nr 4 (MC-Nytt juni 1959)

Mcn5904

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

MC-Nytt nr 4 juni 1959

Redaktör och ansvarig utgivare Bengt Björklund

 

Omslaget:

Full rulle på nya 7 R:an – Bob McIntyre friskar på i Mallory Park – en av många nationella engelska racerlopp på landsvägsslingor. Bob kör i år AJS i 350- och Norton i 500 cc.

Foto: Br.R.Nicholls, England

Ove Lundell: Motocrosstips – nu är Du ute på banan

Det finns ingen regel för hur en motocrossbana skall se ut. Längd, höjd, bredd och ytbeskaffenhet varierar från fall till fall.

Men alla banor har ett gemensamt: Man måste lära sej dem från böj till böj, från raka till raka.

Det är därför Du får chansen att träna före tävlingen, och till dej, som är färsk i gamet, vill jag ge tipset: Utnyttja träningen rätt!

Börja med starten

Somliga nybörjare gör det misstaget att de flänger runt banan som skottspolar redan de första varven och på så sätt får de kanske redan från början en skev uppfattning om hur det hela går till. Dessutom blir åkstilen ryckig och slängig.

Börja i stället med att pröva starten från startrakan. Känn efter hur underlaget är där, om bakhjulet griper bra eller om det är risk för hjulspinn. Prova start några gånger. Sitt långt bak på cykeln – på så sätt belastar du bakhjulet.

Vill det spinna loss för dej, slå då av på gasen på ettans växel, åk inte mer än ca 10-15 meter och ”klappa in” tvåan – ge sen full rulle på den högre växeln i stället. På så sätt undviker du onödigt spinn och tidsförlust.

Åk inte för fort de första träningsvarven. Kör sakta runt och studera hjulspåren i banan och lär dej hur du effektivast skall skära böjarna och var du skall finna det bästa hjulgreppet vid acceleration, inbromsningar etc.

När du lärt dej detta, skall du öka farten och successivt känna hur pass långt du kan gå in i böjarna innan bromsarna behöver anlitas.

Lär dej bromsa

Konsten att åka fort runt en crossbana är nämligen konsten att rätt använda bromsarna. Det är inte för intet som somliga expertförare satt på rena TT-bromsarna på sina maskiner. Speciellt frambromsen är viktig.

Nybörjare såväl i vanlig landsvägskörning som i motocross vill gärna nonchalera frambromsen, ja de är t.o.m. ibland rädda för att använda den. Speciellt om det är halt på banan.

Ett gott råd är att redan från början vänja sej vid frambromsens stora möjligheter till snabba inbromsningar – vi som kört länge använder båda bromsarna till fullo även på hala gräs- och lerbanor.

Olika startmetoder

Innan jag går över till den rena åktekniken kanske jag skulle stanna vid starten ett ögonblick. Det är nämligen här du har chanser att redan från början inta en topposition i loppet och det vill bra mycket teknik och rutin till för att man med en missad start skall mäkta med att åka upp sej i ett 20-mannafält.

Det finns olika startmetoder. Själv tycker jag bäst om den gammaldags, ”hederliga” metoden med startflagga och växeln i läge, kopplingen intryckt och full rulle på motorn.

Denna starttyp ger dock tillfälle till många tjuvstarter och därför har klubbarna mer och mer övergått till andra metoder, exempelvis med ljussignaler eller gummiband, det senare enligt min åsikt i så fall att föredra framför metoden med en hand på hjälmen, växellådan nollställd och starten med flaggan i skymt utgångsläge.

Håll hjärnan kall

Själva starttekniken berörde jag tidigare i artikeln. Nu har du lämnat startlinjen och brakar iväg mot första kurvan – tillsammans med ett tjugotal medtävlare! Låt då inte panikkänslan ta överhand.

Jag vill inte försöka inbilla dej att jag själv aldrig känner mej ”skakis” just i detta moment, det tror jag nog de flesta crossåkare gör, även efter många års körning. Det gäller emellertid att hålla hjärnan kall och nerverna under kontroll.

Känner du att ”draget” är gott i cykeln och att det finns chans att hitta en väg mellan konkurrenterna, utnyttja då deras blottor och de luckor som står dej till buds.

