nr 12 (MC-Nytt dec 1961)

mcn61_12_01

Redaktör och ansvarig utgivare Bengt Björklund

mcn61_12_02

Här ovan ser vi Rolf Tibblin segerstil i 1961 års Novemberkåsa.

Sträckan där bilden togs var en av de bättre – ändå så skvätte det

gyttja rätt så friskt från Rolfs bakhjul.

Sensationsmannen, start nummer 1, S.-E. Söderholm får avgångs-
tid på lördagskvällen. Denne amatör och privatförare gjorde en uppmärksammad
prestation genom att bli 3:a totalt.

Rolf Tibblin och Gunnar Johansson.

mcn61_12_03

Tre goda stilar presenteras här: Nummer 17 Olle Ståhl (Greeves) som tillsammans med sin broder Anders gjorde

sensation i det tidigare SM:et genom att båda bli 3:a i var sin klass. Olle blev 5:a i Kåsan, ISDT-specialisten

Tage Magnusson (Husqvarna 250 cc). T.h. är det den finske privatföraren Per-Olof Nyman som trixar fram sin

200-Husqvarna på en hal skogsstig.

mcn61_12_04

Segerintervju i TV: Rolf Tibblin fick åter träda in för hela svenska folket, den här gången i sällskap med

2:an Gunnar Johansson. Man har ju en bra cykel, sa ” Tibban ” till TV-reporten Sigward Andersson.

Men cykeln fick inte TV-tittarna se, den visar vi däremot på bilden ovan …

TIBBLIN TOG ” KÅSAN ” FÖR ANDRA ÅRET I RAK FÖLJD …

Det låter som en klyscha, men faktum
kvarstår: Årets Novemberkåsa var en av
de svåraste som körts på många år. Vi
får lov att gå tillbaka tio år i tiden, till
Halmstad-kåsan 1951, för att finna en
historia med mera prickar den gång som

Lennart Carlström kom in i mål som seg-
rare 185 minuter efter idealtid.

Jämförelserna mellan Halmstad- och
Arbogakåsorna är svåra att göra, då den
förstnämnda omfattade 518 km och den
sistnämnda endast c:a 290. Per kilometer
räknat blir således prickbelastningen
ganska mycket värre i årets Kåsa – så
varför inte — låt oss säga att den är den
värsta som körts ”i modern tid”… Öv-
riga jämförelser: 1951 var det uteslutande
500-kubikare i resultatlistan och väglaget
torde därför ha varit betydligt bättre den
gången. På 1961 års Kåsabana, lagd för
”lättviktare” som veteranen Seth Lindwall
uttryckte sig, gavs endast lätta och me-
deltunga motorcyklar med starka, Välträ-
nade förare en chans att ta sig fram. Vi
skulle velat se den 500-förare som genom-
kämpat de 29 milen runt Arbogatrakten,
lördag-söndag den 11-12 november 1961!

OLYCKLIGT
MED VARVLOPP

Systemet med varvlopp på skogsvägar
och -stigar, som preparerats med veckovis
ihållande regn, visade sig inte vara till-
fyllest. Redan efter första varvet på natt-
etappen var banan mycket Sönderkörd och
förarna tvingades att krypköra flera av
delsträckorna, för att överhuvud taget kun
na tänka sig komma i mål. Bl. a. begagnade

sig det finska, Jawa-utrustade ‘landslaget

av denna taktik – de tog överhuvudtaget
inga risker – de “promenadåkte” till sig
lagsegern i leran.

TIDIG PRICK-
BELASTNING

Redan i början av tävlingen började
prickarna dugga, trots att tävlingsledning-
en redan från starten sänkt den stipulera-
de genomsnittshastigheten från 50 till 40
km/timman. Vid 6:e kontrollen var fler-
talet av de förare som fortfarande var
med i spåret – nära hälften hade brutit
innan halva banan var avverkad – c:a 1
timma sena. En så god förare som Gunnar
Johansson hade då redan dragit på sig 39
prickar.

En Kåsa tänker man sig ofta som en
påställartävling, där snärtiga avgastoner
ekar i skogen – där vi stod på första var-
vet, hade en brant backe förvandlats till
en brusande bäck, och sorlet från denna
gjorde att vi hade svårt att urskilja
bluddret från tvåtaktarna som stretade
sig upp i modden längs den svarta sträc-
kan, till strax före de var intill oss.

MC-NYTT’s utsända hade på första var-
vet uppsökt ovan beskrivna sträcka som
låg strax intill sjätte tidskontrollen vid
Käglan. Vi hade räknat med att idealtiden
skulle överskridas med någon kvart av de
första i fältet, men vi fick vänta i c:a 40
minuter, innan första man i spåret, Sven-
Erik Söderholm (200 Husqvarna) kom
”ångande”. Det fanns två spår att välja
på, ett där vattnet flödade ymnigt och
ett torrt men krokigt inne bland träden.
Söderholm valde det sistnämnda som var
svårare att finna men som var mera fram-
komligt när man väl var inne i det. Kan-
ske låg det något i vad hans klubbkompis
senare yttrade, att Sven-Erik hade ett
”sjätte sinne” för vägval.

