eller publik. Sällan har sådan
kämpaanda setts på banan och sällan har sådan entusiasm förmärkts från en
svensk crosspublik. Publikjublet kulminerade i första omgången när Hallman på
tvåtakts 358 cc Husqvarna jagade ledande Don Rickman (Matchless-Metisse) och
det nådde knappast några gränser när Sten Lundin i andra omgången gick upp i
ledningen med sin lite och körde musten ur engelsmännen varigenom Sten dels
vann individuellt. dels rehabiliterade sig starkt från sina tidigare, flerfaldiga
misslyckanden i MCdN.

 

Sju nationer deltog – Sverige, England,
Belgien, Frankrike, Danmark, Schweiz och
Sovjetunionen – alla nämnda i den ordning
de placerade sig i resultatlistan. Av de sju
nationerna var det f. ö. blott de fyra först-
nämnda som hade kompletta tremannalag
i mål vardera omgången, och som därför
kunde få lagresultatet räknat till godo.

Låt oss ta en titt på tävlingen. Såväl
dagsträningen som söndagsförmiddagens
gick under regnväder. Strax före klockan 13
marscherade förarna ut till den traditionella
ceremonien med flagghissning. En civil
hornmusikkår klämde i med nationalhymn-
erna – bl. a. Danmarks kungssång iställ
för ”Det er ett yndigt land” men tyvärr vi var
Kung Frederik inte närvarande. . . Så var
det klart för start.

Efter ett inledande juniorheat radade na-
tionsförarna upp sig i ett prydligt led fram-
för den gyttjiga startsträckan. Starten gick
och – grönt i teten. Detta var liktydigt
med engelska förare, vars gröna tröjor med
”Union Jack” alltid är farliga i det här sam-
manhanget. Det var bröderna Rickman som
tagit ledningen, med Arthur Lampkin mel-
lan sig. Bäst iväg av svenskarna kom Sten
Lundin, men han drabbades tyvärr av mo-
torstopp på första varvet. Av svenskarna
var det Ove Lundell som därefter gjorde en
hård attack men även han föll så små-
ningom tillbaks. Den som emellertid satte
färg på körningen var 250-världsmästaren
Torsten Hallman, som efter lördagsträning-
en fått ersätta Gunnar Johansson i lands-
laget. Hallman körde Husqvarnas enda ex-
emplar av 358 cc ”Special” med den nya
motorn och AMC:s växellåda, en cykel som
är c:a 40 kg lättare än konkurrenternas, men
vars fördelar inte var helt uppenbara i det
tunga väglaget.

HALLMAN HOTADE

Hallman hade gått ut som c:a tionde man
på första varvet och körde ikapp en efter en
av konkurrenterna. Ledningen hade skiftats
så att den mera konditionsstarke Don Rick-
man nu drog hårt med sin Metisse. När
Hallman gick upp på andra plats efter
engelsmannen utbröt ett jubel utan like
runt banan. Hallman tog in c:a fyra sekun-
der per varv på engelsmannen då han plöts-
ligt fick stopp vid passerandet av ett vat-
tenplask längst nere i dalen på Knuts-
torpsbanan.

Anledningen till stoppet ansågs vara att
den nya Husqvarnamotorn har för små ba-
lanshalvor och att motståndet i leran föror-
sakade motorstopp. Cykeln hade dessförin-
nan sackat betydligt på vissa kritiska partier
på banan, men på rakorna var det ett drag
i den som överglänste det mesta. I och med
stoppet var Hallman borta ur toppstriden
och han drabbades senare av ytterligare
stopp som försinkade honom. Sten Lundin,
som på första varvet gjort en så svår till-
bakagång hade emellertid gjort en liknande
stark uppåkning och han belade slutligen
andraplatsen efter Don Rickman. Englands
trio blev Don Rickman etta, Derek Rick-
man 3:a och John Burton 6:a sedan Lamp-
kin också fått stopp. Sveriges tre räknade
mannar var Sten Lundin på andraplatsen,
P.-O. Persson som åkt upp sig till fyra och
Torsten Hallman, som trots oturliga stopp
ändå presterade en femteplacering. Det såg
inte så hopplöst ut för det svenska laget
efter att under ett skede i första omgång-
en ha lett över engelsmännen låg de nu
blott en platssiffra efter. 10-11 var facit
av första omgången – jämnare kunde det
inte ha varit.

