nr 10 (MC-Nytt december 1959)

Mcn5910stor

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

MC-Nytt nr 10 december 1959

Redaktör och ansvarig utgivare: Bengt Björklund

Omslaget

Snömotocross bör bli vinterns melodi – liksom förr om åren – såvida väderleken det tillåter.

Snöcross är rätt medicin för fin form i cross när våren kommer, och det är även en mycket attraktiv form av mc-sport, sedd ur åskådarens synvinkel.

Vilket vårt färgomslag i detta nummer ger klart belägg för – det är en snö-cross-studie, tagen av vår Stockholms fotograf Svante Fischerström 1955 och visande Stig Holmberg i ledningen med sin AJS. Full fart på snöcrossen vintern –60 bör bli sportens motto för det nya året..

 

mcn59_10_001

Ett topparrangemang av SMK Göteborg:

KÅSAN 1959 stor personlig triumf för Gunnar Johansson

tog det 22 år gamla priset för alltid

Före starten i årets Kåsa – den 34:e i ordningen – hade man på känn att ett avgörande skulle komma till stånd i striden om den 22 år gamla silverpjäsen (den 5:e Novemberkåsan).

”Bill eller Gunnar?” var frågan.

Redan under nattetappen, då visserligen tre man körde ”dött lopp”, gav Gunnar också tecken till ett svar på frågan. Och under den följande dagetappen visade han definitivt att han är den mest fullvärdige innehavaren av den 5:e Novemberkåsan.

Förläggandet av årets Kåsa till Göteborgstrakten hade föregåtts av gissningar och det fanns t.o.m. de som hade uttalat tvivelsmål på att tävlingen skulle bli ett prov av värde.

Terrängen på Västkusten är som bekant mycket stenig, men som en militär expert, som följde Kåsan på nära håll, uttalade sej – en kompetent tävlingsmotorcyklist i denna gren skall klara av terrängen vart han än kommer.

Svårighetsgraden i årets Kåsa hade också påverkat tidsättningen – med en fullfjädrad banchef som Börje Nyström var det heller inga större problem för arrangörerna att få fram lämpliga idealtider – Börje tog helt enkelt fram de gamla Kåsatakterna vid provkörningen av banan och körde med en 500 cc Royal Enfield ”Bullet” så hårt han förmådde på de svarta sträckorna – en i taget, varpå den uppnådda tiden fick gälla som idealtid.

Att Börje inte sparade på krutet för att utröna hur pass hans ”svarta” sträckor skulle ”tåla stryk” framgick av att han bl.a. körde den svåra träsksträckan vid Rya ett flertal gånger med sin tunga 500 utan att fastna på något ställe.

 

Intressant ”spik”

Som nummer ett i spåret på allhelgonadagens eftermiddag släppte man iväg den västsvenske trialspecialisten Lasse Sellman. Lasse sadlade sin vanliga ”endagars” Husqvarna med runda däck osv. Hans körstil var nog så ändamålsenlig i mudden, men krutet i ”Qvarnan” räckte tydligen inte till på de goda sträckorna.

MC-NYTT´s medarbetare gav sej ganska snart ut i det s.k. ”träsket” den svåra sträckan på norra slingan någonstans mellan Rya och Hindås. Här fick man se många dråpliga situationer på första nattvarvet. Förarna hade gott hjulgrepp ett par hundra meter ut i träsket, tills de plötsligt mötte ett verkligt förrädiskt ”potthål” med ungefär en halv meter djupt vatten.

Just på detta avsnitt hade ett par dussin åskådare samlats, och dessas högljudda förhandskommentarer borde ha varit varning nog för experterna, som i många fall underligt nog med glatt humör körde rakt ned i plasket i stället för att bromsa upp och köra ut på höger- eller vänsterkanten, där det fanns fast mark under hjulen.

En av de som åkte ned i ”spa´t” var vår gamle vän Bill Nilsson – hans svanhopp från sadelplats och ned i dyn skall sent glömmas. Hans kommentarer var också av det mera humoristiska slaget. Mer än varannan förare råkade ut för samma öde – man kom i hygglig styrfart i gyttjan och så – tvärstopp och i flera fall dykning över styret och ned i mudden.