BESVIKNA – BILL BORTA!

Förarna höll till att börja med sina pla-
ceringar enligt startlistan, Cenneth Lööf
(nummer 2 på Greeves) klarade backen

elegant, likaså Arne Eriksson (200 Hus-
qvarna) och Sune Skogsmo. Åskådarna i
backen var inte många, ett hade de dock
gemensamt, de väntade på startnummer
sex, publikfavoriten Bill Nilsson. Så myc-
ket mera besvikna blev de vid medde-
landet om att Bill inte hade startat.

Efter svenske mästaren Sune Skogsmo
(nr 5 – 250 Husqvarna) blev det så ett
längre hopp i fältet — det var nummer 16
Gunnar Johansson (250 Greeves) som an-
lände, och som hade otur att gå på tvären
i backen och få motorstopp. Det tog dock
säkert endast några få sekunder innan
Gunnars Greeves åter var i gång och i
full fart uppför den slippriga backen.

De finska förarna hade föregåtts av ett
rykte att vara i tidernas storform, och
efter deras förnämliga insats i ISDT, där
de blev bästa nation genom fyra guld-
medaljer på lika många startande, trodde
man att deras åstundan efter Kåsan skul-
le skärpa dem ytterligare. Emellertid tyck-
tes väglaget inte riktigt passa deras tunga
Jawor, de brummade dovt i gyttjan, fram
gick de visserligen som stridsvagnar, sä-
kert gick de också, men farten var inte i
takt med vad de främsta svenskarna pre-
sterade.

TIBBLIN VAR SNABB

Prov på god farthållning fick man när
Rolf Tibblin, med nummer 26 på nummer-
plåtarna på sin 250-fabriks Husqvarna up-
penbarade sig. Hans motor varvade litet
högre än de övrigas, och när vi tittade på
klockan och jämförde med Roffes ideal-
tid, visade det sig att han låg ”endast” på
c:a trettio prickar. Gunnar Johansson, som
startade med tio nummer tidigare än
Tibblin, var nu inte alltför avlägsen för
fjolårets kåsasegrare. Det lutade åt en
uppgörelse mellan dessa två giganter…

Gunnar körde samma maskin som i 1960
års Gävlekåsa, dvs. en 1960 års Greeves
”Hawkstone” med järncylinder. Den äldre
modellen var dock inget större handikap
för Gunnar. Hans maskinbehandling var
excellent, hans handlag med cykeln före-
dömligt och hans val av spår och övriga
omdöme när det gäller Kåsakörning allt
för känt för att här närmare behöva pre-

senteras. Han låg vid 6:e kontrollen en-
dast 1 minut före Tibblin, som jagade hårt
i avsikt att hinna upp sin värste konkur-
rent. Gunnar gjorde därefter ett allvarligt
försök att skaka av sig Tibblin mellan
sjätte och sjunde kontrollerna men fram
mot åttonde hade “Tibban” definitivt
kommit ikapp.

BANAN KORTADES NED

När de första förarna kört ett varv stod
det klart för tävlingsledningen hur pass
svårt det hela egentligen var, och man be-
slöt sig hastigt att korta ned banan, ge-
nom att låta förarna köra en ”rödväg”
mellan 3:an och 8:ans kontroller. På så sätt
minskade man andra banvarvet från 130
till 80 kilometer Det var också förarnas
allmänna mening att ingen kunnat klara
de tre värsta sträckorna på andra varvet.

Andra nattvarvet blev trots att det av-
kortats, en verklig pärs för de som var
kvar i tävlingen. Det var inte så förfär-
ligt många som kom runt  29 av sam-
manlagt 116 startande inalles. Ingen föra-
re skonades från strapatserna, och t. o.m.
Kåsans titelförsvarare Rolf Tibblin körde
vid upprepade tillfällen ned i kärrhål och
råkade ut för andra otrevligheter, bl. a
brott på gasvajer med följande byte i
mörkret. Han kämpade dock envist vidare
mot sin andra raka Kåsaseger.

OTURSGRABBAR

Bland flera förare som satsat mycket
på Kåsan och tränat sig själva och trim-
mat sina maskiner föredömligt kan vi nån*
na Cenneth Lööf, som trots detta under
ett tidigt stadium måste bryta med sin
Greeves, på grund av vatten i motorn.
Hans namne Roine Lööf som körde en av
Nymansbolagets gamla hedervärda f. d.
fabriks-Crescent, låg mycket bra till efter
första nattvarvet, men måste dessvärre
bryta han också.

Svenske mästaren Sune Skogsmo, som
var ett av ”ankarna” i det svenska lands-
laget i nationskampen mot Finland, var
en annan som inte kom runt under natt-
körningen. Mycket bättre gick det inte för
175-cc-mästaren Bosse Ekeberg, som låg 5:a
totalt efter nattetappen, men som vid star-

ten på söndagsmorgonen konstaterade att
bakaxeln hade brustit, varför han inte
kunde tänka på start.