STORA FÖRVÄNTNINGAR

Den jämna kampen gjorde att publikens
förväntningar på lopp nummer två givetvis
var högt uppskruvade. Speciellt hoppades
man på Hallman, som visat så lovande tak-
ter, men även de övriga hade allas förtro-
ende – det landslag vi till sist samlat var
trots allt konkurrenskraftigt och segersuget.
Mycket skulle till innan engelsmännen var
slagna. Starten i andra heatet gick och på
nytt var det brittiskt i teten. Denna gång
hade Hallman fått ett ännu sämre utgångs-
läge än tidigare, ty då han stod längst ut
i startfältet, råkade han få startrepet av
gummi i ansiktet, vilket försinkade hans
start. Denna gång var hårdingen Jeff Smith
som kommit bort i första omgången –
i toppform. Han låg tillsammans med bröd-
erna Rickman, och deras syfte var tydligen
att söka köra livet av det svenska gänget,
som efter några få varv hade samtliga fem
lagmedlemmar bland de elva främsta. T.
0. m. sist startande Hallman hade rott upp
sig och låg lovande till – då han oturligt
nog i en våldsam nedläggning i en kurva
slet loss det ena fotsteget, vilket gjorde att
han därefter måste minska tempot.

STEN UPP I LEDNINGEN

Publikens intresse inriktade sig nu istället
helt på Sten Lundin, som gjorde allt för att
engelsmännen skulle få det så svårt som
möjligt. Om de trott sig kunna ”finta” Sten
att köra kull eller köra slut på sig eller cy-

keln så bedrog de sej gruvligen. Sten var i
toppform, likaså hans Lito och han gjorde
inga misstag. Först plockades Derek Rick-
man, det var en smal sak eftersom hans
kondition inte är överdrivet god. Därefter
återstod Don och Smith. Ledningen mel-
lan dessa båda växlade nu, antingen bero-
ende på Smiths bättre ork eller en taktisk
vilja att Don skulle försöka- mota Sten.
Ingetdera hjälpte. Don Rickman plockades
av den segervane svensken som i en liten
ask, och när så Smith växlade med Don
för att hota svensken kunde denne intet
göra med sin 420 cc BSA, trots att han året
tidigare vunnit med en likadan cykel på
Knutstorp, men då blott med 340 cc motor.
Lundins åkhumör och segervilja var helt en-
kelt den allt överskuggande och någon så
sydländsk scen som den som Knutstorpspu-
bliken åstadkom har vi tidigare aldrig sett
på en svensk crosstävling. För slutsegern
hjälpte de svenska ansträngningarna föga,
ty Smith och Den Rickman tog platserna
närmast segraren, och ”Dennes” storebror
Derek kom på femte plats. Ove Lundell var
näst bäst bland svenskarna med sin andra-
placering och sedan följde överraskande Jan
Liljedahl på sjunde plats. Han hade under
senare delen av loppet givits den ena upp-
maningen efter den andra av lagledaren
Rudolf Andersson, som låg i som en rem
men dennes ideliga uppmaning ”Ta nummer
11” dvs. Lampkin men detta hjälpte föga –
Liljedahl tappade mark på engelsmannen
varv efter varv i de hala uppförsbackarna
längs banans nordsida, och f. ö. hade ett
avancemang av svensken inte hjälpt ett dugg,
om han inte dessutom kunnat ta Derek
Rickman, eftersom endast tre man ur var-
dera laget poängräknades. Slutresultatet av
andra heatet blev att England på nytt vann
med 10-11 och totalfacit blev således 20-
22 till förmån för våra ”arvfiender”.

FUNDERINGAR KRING LANDSLAGET

Givetvis hade ett ”ordinarie” landslag som
inkluderat Tibblin, Bill Nilsson och Gun-
nar Johansson i deras sedvanliga toppform
gjort ett helt annat resultat än vad som nu
blev fallet. Hur landslaget i så fall skulle
ha sett ut utöver de tre nämnda plus Sten
Lundin är svårt att säga.