Den tyske Maico-föraren von Zitzewitz svor högt och ljudligt på klingande på klingande spanska- så högtidligt tog han sin malör. Under det att de östtyska kollegorna på MZ tog det mera lugnt, bromsade upp sina maskiner och spanade i mörkret efter rätt spår.

 

Tibblins misstag

En av de verkliga favoriterna i tävlingen var Rolf Tibblin. Hans tempo med den specialtrimmade 250 cc Husqvarnan var redan strax efter starten högt. Vid varvningen råkade så hans tidsangivelse att bli felaktig och han ”åkte på” tre prickar för mycket för förtidig ankomst.

Egentligen hade då ”Tibban” ledningen på fyra prickar före Gunnar Johansson och i nervositeten bar det sej inte bättre för Tibblin än att han gav sej i norra spåret omigen i stället för att köra ut på södra slingan. Vid första kontrollen upptäcktes misstaget och vid försök att köra tillbaka till rätt sträcka övervarvade han motorn så att denna lämnade in.

Tråkigt – annars hade kanske Gunnar Johansson fått ett hårdare motstånd mot slutet. Likaså fick favoriten Ove Lundell bryta. Ove gjorde en högintressant start i det att han sadlade en Monark med Triumph Tiger Cub-motor – samma som i Gösta Anderssons SM-maskin i trial – men tyvärr lämnade den direktdrivande generatorn en så låg effekt för belysningen att Ove ej kunde fullfölja på natten utan tvingades bryta.

 

Hårt för många B-juniorer

B-juniorerna, som endast behövde köra första nattvarvet (varför tävlade inte denna kategori på dagen i stället?) fick nog så jobbigt i spåret efter experterna. Många nybörjare anlände också efter en lång bilresa till Hindås och hade kanske inte sovit på mer än ett dygn då de ställde upp till start. Inget att undra på om somliga var trötta. Segern i klassen gick till en västsvensk förare – Olle Lindqvist från Skene, som körde Monark på ett förtjänstfullt sätt.

 

Tre på samma efter natten

Efter fullbordad nattetapp låg tre man lika i prisbedömningen: Gunnar Johansson (Crescent),

Torsten Hallman (Husqvarna) och Bill Nilsson (Crescent), vardera på 24 prickar.

Det såg ut att bli tidernas hårdaste fight på dagen, men av någon anledning så var Gunnar

Johansson den som körde bäst i skogen när ljuset väl bröt in över banan.

Förarna hade då fått en sammandragen start, och somliga hade knappast fått tillgodoräkna sej någon sömn alls, bl.a. Kungsbackas Kurt Gustavsson, som toppade A-juniorklassen med sin nya Monark. Under den fortsatta dagetappen om bara ett varv körde Gunnar Johansson med endast sju prickar som resultat.

Ofattbart med tanke på de svåra sträckor som på vissa ställen förekom, bl.a. uppåt Härskogen till, där ett visst avsnitt i skogen bestod av kvartsmeterhöga trädrötter, som kom med ett par meters mellanrum på en lång sträcka i skogen. Där sa det ”bump-bump” när cyklarna i sakta fart slog i med fjädringen hårt pressad. Där gick det överhuvudtaget inte att hålla någon fart, men Gunnar hade tydligen i alla fall – björnstark som han är och med en likaledes råstark maskin – den rätta ångan uppe på alla sträckor.

 

Experternas Kåsa

Kontentan av Kåsan –59 blir att det blev ”Experternas” stora gemensamma uppgörelse. Det har utbildats ett litet elitgare förare, som år efter år toppar Kåsalistorna, Bill Nilsson, Roine Lööf – naturligtvis Gunnar Johansson – och så nu även Torsten Hallman, Lennart Dahlén och Sune Skogsmo.

Upplänningarnas specialisering som Kåsaförare är uppenbar, såväl individuella priset som lag- och märkestroféerna gick ju också till Uppland. Sune Skogsmo från Strängnäs var ende

”utböling” i toppen och för de främsta förarna var ett gemensamt – de gillade alla svårigheterna i den 34:e Novemberkåsan.

Mark Lost

 

Från Martin Strömbergs bok Idel bekanta ” Äventyrens Sport ” om Novemberkåsan.

SMK Göteborg med tillfälligt högkvarter i Hindås stod för arrangemangen vid 1959 års Novemberkåsa.