RESPITTIDERNA
SLOPADES

Så skördade maskinslakt och personlig
utmattning förare efter förare. Tidpunkten
började närma sig starttiden för första
man på söndagsmorgonen och ännu fanns
flera av A-juniorerna kvar ute på banan.
Tävlingsledningen sammanträdde med ju-
rymännen och beslöt att inga respittider
längre skulle gälla  alla som kunde klara
sig runt de 21 nattmilen skulle få sin
chans att köra vidare under dagetappen.
Detta var säkert en välbetänkt åtgärd,
som räddade mycket av Kåsans rykte.

En halvtimma efter den ordinarie
starttiden, körde första man iväg på sön-
dagsmorgonen, förskjutningen var nöd-
vändig för att flera av förarna överhuvud-
taget skulle få chans till en grötfrukost
i förläggningen vid Gäddåsskolan. De åt-
ta milen som var kvar av tävlingen var
mellertid relativt sensationsfria och tät-

ännen Rolf Tibblin och Gunnar Johans-
son kunde t. 0. m. tillåta sig en animerad
kompiskörning i gyttjan. Endast en man
ytterligare – Bengt Dahlberg på Lind-
ström/HVA – bröt på dagetappen. Kåsans
resultat ser ut så här:

INDIVIDUELLT:

1. Rolf Tibblin, Upplands Väsby MK, Husqvarna,
147 prickar (varav 120 på natten); 2. Gunnar Jo-
hansson, MK Orion, Greeves, 165 (135); 3. S.-E.
Söderholm, Hammarby MK, Husqvarna, 193 (153);
4. Tage Magnusson, Nacka MS, Husqvarna, 208
(174); 5. Olle Ståhl, Göta MS, Greeves, 223 (185);
6. Stig-Gunnar Thorstensson (bästa A-iunior), Älv-
bygdens MK, Greeves, 229 (196); 7. Olavi Hokka-
nen, Helsingfors MK, Jawa, 230 (193); 8. Björn Orr-
vik, SMK Arboga, Husqvarna, 238 (204); 9. Olle Pet-
tersson, SAMS, Husqvarna, 242 (136), 10. Gunnar
Nilsson, Västra MK, Greeves, 240 (194); 11. Curt
Svenman, lng. 1, Husqvarna, 262 (205); 12. Staffan
Eneqvist, Nacka MS, Husqvarna, 272 (230); 13. Åke
Jonsson, Hammarby MK, Husqvarna, 275 (241); 14.
Kurt Öberg, Hammarby MK, Husqvarna, 287 (246);
15. Bo Sjösvärd, Linköpings MS, Husqvarna, 296

(243); 16. K.-G. Salander, SMK Gävle, Husqvarna
300 (258); 17. Bo Dahl, Borlänge MK, Husqvarna
300 (244); 18. P.-O. Nyman, Vargarnas MK, Helsing-
fors, Husqvarna, 303 (252); 19. Bertil Eriksson, SMK
Gävle, Husqvarna, 307 (263); 20. Heikki Salminen,
Loimaan MK, Husqvarna, 308 (250); 21. Hans Wick-
man, SMK Uppsala, Husqvarna, 310 (261); 22.
Pertti Kärhä, Helsingfors MK, Jawa, 336 (233); 23.
Bror Haglund, SMK Stockholm, Husqvarna, 339 (297);
24. Keijo Benjaminsson, Helsingfors MK, Jawa, 343
(288); 25. E. Jakobsson, Upplands Väsby MK, Hus-
qvarna, Monark, 348 (264); 26. Anders Hellström,
MS, Stockholm, Husqvarna, 401 (324); 27. Leif Carls-
son, Hyllinge MS, Husqvarna, 403 (305).

NATIONSLAG:

1. Finland (Hokkanen, Kärhä, Benjaminsson), 909
prickar.

KLUBBLAG:

1. Helsingfors MK (Hokkanen, Kärhä, Benjamins-
son), 909 prickar.

MÄRKESLAG:
1. Jawa (Hokkanen, Kärhä, Benjaminsson), 909
prickar.

LANDSKAMP SVERIGE-FINLAND:
7-12. Sammanlagt efter två tävlingar: 28-12 till

förmån för Finland.

SAGT OM KÅSAN …

Om årets Novemberkåsa yttrades många
ord, varav åtskilliga ej speciellt vänliga . ..
MC-NYTT hade efter nattetappen tillfälle

att avlyssna några:

Pelle Nyström, Guldmärkesförare på MC: –
Många har klagat på dålig pilning. Låt oss höra
vad förarna anser. Vad säger startnummer 1, Sven-
Erik Söderholm?

Trean S.-E. Söderholm: – För min del klagar jag
inte, visserligen fick jag vända ett par gånger,
men det får man alltid räkna med, när man ligger
först i spåret. Jag har hittat rätt nästan överallt,
och då tycker jag att de som kör med högre start-
nummer också borde kunna hitta rätt.

Arne Eriksson, klubbkompis till S.-E. Söderholm:
– Bry Er inte om vad ”Galento säger”, han har
ett ”sjätte sinne” när det gäller att hitta rätt i
mörkret, i skogen . . .