Världsmästaren Torsten Hallman hade
haft en given plats i detta lag under alla
omständigheter, och det var ganska för-
vånande att man överhuvudtaget behövde
diskutera den saken så ingående innan be-
slut fattades. Om det sedan var klokt att
stryka Gunnar Johansson är en annan sak
åtskilliga sakkunniga bedömare ansåg
att Gunnar sannolikt varit ett starkare kort
än Liljedahl. Men det är ju alltid så lätt att
vara efterklok . . .

NÅGOT OM DE ÖVRIGA

Bland de övriga nationerna var Belgarna
i hygglig form, men ändå en skugga av
vad de var på FN och Saroleas tid. Bästa
individuella platser nåddes av Herman De-
sote och Roger Vanderbecken som tog 8:e
platserna i vardera heatet. Nationens sam-
manlagda platssiffra blev 57 och fransmän-
nens var så hög som 80. Dessa två länders
förare kämpade dock så gott de kunde –
förargardet är dock inte i jämförelse med
Sveriges och Englands och vad övriga na-
tioner beträffar – Danmark har visserligen
bra och kom fyra i första omgången, men
kom bort så när som på en man i heat
två.

Här har Hallman stoppat första gång-
en. K.-I. Larsson är framme igen! Robert
Klym, Frankrike på Lito passerar.

Foto: Göran Berg

RESULTAT:

MCdN, 1:a omgången:

1. Don Rickman (Metisse), GB, 56.56,2; 2. Sten
Lundin (Lito), S, 56.51,9; 3. Derek Rickman (Me-
tisse), GB, 57.24,5; 4. P.-O. Persson (Monark),
S, 57.27,4; 5. Torsten Hallman (Husqvarna), S,
57.55,2; 6. John Burlon (BSA), GB, 58.51,1; 7. Ove
Lundell (Monark), 8, 58.54,2; 8. Herman Desoele
(ESO), B, 60.05,9; 9. Hubert Scaillet (Metisse),
B, 14 v; 10. Mogens Rasmussen (Matchless), DK
14 v; 11. Jacob Lynegaard (Triumph), DK, 14 v;
12. Jean Cros (Husqvarna), F, 14 -v; 13. Hanspe-
ler Fischer (Lito), CH, 14 v;14. Nicolaj Sokolov
(KR-5), SU, 14 v; 15. Sergej Kadushkln (KR-5),
SU, 14 v; 16. N. Slechlen AJS), B, 14 v; 17 Hans-
peier Lutz (BLM), CH, 14 v; 18. Robert Klym
(Lito), F, 14 v; 19. René Klym (Lito), F, 14 v; 20.
Jean Hazianis (Triumph), F, 14 v; 21. Andris
Kljavinsh (KR-5), SU, 14 v; 22. André Chuchart
(Triumph), F, 14 v; 25. Roger Vanderbecken
(Triumph), B, 15 v; 24. Hanspeter Hubacher
(Lito), CH, 12 v; 25. Alfred von Arx (Monark),
CH, 12 v; 26. Mogens Pedersen (Husqvarna),
DK, 10 v.

Lag: England 10, Sverige 11, Belgien 50, Dan-
mark 40, Frankrike 46, Sovjet 46, Schweiz 48.

MCdN, 2:a omgången:

1. Sten Lundin (Lito), 3, 56.15,8; 2. J. V. Smith
(BSA), GB, 56.25,6; 3. Den Rickman (Metisse),
GB, 56.58,2; 4. Ove Lundell (Monark), S, 58.58,8;
5. Derek Rickman (Metisse), GB, 60.04,2; 6. A.
J. Lampkin (BSA), GB, 60.05,5; 7. Jan Liljedahl
(Husqvarna), S, 14 v; 8. Roger Vanderbecken
(Triumph), B, 14 v; 9. P. O. Persson (Monark),
S, 14 v; 10. N. Slechien (AJS), B, 14 v; 11. M0-
gens Pedersen (Husqvarna), DK, 14 v; 12. Tor-
sten Hallman (Husqvarna), S, 15 v; 15. Jean
Hazianls (Triumph), F, 15 v; 14. René Klym (Lito)
F, 15 v; 15. Herman Desoele (ESO), B, 15 v; 16.
Robert Klym (Lito), F, 15 v; 17. Alfred von Arx
(Monark), CH, 15 v; 18. André Chuchart
(Triumph), F, 15 v; 19, Jean Cros (Husqvarna),
F, 12 v; 20. Ivanov (ESO), SU, 11 v; 21 Nic Jan-
sen (Metisse), B, 11 v; 22. Sergej Kadushkin
(KR-5), SU, 10 v.

Lag: England 10, Sverige 11, Belgien 27, Frank-
rike 54.

Totalt lagresullal: 1. England 20; 2. Sverige 22;
3. Belgien 57; 4. Frankrike 80. .

 

SPORTSKALLER

Tolv och ett halvt tusen åskådare var ingen
toppnotering ifråga om publiksiffror i Moto
Cross des Nations den här gången. Orsaken
till den ganska blygsamma siffran var natur-
ligtvis väderleken. Det regnade på lördagen,
det regnade på söndag förmiddag och under
tävlingens gång. I Skillingaryd, åren 1950 och
1953 kom det omkring 40.000 betalande vid var-
dera tillfället. Absoluta publikrekordet för mo-
tocross i Sverige!

Spekulationerna på märkesfronten då det rör
motocross är i full gång. Först kan konstate-
ras Rolf Tibblin kommer inte att köra för
Husqvarna 1964, av olika skäl, främst kanske
att fabriken inte bygger någon ny 500 cc
fyrtakts. Den 358 cc tvåtakt man tänker ut-
veckla vidare, är inte Tibblin så intresserad
av att köra, då han personligen föredrar fyr-
taktare och därför satsar han på en egen
maskin, sannolikt en Metisse med Hedlunds-
mot0r och under ett eget firmanamn. Tibblin
är nämligen ”kompanjon” med Hedlund nu-
mera och de båda kommer att samarbeta.

Hedlund tillverkar och Tibblin säljer mo-
torer. I första hand kommer den svenska

marknaden att få del av nyheterna, meddelar
Rolf Tibblin.

Bill Nilsson har liks0m  Rolf Tibblin köpt en
komplett Metisseram från bröderna Rickman
Tibban har köpt två ramar – och nu håller
Bill som bäst på att färdigställa bygget som
får en Triumphmotor som drivkälla Triumph-
motorn – av den gamla typen med långt slag,
har trimmats av specialisten Hildor Jonsson i
Stockholm, som f. ö. gjort i ordning många
Triumphmotorer för cross på senaste tiden.

På tal om Triumph: Resultatet från Junior-SM
i motocross som kördes i Vimmerby (varför
finns det bara JSM för 500 cc förresten?) blev
att en norrlänning, Bengt Åberg, Hälsinglands
MK, vann med Triumph, före Bengt Olsson,
Limhamns MK med Lindström 351 cc. Trea blev
Björn Hansson med Ariel, fyra Torbjörn Gran-
ström, Borlänge med CMB och på femte plats
Stig Nyström, Vimmerby MS, BSA. Som sy-
nes en väl blandad kompott och inte bara
dyra specialare! Banan var snabb och Ols-
sons tvåtaktare gick mycket starkt. Om seg-
raren berättas det att han veckan före täv-
lingen ”körde ned” sin ursprungliga Triumph-
motor varför han i all hast inhandlade en be-
gagnad Tiger 100-motor från en skrotfirma och
utan några speciella trimningsåtgörder mon-
terade denna, samt vann.

Att Tibblin slutar köra 500 cc Husqvarna, in-
nebär inte att Husqvarna nödvändigtvis måste
lägga alla planer på deltagande i 500-klassen
på hyllan. Fabriken har fortfarande sin myc-
ket vassa special 358 cc tvåtaktscykel, och
det är kanske t. o. m. möjligt att man i vinter
bygger upp några fler-exemplar av denna.