Karl Oskarsson, rutinerad organisatör med oerhörd lokalkännedom från mängder av trialtävlingar, var tävlingsledare med Börje Nyström som banchef. Bättre förspänt kunde man inte ha. Nu var det väl så,

att Börje, som vann Kåsan 1950, tålde mer än de flesta, varför hans bedömning av det som är möjligt,

kunde bli i hårdaste laget för många.

Hindås var idealiskt som förläggning med svår terräng alldeles in på knutarna. De tre etapperna, två

på natten och en på morron kördes som varvlopp och var lagda i en slinga med formen av en åtta.

Eftersom Hidås var mittpunkten på 8:an passerade förarna där två gånger per varv om cirka 17 mil.

Detta underlättade funktionärernas arbete. Den södra slingan tog 3 timmar, medan den kortare

inledningsrundan åt norr genom sin svårighetsgrad krävde 2 timmar. Minst.

 

Kåsan i Hindås blev märklig på många sätt, men framför allt genom Nymans oväntade inhopp. Hela

säsongen dittills hade dominerats av Husqvarna och Monark, medan Crescent- gänget helt lyste med

sin frånvaro. Nu dök man upp som gubben ur lådan och tog hem rubb och stubb …

 

Det var faktiskt en märklig insats Nymans gjorde i Kåsan. Man kom med tre stallförare och tog

placeringarna 1-3-4. Hur mycket Nymans än var specialister på Novemberkåsan, detta var femte raka

individuella segern hade man nog aldrig varit med om en liknande triumf. Ändock var det ovisst ända

in i det sista. Med ett sådant startfält var det rena lotteriet att tippa segraren.

 

En av favoriterna, Ove Lundell på Monark, tvingades bryta redan på inledningsslingan för ett elektriskt

fel. På andra varvet skar Tibblins motor. Därmed var två av favoriterna ur leken. Men kvar fanns fortfarand

Torsten Hallman, Buffalo Bill och Gunnar Johansson. När man ställde upp till start för dagetappen hade

det hårda gänget krympt till 21, varav en del fått någon timmes sömn, en del ingen alls, men en sak hade

21 gemensamt, man tänkte inte ge upp. Dessutom hade någon tydligen föresatt sig att vinna Kåsan för

alltid. På annat sätt kan man inte fatta Gunnar Johanssons överläsna körning med bara 7 prick som

dagsresultat.

B-juniorerna körde 17-milsslingan ett varv.Det räckte väl. Av 43 startande kom 14 i mål och av dem endast 8

inom två timmars respittid. Värsta stötestenen var de första svartbitarna av norra slingan.

Där körde de flesta fast i dyhålen eller ryckte sönder maskinerna i den steniga och branta Dalabacken.

När förarna passerade startplatsen efter att ha avverkat norra slingan visade det sig, att Skenes

Olle Lindkvist ledde klart före Bohusläns MK:s Björn Nilsson. Lindkvist hade klarat sig runt på endast 17

prickar mot Nilssons 29. Till trean Rune Svensson skilde hela 22 prickar.

 

På södra slingan körde Björn Nilsson mycket starkt och närmade sig Lindkvist. Han tog här endast 16

prickar mot Lindkvist 26. I mål skilde alltså endast 2 prickar mellan de båda, som också stod i särklass.

Trean Rune Svensson som fått 39 prickar på norra slingan åkte på hela 41. Han höll dock sin placering,

starkt  hotad av Stig Johansson, Skene och Bengt Johansson, Älvbygdens MK, som delade fjärde-

platsen på 82 prickar.

 

Gunnar Johansson, född den 27 oktober 1933 och alltså 26 år då han lade beslag på den femte Kåsan för alltid.

Det var min största triumf hittills och det var roligt att grejorna höll, sade en överlycklig, litet blyg segrare

efter nattens och dagens alla strapatser. Han berättar vidare. Jag började köra 1950 , då jag förresten även

vann min debuttävling , Nymansköldarna. Jag fick då blodad tand, som man säger. Jag har alltid tyckt, att

Kåsan är den roligaste tävling man kan köra. Visst kan det vara hårt ibland och förargligt, när  man tvingas

bryta på grund av maskinfel som förra året, när jag ledde efter nattetappen. Jag har åkt åtta Kåsor, fullföljt

fem och med dagens Kåsa vunnit tre. Åren 1955 och 1956 är de två andra inteckningarna. Kåsan är för övrigt

min enda OT-tävling i år, men jag har konditionen kvar tack vare motocrossen.

