nr 9 (MC-Nytt november 1959)

Mcn5909stor

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

MC-Nytt nr 9 november 1959

Redaktör och ansvarig utgivare: Bengt Björklund

Omslaget:

En fräsig sidvagnsbild har stått på önskelistan när det gäller MC-NYTT´s omslag.

Vår fotograf Evert Emanuelsson knäppte den här pangbilden vid Karlskogas höstavslutning – det är vårt svenska ess Bertil Persson som med Bengt Åström hängande utanför ”holken” sveper runt Gelleråsbanan.

Ett rutinerat sidvagnsteam, som även vunnit kontinentala segrar under året, t.ex. i Frankrike. Vårt främsta internationella trumfkort på tre hjul, som visar att de blågula färgerna även duger i dylika sammanhang.

DEN VÄRSTA KÅSAN AV ALLA

När och var kåsaförare och andra landsvägsrävar träffas, så kommer ofta begreppet ”den värsta kåsan av alla” på tal. Flertalet yngre förare är nog rörande eniga om att dagens tävlingar läggs på banor som är så hårda och svårkörda att tidigare dagars pionjärer inom sporten inte skulle haft stora chanser att klara sej igenom med hela maskiner av dåtida årgångar.

Förhållanden förr och nu är ej heller jämförbara beträffande motorcyklarnas maskinmaterial.

Snöstormen spräckte alla planer

Det finns emellertid en Kåsa som i hävdböckerna står framför alla andra när det gäller strapatser. Det är den riksbekanta Göteborgskåsan 1925 – f.ö. senaste gången före 1959 som en Novemberkåsa arrangerades i SMK Göteborgs regi – och anledningen till att denna Kåsa blev svårare än alla andra var en hastig påkommen snöstorm, som spräckte alla planer på ett sportsligt genomförande.

Flera av de gamla kämpar som ställde upp i 1925 års Novemberkåsa har nu lämnat mc – sporten för alltid. En av de som kämpade sej igenom meterhöga snödrivor i täten för loppet 1925 är dock än i dag aktiv inom sporten – vi tänker på ”Mäster” Erik Westerberg från Strängnäs och vi skall be att få några intryck av honom just med tanke på förra Göteborgs – kåsan.

Vi lämnar ordet fritt till Erik Westerberg:

Det började som vanligt

Vi var väl ungefär tjugofem man som ställde upp till start. Flertalet av oss åkte HD 1000 cc ”halvtopp” – en maskin som var på modet de åren och som kördes bl.a. av mig själv och min gamle vän Gunnar Kalén.

Praktiskt taget hela eliten var representerad såväl i solo- som sidvagnsklassen och allt som allt var vi väl mellan 25 och 30 startande.

Det hela började som i en helt vanlig kåsa. När starten gick från Göteborg på lördagseftermiddagen kom det några snöflingor, som snabbt förvandlades till snöglopp och gjorde vägarna utefter Bohuskusten hala och sörjiga.

Banan gick nämligen norrut och det var åt det hållet vi skulle råka på väldiga svårigheter.

Det hela förlöpte emellertid ”normalt” tills vi passerat Uddevalla och även klarat av tidskontrollen i Hunnebostrand. Från denna ort svängde vi in i östlig riktning upp mot Dalsland.

Redan då hade snön nått sådana proportioner att den lagt sej i mindre drivor utefter vägarna och väderleken hade svängt om från nollpunkten och nedåt så att vätan försvunnit.

Ju längre upp i Dalsland vi kom ju mera vräkte snön ned och till slut hade vi verkligen svårt att ta oss fram. Tillsammans med Gunnar Kalén låg jag i täten och ledde kolonnen motorcyklister, som nu hunnit kapp varann.

Ingen ville egentligen ligga först, ty det gällde ju att spåra sej fram i snön. Skidor var ju då liksom nu ej tillåtna i en Kåsa och de av oss som apterat snökedjor hade inte mycket nytta av dessa – sådana väldiga snömassor är det egentligen bara snöskyfflar som biter på, och det var också detta arbetsredskap som hjälpte oss fram mitt i natten.

Vi skiftades om i täten, köra ett par meter och skottade ett par meter. Så höll vi på kilometer efter kilometer och själv tror jag bestämt att jag lättade ett par, tre kilo på kuppen.

Inte hade vi hunnit passera matuppehållet i Dals-Ed heller utan fick ta oss in på en bondgård och fick där en smörgås och en kopp kaffe på man, och efter en stunds vila och värme i stugan fortsattes den hopplösa kampen mot elementens raseri.

Täten bryter loppet

Emellertid kämpade sej tätgruppen vidare mot körbara vägar men förstod ganska snart hopplösheten i sitt förslag. En man avdelades och uppsökte ett boningshus där telefonkontakt konstigt nog gick att upprätta med tävlingscentralen i Göteborg och till denna meddelades att de tävlande ute på banan insett det hopplöst och nu bröt tävlingen.

Emellertid blev det en dramatisk avslutning på tävlingarna i alla fall. Ett par förare, som i loppets början drabbats av maskinkrångel – Edvin Sagström (Super X) och Josef Mittelton (Indian med sidvagn) hade fortsatt på de av konkurrenterna uppskottade vägstumparna och kom så småningom in på stora plogade vägar efter det att de övriga tävlande brutit.

På så sätt nådde såväl Sagström som Mittelton målet i Göteborg. Sagström hade vid målet 1105 prickar, vilket tydligt visar vilken enorm försening det var frågan om. Genom att tävlingen ej sportsligt och rättvist gynnat samtliga deltagare avstod dock hedersmannen Sagström från inteckningen i 1925 års Kåsa.