Bo Sjösvärd, Linköpings MS: – Jag tyckte att
Kåsan i Hindås, för två år sedan var det värsta
hittills, men den här Kåsan var sju gånger värre.

Yngve Erhardtz, CS-medlem i SMK och själv gam-

mal Kåsaförare: – Dagens förare är bortklemade.
De ska köra lätta cyklar och är inte vana vid att
ta i ordentligt – nej tacka vet jag förr, då vi

hade HD och Super-X, då var det minsann ingen
som klagade, trots att väglaget många gånger
kunde vara värre än det här. Nej, det säger jag
än en gång det finns inga riktiga motorcyklar nu
för tiden . . .

Karl-Erik Sjöblom, Kåsasegrare 1957: – Det bor-
de ju arrangörerna begripit, att fyra varv runt den
här slingan, med över hundra startande aldrig
skulle gå vägen. Hur har banan överhuvudtaget
kunnat godkännas av de ansvariga inom SMK? Att
komma att snacka om forna tiders HD-förare och
deras åkningar är väl också nonsens, på den ti-
den kunde ju förarna komma i mål på måndan,
och ändå få resultatet räknat. Nu är man ju
borta, nära nog om man behöver byta tänd-
stift. . .

Börje Forsman, f. d. Kåsaförare, MK Orion: –
På en riktig Kåsa skall man kunna åka med 500-
kubikare. Det är fel av arrangörerna att år efter
år göra ”lättviktsbanor” och på så sätt skrämma
bort alla med tunga cyklar. Jag känner många
grabbar som gärna skulle vilja ha kört med 500 cc,
men som måste avstå, då de vet på förhand att
de är slagna till slant i gyttjan. (Rune Hedin, Göta

var enda 500-förare (Hedlund/Husqvarna) i Kå-

san år och han fick bryta på ett tidigt stadium
på nattetappens första varv.)

Seth Lindwall, Kåsaveteran av gammal god klass:

– Arrangörerna bör stoppa varvloppen en gång
för alla. Denna tävling bör bli varvkörningens
definitiva slut. Jag talade med grabbarna i led-
gen just efter första varvet, och de svor på att
de aldrig skulle ha klarat sig igenom mellan 3:an
och 8:ans kontroller – de sträckor som ströks på

andra nattvarvet — om de skulle ha fortsatt på
dessa ett varv till. Att korta av en Kåsa på detta
sätt var alldeles fel – här skulle arrangörerna

haft reservvägar att gripa till, när de såg att
regnet vräkte ned i Kåsaveckan.

Alvar Schlegel, Tävlingsledare: – Vädret knäck-
te alla våra planer. Enbart på två dagar vräkte
det ned 100 mm! På söndag torkade banan upp
igen, och då fick vi bevis på att den var långt
ifrån hopplös ur förarsynpunkt. Omläggning av
banan, frånsett nedskärningen av varvet var ej
möjlig – det enda som hade stått oss till buds
hade varit rena landsvägskörningen. Ur ”histo-
risk” synpunkt hoppas jag inte vår Kåsa skall få
allt för hårt omdöme – det tråkigaste tyckte jag
personligen var att medelålders, f. d. Kåsavetera-
ner körde omkring och ”eggade upp” de förare
som brutit, för att på så sätt skapa opinion mot
oss i tävlingsledningen. Detta var enligt vår åsikt
det dystraste inslaget i årets Kåsa.

Som sagt, ovanstående är något för näs-
ta år: arrangörer av Kåsan; SMK Trollhät
tan, att tänka på…

mcn61_12_11

SM I ” T ” GAV GULD TILL BO OCH SUNE

Bo Ekeberg, Uppsala MCK och Sune
Skogsmo, SAMS, Strängnäs, blev årets
svenska mästare i tillförlitlighet under re-
spektive över 175 cc. För båda betyder SM-
guldet debut i mästarsammanhang, men
åtminstone Sune Skogsmo är tidigare van
vid Guldmedaljer i ISDT. SM-tävlingarna
avslutades med omgångar i Borås och Far-
sta MK regi. Ifråga om 175 cc-klassen så
upprepade Bosse Ekeberg sina tidigare två
segrar genom att ta maximum poäng i alla
omgångar. Han vann med andra ord sitt
SM-tecken utan nämnvärd konkurrens
Betydligt hårdare var det i den stora
klassen, där Skogsmo ansattes hårt av
Tage Magnusson, som vann tredje om-
gången i Borås, där Skogsmo slutade som
12:a. Men strängnäsföraren kom igen hårt
i slutomgången, som kördes på Järvafäl-
tets slippriga vägar utanför Stockholm och
där tog han åter en tätplats. Magnusson
andraplats hotades av enköpingsföraren
Anders Ståhl som med sin Greeves var
”katt bland Husqvarnahermelinerna” . . .
Hans broder Olle körde med sin Qvarna in
som likaledes bronsmedaljör i lilla klas-
sen, efter Rune Isaksson. SM-resultat och
tabeller ser ut enligt följande. I SM-ta-
bellerna är poängen ordnade i tävlings-
följd efter omgångarna i Husqvarna (16/4),
Tibro (10/9) Borås (29/10) samt Farsta (4/11).