 

Kåsan som Gunnar kunde pryda sin ungkarlslya med hade vandrat sedan 1937. De som fått inteckningar i

den är i tur och ordning. Folke Larsson, Carl Hedelin, 1939-45 ingen tävling, Bertil Carlsson, Nils Andersson

och Josef Koch delad, 1948 ingen tävling, Helge Brinkeback och Hans Danielsson delad, Börje Nyström,

Lennart Carlström, Bill Nilsson, Gunnar Johansson och Roine Lööf delad, Gunnar Johansson, Karl-Erik

Sjöblom, Bill Nilsson. Ett vandringspris med värdefulla graveringar!

 

Resultat:

Seniorer (tre varv):

1) Gunnar Johansson 250 Crescent MK Orion 6,18,7=31

2) Torsten Hallman 250 Husqvarna Uppsala MCK 10,14,16=40

3) Roine Lööf 250 Crescent Uppsala MCK 10,17,16=43

4) Bill Nilsson 250 Crescent MK Orion 15,19,24=48

4) Sune Skogsmo 200 Monark SMK Stockholm 21,14,13=48

6) Lennart Dahlén 250 Husqvarna Uppsala MCK 104

7) Sune Olsson 200 Husqvarna SMK Hedemora 107

8) Tage Magnusson 200 Husqvarna Nacka MS 115

9) Lars Sellman 175 Husqvarna Kungsbacka MA 122

10) Ingemar Andersson 200 Monark Tibro MK 141

11) Bengt Eriksson 250 Armé-Jawa Arméns Motorskola 184

12)Hans Fischer 250 MZ Öst-Tyskland 190

13)Werner Stiegler 250 MZ Öst-Tyskland 223

Juniorer A (tre varv):

1) Kurt Gustavsson 200 Monark Kungsbacka MA 126

2) Erik Malmgren 250 Crescent Upplands Väsby MK 153

3) Stig Göransson 200 Husqvarna Alingsås MK 171

4) Lennart Larsson 200 Monark Kungsbacka MA 182

5) Leif Aldén 200 Monark SMK Malmö 245

6) Rolf Lindestål 200 Monark Botkyrka MK 260

7) Holger Larsson 200 Monark Tibro MK 275

8) Bernt Engstrand 200 Husqvarna MS Stockholm 363

Juniorer B (ett varv):

1) Olle Lindkvist 200 Monark Skene MS 43

2) Björn Nilsson 200 Monark Bohuslän MK 45

3) Rune Svensson Apollo Tibro MK 80

4) Stig Johansson 200 Husqvarna Skene MS 82

4) Bengt Johansson 200 Husqvarna Älvbygdens MK 82

6) Kenth Hellström 200 Monark SMK Örebro 84

7) Karl Wikstrand 175 Husqvarna MS Stockholm 100

8) Bo Pettersson 175 Husqvarna Älvbygdens MK 116

9) Robin Haag 175 Husqvarna Älvbygdens MK 122

10) Lars-Göran Spånglund 200 Monark Borås MK 124

11) Bernt Gustavsson 200 Monark Bohuslän MK 128

12) Karl Åke Pettersson 175 Husqvarna Norrköpings MK 129

13) Kjell Svensson 175 Husqvarna Skene MS 131

14) Bengt Eriksson 200 Monark Varbergs MK 146

Märkeslag:

1) Crescent Gunnar Johansson, Roine Lööf, Bill Nilsson 122

2) Husqvarna Torsten Hallman, Lennart Dahlén, Sune Olsson 251

3) Monark 1 Sune Skogsmo, Kurt Gustavsson, Ingemar Andersson 315

4) Monark 2 Lennart Larsson, Leif Aldén, Rolf Lindestål 687

Klubblag:

1) Uppsala MCK Torsten Hallman, Roine Lööf, Lennart Dahlén 187,

2) Kungsbacka MA Lars Sellman, Kurt Gustavsson, Lennart Larsson 430.

 

mcn59_10_003mcn59_10_002