Därmed står denna tävling kvar i annalerna som den mest speciella av alla som körts, och det kan vara av intresse att jämföra 1925 och 1959 års tävlingar – säkerligen helt väsensskilda till sin natur men med en gemensam faktor – hela svenska eliten som deltagare. Och hur det gick i Novemberkåsan 1959 skall vi be att få återkomma med i MC-NYTT´s julnummer.

Mark Lost

MOTOCROSS

Just i förra månadsskiftet slutkördes SM i 250 cc, men mästaren var redan dessförinnan klar med sin titel. För Rolf Tibblins del blev finaltävlingen i Norrköping på så sätt långt ifrån någon nervpers – mer tog säkert tävlingen på arrangörernas, SMK Östgötas, humör, ty sällan har en så oturlig tillställning skådats.

Regnet skvalade ned och skrämde bort publiken, som enligt uppgift lär ha rört sej omkring 750 betalande. För denna lilla skara entusiaster uppvisningskörde så Rolf Tibblin och hans kollegor i SM 250 cc där Lennart Dahlén gick in på en lika säker andraplats som Tibblin på första. I ett internationellt inbjudningslopp segrade vår gamle bekante René Baeten på sin hemtrimmade AJS.

SM i 250 cc:

1 Rolf Tibblin Husqvarna SMK Stockholm 0,10,10,10,10 = 30 (40)

2 Lennart Dahlén Husqvarna Uppsala MCK 9,9,9,9,9 = 27 (45)

3 Rolf Stagman Husqvarna Huskvarna MK 7,7,7,8,0 = 22 (29)

4 Sievert Eriksson Husqvarna Uppsala MCK 0,5,4,6,8 = 19 (23)

5 Torsten Hallman Husqvarna Uppsala MCK 10,3,5,3,0 = 18 (21)

6 Anders Franzén Husqvarna Tibro MK = 15

7 Stig Rickardsson Husqvarna SMK Hedemora = 14

8 Cenneth Lööf Husqvarna Göta MS = 9

8 Kurt Gustafsson Husqvarna Kungsbacka MA = 9

10 Sune Skogsmo Monark SMK Stockholm = 8

10 P.O Persson Husqvarna Borlänge MK = 8

Falska rykten om Bill i omlopp

En notis i en utlänsk tidning förtäljde för några veckor sedan att Bill Nilsson var på glid över tillbaka till BSA. Hur och var detta rykte uppstått är svårt att säga, ty den som blev mest förvånad av att läsa det nämnda var Bill själv. Han har f.n. inga planer på att överge sin brandgula Crescent, berättar han för MC-NYTT.

Bill Nilsson har använt sej av motocrossens 250- klass som en förträning till Novemberkåsan. Bill körde med en 250 cc Crescent-DKW i Hallstaviks egen tävling den 20 september, men hade oturen att köra sönder växellådan.

I SM-finalen i 250 cc i Norrköping den 27 september återfanns Bill på en lånad Husqvarna – inga värvningsrykten! – och där hängde han fint med ledande Rolf Tibblin ända tills motorn skar. Körningen i 250 cc räknade Bill enbart som ett söndagsnöje.

Husqvarna-Replican kommer

MC-NYTT´s små blänkare om efterfrågan på en Husqvarna-replica, baserad på Tibblins EM-cykel, har gjort att man inom fabriken allvarligt funderar på en mindre serie dylika maskiner. Hur många och till vilket pris kan man f.n. av naturliga skäl inte uppge.

Allsvenskan ”Hänger i luften”

Distriktsserierna, seriefinalerna och allsvenskan är slutkörd för året, så när som på själva slutkvalificeringen för 1960. Årets ”allsvenska” kan sägas ha varit ett prov och som sådant får man lov att sätta ett frågetecken i marginalen för anrättningen då ett licensärende inom Borlänge MK fråntog denna klubb en rättvis seger i riksserien och i stället står dalaklubben redo att jämte Älvbygdens MK köra kvalet till nästa års serie. Distriktsmästarna, som också skall kvala, är SMK Stockholm, SMK Gävle, Cristinehamns MK och SMK Kristianstad.

Sluttabell i Allsvenska motocrosserien:

Botkyrka MK 13 (275)

Vetlanda MS 11 (240)

Älvbygdens MK 7 (217)

Borlänge MK 7 (139)

BRANSCHNYTT:

Specialtoppar finns nu för HVA

Trimningen av våra lätta tvåtaktare för olika slags tävlingar är en omfattande verksamhet och allt fler och fler detaljfirmor har fått upp ögonen för den stora marknad som trimningssatser till Husqvarna Guld- och Silverpilen i själva verket utgör.

Den kända specialfirman Flinks Mekaniska Verkstad – i vardagslag ”Flink i Åmål” – har nu lanserat ett tävlingstopplock för HVA, som går att erhålla i variabelt kompressionsförhållande 9,3 eller 10,5:1 – valfritt med tanke på vilken typ av tävlingar man tänker köra eller om man vill ”öka krutet” för den vardagliga körningen.

Flinks specialtoppar för HVA 175 eller 200 cc är faktiskt lägre i pris – 6 kr billigare – än vad en standardtopp kostar och detta gör att efterfrågan kanske gör att leveranstiden blir några dagar, varför hugade spekulanter bör kontakta Flink i god tid före planerade tävlingsutflykter.

Specialdrev

För HVA Silver- och Guldpilen, 48-56 kuggar, samt för MONARK Blå Stinget, 46-52 kuggar. Pris endast 42:50 inkl. låsbultar. Fastsättes utanpå orginaldrevet. Tillverkat i speciallegering och prövat av stjärnförarna under hela 1959 med som bekant strålande resultat. Lämplig för motocross, ”OT” och Trial. – Tillskriv eller ring oss.

mcn59_09_001