SM-RESULTAT FRÅN BORÅS 29/10

Under 175 cc: 1. Bo Ekeberg, Uppsala MCK, Hus-
qvarna 0, 2. Rune Isacsson, Tibro MK, Husqvarna
2 (+210), 3. Olle Ståhl, Göta MS, Husqvarna 2
(+190), 4. Lennart Karlsson, Kungsbacka MA, Hus-
qvarna 3, 5. Sören Rosell, FIMS, Husqvarna 5, 6.
Sören Sundqvist, FIMS, Husqvarna 7, 7. Roine Berg-
qvist, Uppsala MCK, Husqvarna 8, 8. L-O. Johans-
son, Kinna MK, Husqvarna 11, 9. Torbjörn Gran-
ström, Borlänge MK, Husqvarna 14, 10. Kjell
Svensson, Kinna MK, Husqvarna 20, 11. Lennart
Eriksson, Kinna MK, Husqvarna 23, 12. Kenneth
Aronsson, Skene MS, Husqvarna 44, 13. Staffan
Eneqvist, Nacka MS, Husqvarna 49, 14. Lennart
Larsson, Kungsbacka MA, Husqvarna 51, 15. Kuno
Karlsson, Älvbygdens MK, Husqvarna 84.

Över 175 cc: 1. Tage Magnusson, Nacka MS,
Husqvarna 3 (+250), 2. S. G. Torstensson, Älvbyg-
dens MK, Husqvarna 3 (+230), 3. Hans Hansson,
Tibro MK, Husqvarna 5 (+290), 4. Anders Ståhl,
Göta MS, Greeves 5 (+190), 5. Håkan Handin,
Kinna MK, Husqvarna 6, 6. Stig Göransson,
Alingsås MK, Husqvarna 7, 7. Bo Sjösvärd, Linkö
ping MS, Husqvarna 9, 8. Jörgen Haglund, Kinna
MK, Husqvarna 18, 9. Stig Johansson, Skene MS,
Husqvarna, 21 (+240), 10. Bror Haglund, Viska-
fors, Husqvarna 21 (+170), 11. Lars Jacobsson, U.
Väsby MK, Monark 24, 12. Sune Skogsmo, SAMS,
Husqvarna 27, 13. Olof Persson, Karlskoga MK,
Husqvarna 36, 14. Kent Svennungsson, Bohusläns
MK, Monark 40 (+190), 15. Agne Larsson, Skövde
MK, Husqvarna 40 (+170).

SM-RESULTAT FRÅN FARSTA 4/11

Under 175 cc: 1: Bo Ekeberg, Uppsala MCK,
Husqvarna 0 (+97,8), 2. Kurt Öberg, Hammarby
MK, Husqvarna O (+96,7), 3. Sören Sundqvist,
FiMS, Husqvarna 0 (+93,9), 4. Olle Ståhl, Göta
MS, Husqvarna 0 (+92,9), 5. Rune Isacsson, Tibro
MK, Husqvarna 4, 6. Leif Eriksson, Nora MK, Mo-
nark 6, 7. Roine Bergqvist, Uppsala MCK, Hus-
qvarna 7, 8. Hans Wickman, SMK Uppsala, Hus-
qvarna 24, 9. Lennart Hedvall, U. Väsby MK, Hus-
qvarna 43, 10. Torbjörn Granström, Borlänge MK,
Husqvarna 51, 11. Staffan Eneqvist, Nacka MS,
Husqvarna 55, 12. Lennart Karlsson, Kungsbacka
MA, Husqvarna 74.

Över 175 cc: 1. Sune Skogsmo, SAMS, Husqvarna
0 (+102,8), 2. Stig Torstensson, Älvbygdens MK,
Husqvarna 0 (+97,1), 3. Anders Ståhl, Göta MS,
Greeves 0 (+95,2), 4. Sievert Eriksson, Uppsala

MCK, Husqvarna 1, 5. Rolf Tibblin, Uppl. Väsby
MK, Husqvarna 2, 6. Åke Jonsson, Hammarby
MK, Husqvarna 7, 7. Erik Malmberg, Uppl. Väsby
MK, Husqvarna 16, 8. Bo Willner, MS Stockholm,
Greeves 17, 9. Tage Magnusson, Nacka MS, Hus-
qvarna 18, 10. Håkan Ståhlberg, SMK Uppsala,
Husqvarna 19, 11. Jan Carlsson, SAMS, Husqvar-
na 31, 12. Lars Jacobsson, Uppl. Väsby MK, Mo-
nark 43, 13. S-E. Söderholm, Hammarby MK, Hus-
qvarna 45, 14. Lennart Ekblom, MS Stockholm,
Crescent 49.