Vem skall då kunna köra denna Husqvarna?
Mest av allt vore väl önskvärt att Torsten Hall-
man kunde få prova sina krafter med nyhe-
ten i 500 cc VM, men bestämmelserna (Sve-
mos) är ju nu sådana att först måste en förare
kvalificera sig i SM innan han släpps ut i
VM. Det troliga är alltså att Hallman kör 250-
VM nästa år och försvarar sin titel där, även
om man kan tycka att hans världsmästerskap
borde göra honom kvalificerad att välja vil-
ken klass han själv önskar. Om han nu önskar
köra 500 cc alltså.

Av övriga förare är Sten och Gunnar bort-
räknade – skälen kommer närmare här nedan.
Återstår P.-O. Persson och Ove Lundell. P.-O.
Persson har redan i år kört VM med Husqvar-
na som privatförare, och kommer säkerligen
att fortsätta med detta nästa är också. Till
hans förfogande skulle då tvåtaktaren kunna
stå – för banor dör denna passar bättre. P.-
O. Persson är en mycket bra förare, frågan
är dock om hans körkapocitet räcker för att

ta ett VM.

Ett annat föraralternativ -och nu kommer
det intressanta  är Ove Lundell. Han har i

många år kört Monark, på senare år skick-
ligt hemmabyggda specialmaskiner med det-
ta namn och han är fortfarande anställd på
Monarkfabriken, där han har olika arbetsupp-
gifter på vintern. Monark köper emellertid
nu alla sina mopedmotorer från Husqvarna och
producerar, även som bekant mopeder under
namnet Husqvarna. Att Ove helt plötsligt kan
uppenbara sej med en Husqvarna 500 cc fyr-
takts (förmodligen samma maskin som tidi-
gare, men omlackerad) och dessutom i bak-
fickan den vassa tvåttaktaren – den möjlig-
heten står faktiskt öppen. Ove som kört cross
sedan 1947 är vår veteran i gänget, fast han
ser ut som en juniorförare fortfarande – ,och
med ett smart, kombinerat maskinmaterial kan
det vara möjligt för honom att ta VM. Han
har mycket stor rutin tidigare från tvåtaktare.
Ovanstående är som sagt enbart spekulation-
er och vad som kommer att-hända återstår
att se. Under alla omständigheter går vi mot
en fantastiskt intressant motocrossäsong, bå-
de härhemma och internationellt – 1964.

 

Novemberkåsan är höstens stora evenemang.
Det är landets årligen återkommande äldsta
tävling och årets blir speciellt festlig med an-
ledning av mc-sportens 50-årsjubileum. Ur-
sprungligen var Kåsan inbokad för SMK Stock-
holm, men för några veckor sedan backade
denna klubb ur – anledningen lär vara svå-
righeten att få fram godkända vägar i stock-
holmstrakten och brist på funktionärer var det
visst också tal om.

Nu gick Kåsan till Hedemora – och alla mc-
fantaster kan därför bereda sej på en mc-
sportens ”Hjulafton” även’ om denna blir av
annan karaktär än när TT-loppen kördes. SMK
Hedemora har en av sveriges mest rutinerade
funktionärsstaber och de har mycket kompe-

tenta banläggare – banchef blir för övrigt
Sune Olsson, han med specialramarna.

Kåsan körs den 2-3november och i traditio-
nell stil kör man nattetappen först. Starten går
kl. 19.01 från bilfirman Redhe vid utfarten mot
Gävle. Banan mäter 30 mil och går som en
”åtta”, Den ena banhälften används sedan på
söndagen, varför banans längd då endast blir
15 mil.
Om ni minns förra årets Kåsa var denna hygg-
ligt framkomlig förstora maskiner och Bosse

Rindar fullföljde t. o. m. nattvarvet med en
BMW R69 S. Hedemoras banläggare lovar att

årets bana också skall bli körbar för tunga
cyklar.