Chansa dock aldrig utan ta´ det lugnt, det tjänar du på, en massvurpa är aldrig rolig och kan få tråkiga följder både för dej och konkurrenterna ( inte minst i plånboken, red:s anm. )

Var inte för ivrig – det är inte populärt att köra på konkurrenterna, men var heller inte för blyg och slå av på gasen i onödan.

Åk på vallarna

Som tidigare nämnts innehåller de flesta motocrossbanor väl uppkörda böjar med ”vallar” på i ytterkanterna. Utnyttja dessa doseringar och åk uppe på vallarna i största möjliga utsträckning – det går fortast så.

Körstilen blir på så sätt nästan jämförbar med den du praktiserar på landsväg. Förr i tiden var det vanligt med mycket släta banor, där man kunde gå full sladd precis som i speedway.

Sådana crossbanor är mycket sällsynta i dag. Men det finns fortfarande här och var kurvor som gör det nödvändigt att använda sladdningsteknik – exempelvis Vissefjärdas crossbana som innehåller rena speedwaykurvorna.

Problem med stopp

Backarna är ett viktigt inslag i en riktig motocrossbana. Själv tycker jag att det är nivåskillnaderna som sätter piff på vår sport och gör den till den omväxlande gren den är.

Uppförsbackar tror jag inte bekymrar någon – varken experter eller nybörjare.

Det finns emellertid några problem förknippade även med motluten – får du stopp i en uppförsbacke, så säger reglerna att du ej får köra mot banriktningen.

Och i en brant backe finns det ingen chans till någon annan manöver än att vända cykeln och rulla ned igen och ta ny sats. Detta praktiserades av min märkeskamrat ”Storken” Lundin vid VM i Hyllinge i höstas och blev ett stort problem för jurymännen, som dock dömde ”Storken” mycket humant och lät nåd gå före rätt. Men vad skall man göra i en dylik situation?

Se upp för ”överslag”

Vid passerandet av mycket branta backar, där risk finns för hjulspinn, skall utgångshastigheten vara hög och därefter kan man strypa gasen successivt för att undvika hjulspinn.

På backkrön får man ofta räkna med att cykeln fortsätter rakt upp – se till att Du inte slår över baklänges.

Träning av bakhjulsåkning över gupp hör till det elementära i en crossåkares skola.

Nedförsbackarna kräver ofta mer kurage än de som bär uppför. Farten är i allmänhet ganska uppskruvad – på Hyllinges VM-bana passerar vi den brantaste nedförsbacken på fyrans växel och med ganska bra gas.

Vet du om att banan är relativt jämn och att du ej behöver vara rädd för kast, finns ingen anledning att strypa och bromsa i nedförsluten.

Gropiga banor däremot kan ge upphov till farliga situationer, och då kan det vara välbetänkt att låta nypa till bromsarna. Över huvud taget skall du ha en regel som rättsnöre i motocross –

Liksom i all annan mc-sport:

Säkerheten främst – det tjänar både du och sporten på.

 

Ove Lundell

Frågor och Svar ?

Fråga: Är Husqvarna Silverpilen lämplig för ombyggnad till trial. Vad skall man göra i så fall?

174 cc

Svar: Flera förare gör utomordentliga prestationer med HVA Silverpilen. Främst bör man sätta på 4.00×19 tums bakdäck, skärmen får ändras för detta ändamål.

Somliga förare, ex. Kurt Gustavsson och Inge Sandberg i Kungsbacka, sätter på 21 tums framhjul. Naturligtvis Trialdäck fram och bak. Montering av större kedjedrev på bakhjulet.

 

Motocross-Nytt

Les Archer (Norton) har tydligen åter-
funnit sin forna form och blir troligen
engelsmännens främsta bräcka i den sven-
ska linjen, där ”Storken” och Bill som
vanligt ligger väl framme efter fyra körda
lopp. Archer har två säkra segrar vid det
här laget. Två futtiga poäng skiljer emel-
lertid Archer och ”Storken” och ytterli-
gare en pinne efter ligger Bill. Det gäller
för svenskarna att ta fram storsläggan i
nästa VM-lopp, som går i Västtyskland i
början av juni.