SM-TABELL
Under 175 cc:
Bo Ekeberg . . . . . . . . . . . .. 17 17 17 17 51 (68)

Rune Isacsson . . . . . . . . .. 11 15 15 11 41 (52)

Olle Ståhl . . . . . . . . . . .  .. 13 11 13 12 38 (49)

Sören Sundqvist . . .  . . . . .. 0 9 10 13 32

Lennart Karlsson . . . . . . ..   0 13 12 4 29
Torbjörn Granström               8 12 7 6 28 (33)
Kurt Öberg . . . . . . . . . . . ..     4 3 0 15 22
Hans Wickman                        10 0 0 8 18
Staffan Eneqvist . .                   0 10 3 5 18
Roine Bergqvist . . . . . . . . ..     0 0 9 9 18
Över 175 cc:

Sune Skogsmo . . . . . . .  .. 15 17 4 17 47 (51)
Tage Magnusson . . . .  . .. 11 13 17 7 41 (48)
Anders Ståhl . . . . . . . . . . 0 15 12 13 40

S.G Torstensson . . . . . . . .. 0 7 15 15 37
Stig Göransson ……..           2 11 10 0 23
Hans Hansson  . . . . . . . ..  10 0 13 0 23

Åke Jonsson . . . . . . . . . . . .12 0 0 10 22

S.-E. Söderholm . . . . . . . . ..8 12 0 2 22

Bo Sjösvärd . . . . . . . . .  . . ..   6 5 9 0 20

Erik Malmgren . . . . . . . . ..  0 10 0 9 19

Årets svenska tillförlitlighetsmästare är
goda representanter för svensk mo-
torcykelsport av i dag. Sune Skogsmo som
toppar klassen över 175 cc är den äldste
av de två, 25 år och till yrket motormontör
hos Bolinder & Munktell i Eskilstuna. Su-
ne har kört cross och T-tävlingar i flera
års tid, och var väl tidigare att hänföra
till kategorin andraplansmän. Emellertid
har sportens utveckling i riktning mot
amatörism medfört att förare som Sune
Skogsmo har kommit fram i rampljuset,

och det är en flerårig sportmannagärning
som nu krönts med framgång genom Sune
Skogsmos SM-seger. Han representerar
SAMS i Strängnäs, där han började köra
mc i FMCK.

Bo Ekeberg är en 20-årig upplänning,
som tävlar för Uppsala MCK och som f. n.
gör sin värnplikt i Uppsala. Namnet Eke-
berg var praktiskt taget okänt före fjol-
årets Kåsa, i vilken A-juniorklassen vanns
mycket elegant av den unge Husqvarna-

föraren. Bosses pappa har motorverkstad
i Ärentuna, och det sägs att de motorer
som trimmas här för sonen i huset, är
något litet vassare än övriga i klassen.
Detta är säkert inte hela anledningen till
Bosse Ekebergs överlägsna SM-seger –
fyra delsegrar av fyra möjliga – han är
också känd för att träna ihärdigt i sin
specialgren i skog och mark. En värdigare
mästare i klassen finns f. n. inte.

Mark Lost

mcn61_12_16

mcn61_12_19

Alltsedan instiftandet 1925, har Svenska Dagbladets Guldmedalj för årets bästa svenska idrottsbragd,
ansetts som en ära förmer än allt annat inom den sportsliga världen i vårt land. Det är en rad
idel legendariska svenska sportmän som återfinns i raden av guldmedaljörer. De färskaste – årets
bragdmän heter Ove Fundin och Sten Lundin – är alltför välbekanta för MC-NYTT’s läsare för att
närmare behöva presenteras. De erhöll tillsammans var sin guldmedalj av Svenska Dagbladet i
årets nominering av bragdmän. Det är första gången som denna värdighet förlänats mc-sporten,
trots att värdiga kandidater inte saknats vid tidigare tillfällen, bl.a. just- årets medaljmän . .. Det
är något mycket glädjande som inträffat, detta att guldjurymännen ansett mc-sporten som en idrott
jämbördig med friidrott, fotboll, skidåkning, brottning osv. Som trumfkort har mc-sporten i år haft
de enda svenskar som erövrat VM i kamp med världselit. MC-sporten har genom Svenska Dag-
bladets guldmedaljvinnare tagit ett trappsteg uppåt på den sociala rangskalan och genom den
publicitet som vunnits, har också mc-branschen i dess helhet vunnit åtskilligt. Tillåt oss utbringa
ett leve för Ove Fundin och Sten Lundin och deras prestationer samt även ge jurymännen kring
guldmadaljerna en eloge för att de äntligen vågat ge sina medaljer åt sportgrenar som de säkert
i flera år önskat salutera, men inte kommit sig för förrän nu.

 

Redaktör och ansvarig utgivare Bengt Björklund

extra61_02

Stig Eriksson, Södertälje kämpade väl och länge på en 75 cc Zündapp i årets Novemberkåsa. Men till
slut blev vattnet på banan maskinen övermäktigt – som för många andra. Stig Eriksson trivdes emeller-
tid utmärkt på sin lilla maskin och har kört flera T-tävlingar sedan dess. En god propagandör för de små

maskinerna i dessa tävlingar!