Jag kommer att satsa på en av mina ”Metis-
se” säger Rolf Tibblin, när vi snackar Kåsa
med honom. Tre år i rad har Tibban vunnit
med Husqvarna 250 cc. Han tycker emellertid
att det skall bli skoj att prova en 500 cc
en gång, det får bära eller brista, och dess-
utom skall han och Hedlund försöka göra
Kåsan till ett testprov för den nya 500-mo-
torn. När det gäller belysningen är det kanske
t. o. m. möjligt att den lilla svönghjulsmagne-
ten, som drivs av ena kamaxeln i toppen kan
förses med belysningsspole. Men det blir så-
kert jobb för Tibblin och Hedlund innan de
får iordning en åkduglig maskin.
Bland andra kända Kåsaförare hör Gunnar
Jahansson, som vann Kåsan för alltid 1959.
Han körde inte förra året, men i år är han åk-
sugen – och liksom Tibblin intresserad att
köra en tung maskin. Vi får se om någon
sådan dyker upp till den gode Gunnar..
Bill Nilsson däremot har ingen chans att köra
Kåsan. Han får gå sjukskriven minst fram till
jul. Däremot är Ove Lundell betänkt att åter-
uppta kampen om Kåsatrofén, en av de få
som han inte har inteckning i. Lämplig cy-
kel saknas, men dyker säkert upp innan star-

ten går.

Tibblin ör titelförsvarare i Kåsan och få
kan hota honom ifråga om åkförmåga i ett
sådant sammanhang. Skulle iså fall vara Tors-
ten Hallman, om han kan övertalas att stäl-
la upp. Han har ju sina studier att tänka på,
på vintern . . .

 

I övrigt kommer det säkert att vimla av åk-
sugna förare från alla väderstreck, inte minst
maskiner utrustade med Lindströmmotorer,
vilka går i stort antal i T-tävlingar. Även några
av Flinks ,skapelser dyker det väl upp, även
om vi får vänta ännu ett tag på den komplet-
ta, nya Flinkmotorn.

 

Utöver den storståtliga Kåsan ingår vandrings-
priset ”Masnatta” för motorcyklar, en dyr-
grip värd 1.000:- riksdaler. lnteckning i det-
ta utgår till segraren inattetappen.
SMK Hedemora har nu två tävlingsbanor, all-
deles i anslutning till hårnålskurvan vid Väs-
terby den gamla TT-banan. På ena, sidan
om landsvägen ligger den nya crossbanan,
där invigning skedde den 29 september, på
andra sidan ligger den nya Go-Kartbanan. Än-
nu har ingen arrangör nappat på erbjudandet
att pröva 50 cc motorcyklar på FK-bana. Blir
Hedemora den första?

 

Tillförlitlighets-SM 1963 avgörs under hösten.
Fyra tävlingar skall köras, men f. n. finns en-
dast tre tillgängliga – Vimmerby den 12-13
oktober, Farsta MCK den 27 i samma månad
och Kungsbacka den 24 november. Huskvarna
MK har nämligen .”backat ur” med sitt arran-
gemang den 19-20 oktober. Då tre av fyra
tävlingar skall räknas enligt reglerna, är Sve-
mo f. n. livligt sysselsatta att leta fram en ny
arrangör. Hur vore det f. ö. att om möjligt ut-
vidga antalet klasser i T-SM, nu när det ändå
i körs med olika tider, samt definitivt slopa
gemensam tävlingsräkning. Börja med 50 cc,
ha gärna kvar 175 och 250 cc men ta sedan med
också 500-cc eller obegränsad. Det finns föra-
re som skulle vilja köra 650 cc om blott banor-
na blev sådana att cyklarna gick fram. Spor-
ten behöver förnyas.

 

l förra årets Kåsa deltog tre tyska Zündapp-
förare. De hade aldrig i sitt liv kört någon så
svår tävling och endast en man kom i mål –
Günther Sengfelder på 50 cc. Fabriken har i sin
reklam utnyttjat detta förhållande under 1963
– Zündapp – den första 50 cc motorcykel som
fullföljt den jättesvåra Novemberkåsan! Möj-
ligheterna att se ett nytt Zündapplag från
i år är kanske inte så stora, ty arrangörerna
har endast anmält Kåsan som begränsad inter-
nationell tävling vilket betyder att max 4 ut-
ländska förare varav max två från ett och
samma land får starta.