 

Första SM-tävlingen i Varberg den 7
maj blev en fullträff for Crescent-duon
Bill/Gunnar. Monarkgänget, som var full-
taligt samlat (sånär som på skadade Lasse
Gustavsson) hade otur pa sin hemmabana
och bäste monarkare, ”Storken” Lundin
kom bort på grund av vurpa och hamnade
på sjätte plats i SM-tabellen. SM-tvåan i
inledningen, Gunnar Johansson, är nu, ef-
ter en smäll i Danmarks GP, också borta
for ett tag framöver, liksom Lasse rör
det sej om benskador. För de båda Match-
lessåkarna Raymond Sigvardsson och

P-O Persson betydde första SM-loppet en
inkilning mellan de svenska maskiner-
nas förare och även smålänningen Gösta
Nilsson (BSA) placerade sej före Storken
i poängtabellen. Efter det att MC-NYTT
presslagts har ytterligare en SM-tävling
körts nere i Hyllinge och mycket troligt
att det blivit en hel del förändringar i
toppen genom b1. a. Gunnars bortfall.

mcn59_04_004

Bild från första SM-tävlingen 1959 i Varberg

Bill på Crescent har just varvat Tibros

Bengt Carlsson AJS.

 

Allsvenska crosserien har debuterat trots
mycket gnissel från klubbar som ansåg det
felaktigt att fyra lag från fyra olika vä-
derstreck skulle få representera denna
elitserie. Emellertid visade fjolårsmästar-
na ”Hästarna” från Borlänge att de även i
år är de som bestämmer takten i serie-
sammanhang. Både i första tävlingen nere
i Vetlanda och på Paradisbanan i Älv-
ängen ”tvålade” dalmasarna till sina kon-
kurrenter från de andra distrikten. Indivi-
duellt visade emellertid Botkyrka att de
f’örfogar över förstklassiga grabbar, även
utan ”Storkens” medverkan – Sture Eriks-
son dubbelvann t. ex. båda sina heat i
Älvängen. Sedan var det en annan histo-
ria att Borlänge inte hade sin bästa ”gub-
be” med i laget – P. O. Persson trodde
man skulle köra i Belgien och hade därfor

inte anmält honom i laget.

mcn59_04_001

 

Bild på Lars Hellmans nya HVA Trial med vilken han debuterade i Scottish.

Maskinen är en ombyggd 200 cc Guldpil.

mcn59_04_005

 

Torsten Hallman på Husqvarna blev indi-
viduellt bäst i 3-dagars trialprov och vann
på så sätt hela tävlingen. Här ses Torsten
på en fartsträcka under tredagars. Foto:
Svante F-sm.

 

Sista Svenska Tredagars!

Av allt att döma har Svenska tredagars
körts för sista gången. Men denna tävling
samlade ett relativt ringa intresse, fem-
tiotre startande för anses långt i under-
kant för en stortävling av denna klass.
Visserligen ingick 3-dagars i SM, men det-
ta till trots blev det inte många förare
förutom de gamla vanliga namnen i SM-
sammanhang plus några militäråkare, som
ställde upp. Ett enda märkeslag, Monark,
var anmält. Husqvarna verkar definitivt
ha gett upp, liksom tidigare Crescent. Hur
Sveriges representation i höstens ISDT
skall kunna lösas utan fabrikanternas med-
verkan är en gåta – tävlingen är dock
trots allt inget semesternöje för privat-
förare, allra minst när den körs i tjeckisk
regi.

Som skiljeprov i Svenska 3-dagars var
även i år ett antal trialsektioner inlagda.
Bäst i dessa blev liksom 1958 Uppsalas
Torsten Hallman (HVA) med L. O. Hag-
man (HVA) på andra plats. Följande fjor-

ton mannar körde prickfritt på tid och
erhöll guldmedalj: Ingemar Andersson,
(Monark), Ove Lundell (Monark), K. E.
Nord Monark), Tage Magnusson (HVA),
L. O. Hagman (HVA), Olle Pettersson
(HVA), Torsten Hallman (HVA),
Swärd (Monark), Bertil Lindqvist (NV),
Tjäll Dahlström (HVA), Rudolf Nyström
(Monark), Bengt Svensson (Monark), Sune
Skogsmo (Monark) Bernt Hasselroth (Mo-

nark).