SPORTSKVALLER
Litoverken hade nyligen en stor VM-fest för sina
två förare Sten Lundin och Gunnar Johansson, 1:a

resp. 2:a i årets cross-VM. Förutom de två fest-
föremålen Sten och Gunnar hade samtliga medar-
betare i Litoverken, med direktören Kaj Borne-
busch och verkstadschefen Erik Jönsson i spetsen
mött upp. Även MC-NYTT hade mött upp med ett
par medarbetare och i januarinumret kommer vi
att presentera någon eller några bilder från den
unika tillställningen, där Sten Lundin bl. a. pre-
senterades en äkta Stork i helformat, inköpt av
Kaj Bornebusch från Afrika, speciellt för tillfället
i fråga. Vidare fick Sten och Gunnar var sitt Lito-
diplom för uträttade prestationer.

 

Stämningen på Litofesten var sådan, att man lätt
kunde dra slutsatsen att något maskinbyte inte blir
aktuellt på det närmaste året, för varken Sten eller
Gunnar. De såg mer än nöjda ut när de for hem
från Hälsingborg. Kaj såg också glad ut och lova-
de att ordna en ny fest nästa höst, under förut-
sättning att någon av hans förare knep ett nytt VM.

 

Rolf Tibblin har fått ett erbjudande att köra 250
cc Cz under 1962. Ännu är det oss inte bekant om
han accepterar erbjudandet. – Det beror helt på
de ekonomiska förutsättningarna, var Rolfs kom-
mentar då vi språkades vid.

 

”Tibban” har haft en lyckad höstsäsong. För-
utom Kåsan tog han individuella förstapriset och
säkrade sitt lags – Upplands Väsby MK:s – seger
i lag-SM i cross vid premiärtävlingen på Västra
MK:s nya crossbana i Vällingby i västra utkanten
av Stockholm. VMK fick en god publicitet genom
ett TV-reportage från SM-crossen.

 

När kommer vi att få se en riktig TV-cross, dvs.
en specialutsändning av en hel crosstävling i TV?
Vi har redan sett en speedwayutsändning denna
säsong, dock ej helt lyckad. En crosstävling med
dess stora variationer i tävlingsförlopp torde ha
betydligt större förutsättningar att bli en TV-succé.
Får vi be någon ”framåt” klubb ta upp saken med
TV-ledningen.

Frågan om vem som skall arrangera Moto Cross
des Nations 1963 kommer väl snart upp till debatt.
Här är MC-NYIT’s förslag: Låt tävlingen gå trak-
ten av Kungl. Huvudstaden, så dess över en miljon
människor verkligen får tillfälle att se en klassisk
mc-tävling. Vad som brukar bjudas i Stockholm
med omnejd är ju eljest av mera lokal karaktär.
En nationslandskamp i cross med dess klassiska
värdighet är ägnad att dra stor uppmärksamhet,
förutsatt att den arrangerande klubben sköter sin
reklam på rätt sätt. Hur vore det att låta en klubb
som SAMS ta hand om MCdN 1963?

Som en pendang till Rolf Tibblins start på AJS
250 cc i Charlottenberg tidigare i höst, körde Bill
Nilsson sin egen ägandes BSA 500 cc ”Trial” i
Rasboloppet – en lokal T-tävling i Bills hemtrakt.
Hoppas hans start gladde många ”gamla” T-
tävlingsfantaster som drömmer om 500-klassens
snara renesans. . .

extra61_07

Bill Nilsson vinner SM-tävlingen på Knutstorp 14/5 1961.

1961 ÅTER ETT FRAMGÅNGSRIKT ÅR FÖR HUSQVARNA

 

extra61_09

 

hammarby53_01

Det här gänget repre-
senterar “ gamla” Ham-
marby MK – vilka
grabbar! Från vänster:
Åke ”Fabian” Gustafs-
son, Gunnar ”Gurra”
Carlström, Lennart
”Ca’la” Carlström, Stig
”Lerspecialisten” Holm-
berg samt ”Skytte-Kal-
le” Larsson. Cykeln är
en av “Ca’labrödernas”
legendariska Triumph-
ar..-. (Foto: Svante
Fischerström.)

extra61_11

Om mannen på bilden vilken det

berättas att vid ankomsten till

Helsingfors och Finska 3-dagars

togs han emot av de finska värdarna

som mekaniker, för att sedan vinna

hela tävlingen före dåvarande finska

och östtyska eliten!

Bild på Galentos T-pil som den ser ut idag 2017. Den finns fortfarande

kvar i Västmanland.

 

Under 1961 har speciellt
en man inom Hammar-
by MK låtit tala om sig,
nämligen den storvuxne
Sven- Erik Söderholm,
mera allmänt kallad ”Galento”.