David Bickers har skördat fina framgångar
med sin nya Husqvarna 250 cc. Den förnämsta
segern vann han i ”Experts Grand National”
som kördes i Larkstoke, England. Denna täv-
ling är en generalmönstring av hela den eng-
elska eliten och man förstår att Bickers bra-
vader väcker stor diskussion bland hans förar-
kollegor. Han började sin Husqvarnakarriär
med att vinna tre raka segrar och det be-
rättas att han ibland på raksträckorna har
varit så överlägsen att han vänt sig om och
vinkat på omkörda kollegor. Kanske för att
göra dem litet extra ivriga att teckna order
det är nämligen i det närmaste klart att
Bickers kommer att svara för försäljningen av
Husqvarnas nya 250 cc motocross i öriket.

Det tidigare prismotståndet tycks mjukna be-
tydligt. Bickers resonerar så här med sina
kunder: Hur mycket reparerar ni era nuvarande
cyklar för per år och hur mycket prispengar
missar ni genom att grejorna inte håller?
Starka argument för Husqvarna, som visat sig
vara verkligt tillförlitlig om den sköts på rätt

sätt.

”Exportdriven” betyder att Husqvarna nu be-
slutat att utöka sin produktion av 1964 års
250-VM-replica från 50 till 100 och de separata
motorerna från 25 till 50. De senare är bl.a.
Rickmanbröderna spekulant på, och dessutom
är det väl folk som vill prova dem i olika
specialbyggen. Kommer Husqvarna ut i ett
visst antal i England kan man nog vänta sig
att de även går att sälja i USA. Hur skulle
det vara förresten att göra ett mindre antal
med belysning, landsvägsdäck och ljuddämpa-
re. Det finns säkert de som även skulle kunna

tänka sig. en VM-replica som sportcykel på
landsväg. Och så har vi ju T-förarna . . .

 

När Hallman och Bickers för första gången
möttes på 250 cc Husqvarna i Frankrike vann
Hallman före Bickers, trea blev Lampkin, BSA,
och därefter följde Olle Pettersson och Sie-
vert Eriksson, båda Husqvarna.

 

I vår notis från Tatra Trial har dessvärre in-
smugit sig ett fel i förra numret – det skall
naturligtvis vara Sune Lundgren, Hedemora som

fick bryta med sin Triumph 200 – hans namne
Sune Olsson kör som bekant inte trial utan
cross i 500-klassen, där han f. ö. blev 8:e i
JSM med sin egen SOH.

 

Samma dag som MCdN kördes på Knutstorp
gick andra avsnittet av triallandskampen Sve-
rige-FinIand på finsk mark utanför Helsing-
fors. Sverige vann ånyo – första gången det-
ta skedde var som bekant i Karlskoga i våras
och poängfördelningen enligt det finska syste-
met blev så förkrossande som 56-12 till Sve-
riges fördel. Det svenska tremannalaget som
placerade sig i toppen var Gösta Andersson
(200 Husqvarna), Fritz Ahlqvist (200 Triumph)
samt Stellan Lemborn (250 Flink). De placerade
sig individuellt i nämnd ordning som 1:a, 2:a
och 4:a. Mellan 2:an och 4:an trängde sig fin-
nen Pertti Luthasuo på Triumph 200 cc. Gösta
Andersson vann med 16 prickar mot” andre-
mannens 56 så tydligen var han i toppform
denna dag.

Jan Johansson gjorde en ny uppmärksammad
segerkörning med Lindströms 356 cc fabriks-
maskin vid den internationella crosstävliñgen
i Enköping den 8 september. Platssiffrorna för
de tre främsta blev följande: Jan Johansson
(Lindström 356) 2+1 – Roine Lööf (Husqvarna
500) 4+2 – Ove Lundell (Monark 500) 1+10.
Ove vann första heatet med tiden 26.51 och
Jan det andra på 27.02 – så på den mycket
snabba, torra Enköpingsbanan var faktiskt
den stora 500-kubikaren snabbast. Ove torde
haft god chans till seger om han inte inblan-
dats i en vurpa i starten i andra heatet. Bäste
utlänning blev Mike Curtis (BSA) som hamna-
de som 8:a.
Carl-Reidar Andersen har blivit Norgesmester
i motocross – en välförtjänt titel för denne

”sväre gutt” som så freidligt kämpat med
sin Husqvarna i flera år. Tittar vi på slutresul-
tatet från finalen i Kongsberg så är det idel
gamla kämpar i toppen: 2:a Einar Sande, 3:a
Willie Johansen, 4:a Finn Lysebraate. Fjolårs-
mästaren Ragnar Snellingen vann ett heat men
fick bryta, det andra. Sju av de främsta förar-
na körde Husqvarna.

 

STEN LUNDIN VM-TVÅA efter hård slutstrid
med Jeff Smith

Egentligen skulle Jeff Smith Och Sten
Lundin ha struntat i sista omgången i 500-
motocross VM, då Jeffs chanser att ta VM-
silvret  var så små, att han måste vinna slut-
ronden och Sten i så fall bli sämre än 5:a.
BSA gav emellertid Smith order att starta i
sista VM-omgången och därmed måste Sten
Lundin också följa med. Sveriges P-O. Pers-
son ställde också upp.

Utöver dessa var konkurrensen ,praktiskt
taget hämtad från andra sidan järnridån.
Lundin var i t0ppform och tog , båda star-
terna, men blev omkörd av Smith. I första
omgången slutade Sten som tvåa efter eng-
elsmannen, under det att han i heat num-
mer två fick växellådskrångel och sackade
efter, varvid P.-O. Persson gick förbi. Po-
ängmässigt slutade Sten och P-O. lika efter
engelsmannen, men Sten hade bättre sam-
manlagd tid. Hans andraplats i sista VM-
omgången säkrade också hans silverplats i
VM. Genom att placera sig som trea i sista
tävlingen, gick P-O. Persson vidare upp på
4:e plats i VM.

LITO BYGGER NYA
FABRIKSMOTORER

Efter sin 2:a plats i VM 1963 har troli-
gen Sten Lundin att se fram emot ett för-
nyat kontrakt med Litoverken, där man f.
n. är i arbete med en ny motor som skall

ta upp kampen om 500-VM på nytt 1964.
Till att börja med blir det två motorer, men
meningen är att serien skall utbyggas till
femtio, för att bli lönsam. En rundlig sum-
ma penningar i är anslagen för utvecklings-
arbetet på 1964 års Litomotor, om vilken
få vet något exakt utanför Litoverken , men
såpass mycket har vi emellertid uppsnappat
att det kommer att blir en helt ny motor,
med växellåda byggd i block med motorn,
men löstagbar enligt Triumph-BSA:s system.
Sten Lundin och Gunnar Johansson kom-
mer av allt att döma att bli Litos förare
även i fortsättningen.

 

RESULTAT, ÖSTTYSKLANDS 500-GP

1:a omg.: 1. Jeff Smith, BSA; 2. Sten Lundin,
Lito; 3. P.-O. Persson, Husqvarna; 4. J. Hrebe-

cec, Tjeckoslovakien, Eso; 5. Heinz Krech, Öst-

tyskland, Eso; 6. Erwin Krajkowic, Tjeckoslo-
vakien, ESO.

2:a omg.: 1. Jeff Smith; 2. P-O. Persson; 3. Sten
Lundin; 4. J. Hrebecec; 5. Heinz Krech; 6. E.
erajkowic.

Totalres.: 1. Smith; 2. Lundin; 3. Persson; 4
Hrebecec; 5. Krech; 6. Krajkowic.

Sluttabell i 500 motocross VM:

R. Tibblin, Husqv.         4368888460800=52 (59)
Sten Lundin, Lito           8844264006786=46 (56)
Jeff Smith, BSA 420     0484560148438 = 44 (52);
P-O Persson,Husqv.         520305000144=20
Lampkin, BSA                   003004036020=18
B. Nilsson, Bilsson          662030000000= 17

O. Lundell, Monark         000200080300=13