Vann Onkel Toms Hytte,

samt det var i
samband med Finska
Tredagarsloppet, som
Sven- Eriks namn blev
smått legendariskt, han
och  Erik Hag på hem-
matrimmade Husqvarna
fvåtaktare, och Arne ”Ersa”

Eriksson på NV ställde upp
i det finska långloppet,
som bestod av en natt-
etapp om 152 km och
två dagetapper om var-
gera 476 km. Av de två
dagetapperna kördes
den ena med en tim-
mas frukostrast i Tavas-
tehus, den andra gick
non-stop. Det var i den-
na hårda tävling som
”Galento” utmärkte sig
genom att segra, genom
att vinna skiljeprovet,
före såväl finska som
östtyska elitförare på
fabriksmaskiner (Jawa
och MZ). Detta var en
seger som till fullo upp-
skattades inom Ham-
marby MK. På bilden
ovan är ”Galento”
klar till start i den
finska stortävlingen.
(Foto: Bjarne Backman.)

Bild av Erik Hag´s Guldpil 1957 som han gjorde om för T tävlingar med bla SOH fram o bakram samt Westlund topp,

eget insug och avgassystem. Foto: Erik Hag.

 

HISTORIEN OM HAMMARBY

För de som tycker att jobbet i en mc-klubb många gånger är ett hopplöst företag, bör
historien om hur Hammarby MK åter sattes på fötter bli en nyttig läsning. Mc-sporten
i Västerås hade praktiskt taget dött ut, när några ynglingar, som åkte för utombys
klubbar, satte fart igen på den avsomnade aktiviteten år 1959. Det var en lokal sport-
journalist, Lars Rosén, som tillsammans med de unga eldsjälarna tog upp idén med den
pånyttfödda klubben, och situationen idag, visar att det fanns mycket gott fog för en
aktiv motorcykelklubb i den framåtgående industrihuvudstaden i Västmanland.

Namnet Hammarby MK väcker idag god
respekt i alla kretsar, där det talas cross-
och tillförlitlighetstävlingar, och skall nå-
gon enskild förare nämnas, bör det i så
fall vara klubbens mångårige medlem och
oförbrännerlige gåpåare, Sven-Erik Sö-
derholm, mera allmänt kallad ”Galento”
som i sadeln på sin privatägda och egen-
händigt trimmade Husqvarna 200 cc vann
Finlands beryktade 3-dagarslopp i år. Det
var en prestation som väckte uppmärk-
samhet långt utanför de lokala mc-sport-
kretsarna i Västerås. Besegrade blev ju
bl. a. Finlands alla fabriksförare på Jawa-
maskiner upp till 350 cc…

I arbetet inom Hammarby MK har man
strävat efter att skaka fram en motocross-
bana, och först fick man fram en proviso-
risk slinga i en grusgrop. Denna dög gott
som träningsrunda, men för riktiga täv-
lingar var den ej fullt godtagbar. För att
förbättra klubbens ekonomi, under den
tid man arbetade med banprojekt m. m.,

anordnade man lotterier och arbetade ”in-
åt” för att stärka klubbens ställning. Nya
medlemmar värvades, och Överhuvudtaget
gjorde klubbens kärntrupp ett gott arbete
för att stabilisera ställningen inom sta-
dens mc-sport. Frågan är emellertid inte
löst ännu, och klubbens energiska 250-
förare Bengt Dahlberg uppvaktar med
jämna mellanrum stadens myndigheter
med anhållan om hjälp att leta upp en
crosslinga.

Hammarbys tävlingsförare började snart
visa lejonklorna. Man segrade i tillförlit-
lighets- och crosstävlingar litet runt om-
kring i mellansverige och i 250-crosserien
år 1960, slutade man som 4:a inom distrik-
tet och 3:a i år. Under 1961 har som sagt
Sven-Erik ”Galento” Söderholm, ”låtit
klubbens namn bli ryktbart, en bit utan-
för rikets gränser och det finns all anled-
ning att tro, att även under kommande sä-
songer Hammarby MK, Västerås, skall lå-
ta höra tala om sig i olika sammanhang.,

extra61_17

extra61_16

HEMMA HOS MC-ELITEN

MC-NYTT har varit och hälsat på hemma hos några av vårt
lands mest prominenta mc-stjärnor. Vi skall med början i detta
nummer ta oss en titt på storfräsarnas priser och deras verk-
städer. Vi börjar hemma hos dubble världsmästaren och ny-
korade Dagbladsmedaljören Sten ”Storken” Lundin som bor i
en modern 2-rummare alldeles intill Göteborgsvägen i Varberg,
med utsikt över Kattegatt. Alldeles i närheten av sin våning har
”Storken” ett garage, som han har inrett på ett mönstergillt
sätt, och där hans Lito kan ses om mellan varven. Sten Lundins
magnifika prissamling, med bl.a. de stora Shellsnäckorna i silver,
som är minnen från flera förstaplaceringar i Italienska Grand
Prixlopp, ser vi på bilden här intill. Hur det ser ut i ”Storkens”
servicegarage ser vi på den undre bilden – snyggt och pryd-
ligt eller hur? På väggen hänger en förgylld lagerkrans som ett
minne från en av Stens många segrar och vi ser även en affisch
frän Österrikes Grand Prix.

FOTO: MC-NYTT’S utsände. Göran Berg.

extra61_19